Värnamobloggen

Det är ett fåtal personer som kan svara på det; tillverkarna förstås, kanske någon på vägverket och den på kommunen som beställer dem till våra stadsgator.

Efter idogt funderande har jag kommit på att det måste vara en kostnadsfråga, varför man inte skriver ut hela gatunamnet på skyltarna i Värnamo. Man betalar per löpmeter. Alla nya gator kommer att få namn som Ögatan, Osgatan, Elgatan osv i fortsättningen. Det blir billigt med Ög., Osg. och Elg.



Jag har tänkt att det finns säkert en tanke bakom, någon konsekvens. Men inget stämmer. Ibland är hela namnet utskrivet, ibland inte. Ibland är långa namn utskrivna, ibland inte ens korta. På äldre skyltar kan man dock konstatera att hela namnet skrivits ut.

Men om det inte är priset - vad är det då som hindrar att man låter bli förkortningar?

Var det en semestervikarie som beställde den här långa skylten?




Sådana här väsentligheter kan man fundera på under sina promenader i stan.

Det måste bara bli lite mer inlägg om Värnamodagarna!



Så här mycket öl skulle vi dricka.



Och ännu mer.



Vart tog det vägen?



Ja, vart?

På Masugnens dag i Åminne kunde man inte bara titta in i museet. Det var aktiviteter hela dagen. Jag koncentrerade mig på musiken. Först spelade en grupp som för dagen hette Brukssvänget, sju unga musiker med förankring i bygden och olika högre musikstudieinstitut.



Soul, jazz, funk spelade de med Evelina Nilsson som sångerska och frontfigur. Med den rösten och utstrålningen kommer hon att gå långt, liksom de andra i bandet som spelade med skicklighet och glädje. Inte illa att kunna sitta i en lada i Åminne och gratis få höra musik av den klassen!

En grupp som jag varit nyfiken på är Värnamo Visgrupp, sedan jag såg att de skulle uppträda en gång i våras med visor av Elisabeth Hermodsson. Tyvärr missade jag det framförandet, men nu när de också var med på Masugnens dag sjöng de några av hennes Disa Nilsson-visor, förutom Cornelis Wreesvijk, Mikael Wiehe bl a. Där blev jag också positivt överraskad - särskilt av en av medlemmarna som hade en härlig sångröst.

"Jag älskar Värnamo", skrev Thomas Lundh på Värnamo Nyheter idag i sin recension av Värnamodagarna. "På riktigt."

Där är vi ense, herr Lundh och jag. En gång blev jag väldigt förtjust i honom. Det var för länge sedan när han gjorde en serie reportage om byggnader i Värnamo som var värda att uppmärksammas. Mycket intressanta artiklar med bilder på t ex Stadshotellet, numera Designhotellet, det huset på Malmövägen som inrymmer Nicos tvätteri och mycket annat. Han skrev om arkitektur, visade på detaljer som man inte hade upptäckt förut. Fick se snygga trappräcken mm. Senare gav VN ut ett särtryck med dessa artiklar. Jag skrev till honom och tackade, sådant gillar jag att läsa om. Det har han nog glömt.

Men det var inte om Thomas Lundh jag skulle blogga idag, utan om Åminne. Värnamobloggen pustade ut efter Värnamodagarna med att gå på Masugnens dag. Det är ett årligt arrangemang, i år under Kulturstafettens hatt. Kulturstafetten kommer jag att återkomma till i september.

Åminne Bruk är en samling gamla och snygga hus. Jag har en förkärlek för tegelbyggnader, gärna med patina. På bruket kan jag verkligen få mitt lystmäte. Klicka på bilderna för att förstora dem!



Allt gammalt är bevarat och står kvar som om det var nyss de sista arbetarna lämnade bruket. Den som inte varit där bör göra en rundvandring vid tillfälle för att ta del av dels skönheten i byggnaderna med också av Värnamobygdens historia.

Det här är också en bro i Värnamo:



Gissa vilken?

Det började med lunch i torsdags. Mina jobbarkompisar och jag köade i solskenet tillsammans med halva stan för att få äta lunch på Flanaden. Vi valde wokad älg, eller älgkebab. Pitabröd fyllt med sallad och wokade älgstrimlor. Ingen wokpanna man har hemma precis - i den här borde en hel älgkalv få plats.



Nummer två åt jag i torsdags natt, efter blueskvällen på Harrys. Perfekt nattamat. Man kände hur norrlandsskogarna bredde ut sig och man började säga "jo" på inandning.

Trean satt bra i fredags kväll tillsammans med öl och trubadur i mattältet. Skulle det nu bli ytterligare en till lunch idag? Ska man inte passa på att vidga vyerna lite, när det nu är matkulturellt torg på Värnamodagarna? Jo, det fick bli indiskt.



Jag valde nan-bröd med kyckling - det typiska indiska brödet med sallad, kryddstarka kycklingbitar och dressing. Så snyggt han gräddade brödet i ugnen och så gott det smakade!



Hej på er, jag vet att ni kommer att läsa bloggen med sonens hjälp!

Det kommer de här grabbarna också att göra. Gatukrögarna som har skapat ett nytt recept i Värnamo! En cross-over-rätt mellan en skåning och en norrbottning:



Man går till Balders (mannen till höger) och får ett bröd med sallad och dressing, betalar och går vidare till Franssons fisk (mannen till vänster) och får en stekt sill därtill. Men jag som smålänning som är uppfödd på saltsill och krösamos vill passa på med det mer exklusiva norrländska.



Om jag nu inte hade ätit lunch så sent, och dessutom råkat gå förbi munkståndet (heter det så?), så hade det blivit älg till kvällsmat. Kanske jag kan köpa en och värma på i morgon?



Munkarna går i alla fall bra att värma i micron. Puh, det får bli sallad hela nästa vecka!

Man kommer och går mot centralplan när man plötsligt hejdas av ett ståltrådsgaller. Innanför inhägnaden hörs musik och sorl, förföriska dofter av kryddstark mat och nyfriterade munkar letar sig ut genom gallret och där står jag som en fjortis och kommer inte in på festen. Fast det gör jag visst, det är bara att gå runt kvarteret så finns det öppning i stängslet och som fyllda 18 år får jag komma in. De har stängslat in området för att man ska få gå omkring med öl i plastglas utanför tältet. Därför blir ett gäng underåriga vänligt och bestämt utvisade av en trevlig ordningsvakt. Det är ordning och reda på Värnamodagarna. Fattas bara annat, arrangörerna vill få gott omdöme och alla vill ha tillbaka festen nästa år. Nu har jag ju inte frågat de som bor i området - där kan det kanske finnas andra åsikter. En gäst på Designhotellet var nöjd med rummet och utsikten men inte så road av nattunderhållningen utanför. Fast jag tror att de som bor på Flanaden tycker det är ganska kul att sitta på första parkett och kolla. Det tyckte i alla fall jag när jag bodde där 1974 och då var det ändå inga öltält där nere.

Utanför området cirkulerade de som inte uppnått den magiska åldern, grupper hängde med sina cyklar och tuggummin vid Harrys och Trend House. Men vi som var inne satt och trängdes i mattältet med ännu en älgkebab och lyssnade på trubaduren.

Den ende som såg ut att ha tråkigt var den här:



och han hade ändå fått en egen badbassäng! Det var kanske för att han inte skulle hoppa i Liljan.



Undras om han är kvar i kväll? Jag ska ut och kolla om en stund, det känns som dags för ett par munkar!

På sajten Det sanna Sverige kan man se bilder från en mängd orter i landet. Det är inte turistbroschyrernas bilder precis, utan - som de säger - den osminkade sanningen. Det är inte alltför gräsliga bilder från Värnamo, men den här byggnaden på Västermogatan har jag länge undrat över. Vad ska ske med den? Stå och förfalla i åratal? Vems är den mossbelupna bilen på baksidan? När kommer den att återgå till naturen? Kan man bygga om huset till lägenheter?

                              

Och det har man verkligen chans till i Värnamo i dagarna fyra. Man kommer att vara trött på söndag. Tack och lov är Värnamodagarna slut då, för det här lovar gott. Ett jättetält mellan Sten Stures och Swedbank ungefär. I detta mastodonttält som kallas Harrystältet satt och stod en massa människor, i huvudsak av den kvinnliga sorten. Det skulle bli modevisning. Långt bort i folkhavet kunde man skymta modellerna som visade kläder från flera värnamobutiker. Fotoblixtarna slog i kristallkronorna, applåderna rungade och folk jublade. Jag stod så långt bort att allt blev suddigt.

Sen var vi tvungna att gå till mattältet för mat och dryck. Utanför kunde man välja mellan olika utländska specialiteter, vi valde indiskt. Stämningen var hög i det tältet där en trubadur uppträdde, men när vi kom tillbaka till Harrystältet bågnade tältduken där av trycket från scenen och publiken. Ett coverband spelade och varenda 43-åring rockade loss på podiet där kläderna tidigare visats upp.

På scenen sjöng söta blonda flickor i rök och jag förstod av ett gäng fjortisars jubel att en söt kille också hade uppträtt.

Bakfyllan kommer att ligga tung över stan på söndag. Inte för att det var mycket fylla på stan, men så mycket att roa sig med är vi inte vana vid här.



1. Harrys hade pyntat tältet. 2. Smockfullt! 3 och 4. Suddiga modeller

Eller, tja - det är jag som får gå på torra land. Fast torrt och torrt - just nu kom det ett skyfall, precis när jag kommit innanför dörren, så det bryr jag mig inte så mycket om. Hade tur idag och fick cykla hem i solsken. Mycket kan man säga om vädret, men det är inte enformigt. Vad jag nu har blivit upprörd över är ett annat vatten: simhallen.

För ett par år sedan kunde man vara med på vattengympa i Värnamo simhall på onsdagsmorgonen kl 7.15 - en okristlig tid, men skönt ändå. Och populärt! Bassängen var full med damer och nån enstaka herre som gjorde knäna böj och spark i vattnet. Det är mycket bra gymnastik. Det bästa passet var dock på fredagarna, på en så bra tid som 18.30. Ett härligt avslut på veckan, trött och ren och nybastad kunde man pusta ut i soffan framför tv:n. Inte heller så trångt som på onsdagar, inga som armbågades om den platsen som man visst skulle känna till hade varit upptagen i 25 år. Men någon hade bestämt att det minsta antalet deltagare i gruppen skulle vara åtta, annars blev det ingen gympa. När vi mot slutet oftast var 6 - 7 st fick vi beskedet att nu blir det inget mer vattengympande på fredagskvällarna. För få deltagare. Vi blev förstås besvikna för det var liksom en helt annan sak än det där tidiga måndagspasset.

För en tid sedan var annonsen ute om höstens aktiviteter i simhallen. Grundvattengympa på onsdagsmorgonen och djupvattengympa kunde man bl a anmäla sig till. Ok, djupvatten lät spännande, tyckte jag. Anmälan skulle ske idag kl 13.00. Har det varit upptaget i telefonen? Har jag kunnat sitta i luren hela eftermiddagen? Det var anmälan till simskola och babysim också, så det har väl varit en hets i luren i simhallen idag. Kvart över tre kom jag fram. Det fanns förstås inga platser kvar. Jag vet inte hur man ska bära sig åt för att komma med på den träningen. Köa utanför med sovsäck två dar i förväg?

Men vad står det... "Vattengympa (pro), start fredag". Pro, det måste betyda professionell, och det är jag väl, jag som har gått i flera år? Men tyvärr - det är pensionärsföreningen PRO som har gympa för sina föreningsmedlemmar! Hur blir man medlem??

Som jag skrev tidigare är det Värnamodagarna den här veckan, 20 - 24 augusti 2008. Och nu laddas det! Det är ju i morgon som är första dagen på detta evenemang som aldrig tidigare funnits i Värnamo. Nu skruvas och spikas det, det reses tält, det förbereds för matservering och centrum är avstängt. Den mekaniska tjuren smörjs, hoppborgen luftas, gitarrer stäms, rappare stampar takten och öltunnor rullas!



Så här såg det ut på Flanaden för en halvtimme sedan. I morgon kommer jag inte att kunna fotografera. Det kan man inte med älgkebab i ena handen och sillamacka i den andra.



På den här scenen kommer allehanda artister att uppträda. Fyrverkerierna har jag inte läst om, det ska bli fint att se.



I hastigheten läste jag ringaktning. Det hade inte varit kul. I alla fall kan jag få det gratis och behöver inte betala för det.

Ja, det kommer att bli ett liv och ett kiv i stan - när fick vi dricka starköl i tält senast?

Den näst viktigaste bron i Värnamo är Åbron. Eller är den viktigare än Viadukten? Det är svårt att rangordna och behövs väl inte heller. Utan någon av dem blir det betydligt svårare att ta sig fram i stan. Snyggast är i alla fall Åbron.

                       

Det kanske inte är så snyggt med marknadsstånden, men det är ju inte Rialtobron i Venedig detta.

I augusti börjar byfestivalerna. Hångerdagen, Kärdafestivalen och Bredaryds marknad till exempel. Värnamo har ju sina marknader och andra festligheter, men nu kommer "Värnamodagarna" för första gången. Det här är ingen nyhetsblogg eller evenemangsblogg, så jag ska inte göra mer än att länka till arrangörens hemsida.

Jag ser fram emot att köpa en älgkebab till lunch någon av dagarna!

Som en parentes kan jag säga att jag erbjuder mig att korrekturläsa texter till hemsidor för en billig penning. Ni kommer i och med det vara garanterat fria från särskrivningar, och bara det är värt en hel del! Jag kommer att sätta skiljetecken där skiljetecken ska sättas liksom versaler på sina rätta platser.

Tillbaka till Värnamodagarna: jag har bokat bord redan på Harrys för att lyssna till detta band:


Bluesbandet Armadillo!

Här spelar de på Café Herrestad.

Tidningen Amelia har startat en aktion för fler statyer av kvinnor. Kända och påklädda kvinnor. Nakna kvinnostatyer utan namn finns det gott om. Lägg din röst i statyupproret, eller nominera en egen kandidat!

Värnamo är ett gott föredöme med Hanna Ouchterlony i Åbroparken.

Efter lite vånda har jag börjat lämna ut adressen hit till värnamobloggen. Det är ju roligt att ha läsare, fast jag egentligen bloggar för mitt eget nöjes skull. Så välkomna hit!

För ovana bloggläsare vill jag tala om att det nyaste inlägget står överst. Är du här för första gången och vill läsa allt, så scrolla ned till botten och läs dig uppåt. Under varje inlägg finns det möjlighet att skriva en kommentar. Det är trevligt att få! Vissa bilder som är små kan man klicka på för att förstora.

Det kommer inte att bli en dagboksblogg - jag ska inte berätta om mig själv och mitt liv. Jag har, som jag har börjat, tanken att skriva om saker som rör Värnamo, idéer som jag får när jag är ute på stan.

Det är dags för en apladalsbild. Det var ett tag sedan. Detta är midsommarfirande 2008. 20 italienare får för första gången vara med om att dansa runt en midsommarstång, sjungande "Små grodorna". Vad är det de sjunger, frågade mig en av dem och jag fick översätta: "Cut, cut oat" och "The small frogs, how funny they are to look at!". Han undrade också om svenskar gör detta ofta - o ja, sa jag. Varje fredagskväll när de kommit hem från jobbet.

I dag har Värnamobloggen varit ute och rest. Det är så väl ordnat att man kan stiga på tåget kl 8.39 på lördagmorgonen och vara framme i Halmstad efter en och en halv timme. En kort promenad till busshållplatsen och med stadsbussen till Östra stranden, så kan man vara i havet halv elva. I dag tog det lite längre tid, för jag satt på stranden och tvekade en stund innan jag bet ihop och trotsade vågor och vind och kastade mig i. Det behövde inte bli något kärringdopp - vågorna gick höga och slog snart över en. Jag var tveksam först till att åka över huvud taget på grund av vädret och möttes i Halmstad av ösregn som forsade över gatorna. Men sen gick vädret över i växlande molnighet och det var en jättefin dag.

Man hinner med både att fika och äta lunch innan tåget går hem kl 16.11. Är man ordentlig och tar matsäck med sig behöver det inte bli dyrt, men jag slog på stort och åt lunch på Timmerstugan, som är en restaurang på Östra stranden och får mig att minnas alla dagar och kvällar man hängde vid det som förr var Timmerstugan, på det ljuva 60-talet.

Merresor har hela sommaren haft ett fint erbjudande nästan alla dagar i veckan. Man löser en biljett för 120 kr och åker på den hur mycket och hur långt man vill inom deras område under dagen. Försök köra bil till Halmstad för det priset!



Så här "fint" var tåget hem dekorerat. Det lär kosta en förmögenhet att tvätta bort.

Folkets Park är väl inte så rock´n roll numera - men i kväll kommer en så pass stor kändis som Karl Martindahl dit och spelar Beatleslåtar. Hoppas det kommer folk, själv kommer jag att sitta hemma och sörja att min semester tog slut. Plocka in stolsdynorna från balkongen, dricka ur den sista slatten ur vindunken, se efter var kläderna som inte är shorts och linne finns.

Det borde ha varit något mer i parken i kväll. En restaurang som flyttar upp sin grillbuffé, karaoke i serveringshuset, en gammaldags parkstämning med pilkastning, chokladhjul och korv med bröd. Men värnamoborna orkar kanske inte gå uppför viadukten?



Jag gick en nostalgirunda i parken härom dagen. Mindes kön för att köpa entrébiljett här vid grindarna, dans till alla stora orkestrar som Sven-Ingvars, Sten & Stanley osv.



Där stod man som nykläckt konfirmand med sin ljusblå kappa och vita skor och hade äntligen lov att åka på dans. Folkanbussen tog en både dit och hem och det var både spännande och obehagligt med busarna längst bak i bussen. I pausen var det uppträde, här har jag sett såväl Michael Landon som Lill-Babs och Malmstenstruppen.



Det fanns en dansbana till, som nu är riven. Den stod bakom den gula kiosken och motsvarade Pelarsalen i Folkets Hus, alltså lite poppigare och ungdomligare stuk.



Jag tror aldrig att jag satt i serveringen - vem hann väl med det när man hade sina intressen att bevaka?



När jag gick runt där var det en teaterföreställning av och med och för pensionärer, så det var inte bara minigolfspelare och klottrare i parken.

Jag önskar att parken rustas upp, att byggnaderna bevaras, men det är förstås en kostnads- och intressefråga. Det är fint att sitta där vid fontänen!





Ja, den här skulpturen finns i Folkets Park. Passa på att se den så länge den finns kvar!

Det var ju inte Skansen, precis. Men det hade jag inte väntat mig, Sven Slättengren är inte Anders Lundin heller. Han brukar vara en klämmig typ, Sven, men hela allsången var lite tam, tycker jag. Jag hade förväntat mig mer tjo och tjim, kroka arm och rulladirulla, Sven bland publiken med mikrofonen och en bra gästartist. Det var kanske det religiösa inslaget som stillade stämningen? Ett gäng karlar med frikyrkoanknytning var kvällens gäster. De sjöng läsarsånger enstämmigt och hade med sina starka röster kunnat få till fin stämsång om de hade velat. Den yngste av de 20 hade ett par solon och han hade också ambitionen att göra något mer av de gamla kända sångerna. Där fanns en soul-vilja som jag hoppas släpps fram mer med tiden.



Efter lite mer allsång blev det dans på dansbanan till storband. Tapio Weiström sjöng och var var alla värnamobor? Hur ofta får vi lyssna på musik av den klassen? Några stycken dansade och andra gjorde mig sällskap som panelhöna. Det har jag ju varit förr på den dansbanan. Men också buggat loss rejält, haft en och annan flirt och kindat i otaliga foxtrots. Det var tider det, kring början av 1970-talet!



Nu är Folkets Park passé, men heder åt de som jobbar med att få till ett och annat evenemang, och inte minst serveringen. Smörgåsar som dignade av räkor, bakverk för 10 kr som skulle kostat det dubbla på konditorierna. Om du inte är intresserad av det som sker på scenen - passa på att fika i alla fall!

Snart behöver vi inte stiga leta upp parkeringsplats och stiga ur bilen för att köpa frallor, bullar och tårtor. Stigs konditori bygger drive-in-konditori, det har vi sett som cyklar förbi bygget. Även di.se har uppmärksammat det!

I artikeln får vi veta att det har bakats en "konstig tårta" den 14 mars. Man blir ju nyfiken, och i kommentarerna hittar man svaret på vad som på sina håll firas den dagen. Och då menar jag inte 3,14, alltså pi.

En ny kategori! Självklart ska bron framför alla bli den första att presenteras: Viadukten!

Alltid en källa för diskussion - ska den vara kvar? ska den byggas om? ska den repareras? är korsningen högst upp riktigt klok?

Några veckor nu är halva vägbanan avstängd. Det är reparationer på gång och allt ser väldigt skräpigt ut. Men det kommer säkert att bli fint! Fast lika helkonstig korsning högst upp.

Som vanligt kan man klicka på bilderna för att förstora dem.