Ljus i mörkret på Åbron
Det snackades på min arbetsplats om de nya juldekorationerna i stan. Jul och jul, förresten - jag vet inte riktigt vad blåa pingviner har med jul att göra. Vinterprydnader kanske de ska kallas. Jag har inte bestämt mig för ännu vad jag tycker om dem. Lite kul kanske, med vilsegångna polardjur som siktar på ett dopp i Lagan? Säkert effektfullt mot snön (om den kommer).
Flest åsikter fanns det om anordningarna på Åbron. Vad är det? Kärvar? Kvastar?
Eldkvastar kanske? Om det nu behöver vara något. Det lyser upp i novembermörkret i alla fall.
Värnamo sjukhus månar om cyklister
För mig som cyklist är det en glädje att se hur landstinget tar hand om sina cyklande anställda på Värnamo sjukhus. Vid sjukhusentrén har man byggt cykelställ, och inte vilka skjul som helst, utan de här trevliga byggnaderna med mosstak. De ser ut som om de skulle hysa vinterbetande får från Doktorsområdet som söker sin nattlega i skydd mot väder och vind. I stället är det tvåhjuliga fordon som är parkerade här medan ägarna besöker eller arbetar på sjukhuset. Den ena byggnaden har dörr med lås och det måste vara tryggt att ha sin cykel här i stället för att krångla med extra låsanordningar.
Tänk om något liknande kunde uppföras vid järnvägsstationen!
Utställning på Galleri Hörle Slott
Utställningen som pågår på Galleri Hörle Slott är med Rose-Marie Flårback från Lagan, som ställer ut målningar och betongskulpturer. Det är hon som har gjort de tre maskerna som står till höger om ingången.
Samtidigt finns där en minnesutställning över värnamokonstnären Wera Carlsson.
Weras utställning visar hennes mångsidighet med keramikskulpturer och tavlor i olika tekniker.
Rose-Marie gör betongfat som matchar hennes målningar och passar både utom- och inomhus.
Passa på att besöka galleriet till helgen!
Bland skyskrapor och svenskättlingar
Man kan tro att jag har varit ända i Amerika, så längesedan det var som det kom ett inlägg på Värnamobloggen. Och det är just vad jag har. Under ett par veckor har jag bytt Värnamo mot höghusen i New York.
Det var precis som på film och i tv-serier. Skyskrapor, gula taxibilar och folk överallt. Men även promenader vid stranden i Williamsburg och i Central Park.
Nästan lika bra som stigen runt Prostsjön och Apladalen.
Vyn över södra Manhattan idag skiljer sig markant från den som våra småländska emigranter såg när de landsteg på Ellis Island. Det undgick inte att skänka dem en tanke, hur de kände det när de landsteg i Amerika efter tre månader till sjöss.
Det är mycket möjligt att några av de kaffemuggbärande New York-borna är ättlingar till stenbrytande smålänningar som gav upp fattigdomen och sökte lyckan i det stora landet i väster.
Med solsken, blå himmel och över 20 graders värme under min vistelse där, blev det två dagar efter hemkomst storm, stängda flygplatser och översvämningar i staden. Riktigt turligt att resan inte förlades till en vecka senare.
Det känns lite lättare nu att möta hösten och vintern i Värnamo.
