Värnamobloggen

I kväll när jag cyklade genom genom Apladalen började jag nynna på Värnamovisan - eller "I Apladalen i Värnamo". Den där gamla sången som handlar om Petter och Emma - inte Per och Kersti. Men hur är texten egentligen?

Kollade på Värnamo kommuns hemsida och blev inte klok på den texten, inte heller på stavningen.

Så hittade jag texten också på ett annat ställe (Dagens visa) och den kändes betydligt mer genuin.

Någon som vet vilken som är den rätta?

Gardinaffären NT-gardiner har flyttat från Storgatan till Växjövägen. Butiken har även ändrat inriktning och satsar också på andra inredningsdetaljer än enbart textilier. Således har de bytt namn till NT-design och då blev den gamla skylten missvisande, kan man tänka sig.



I dag finns det en annan inredningsbutik vid namn Höstacken i lokalen på Storgatan.

Men vart har den fina gamla neonskylten tagit vägen? Den såg ut så här:



Bilden har jag tagit från bloggen Femtiotalsjakten, som har gjort ett väldigt fint inlägg om Värnamo på sin blogg.

Man får hoppas att någon har tagit väl vara på skylten!

Äntligen har jag börjat läsa Thomas Lundhs senast bok, detektivromanen "Stilla flyter död i Lagan". Jag vet inte hur andra läser den, men jag ser värnamomiljöerna tydligt framför mig när han beskriver hur personerna rör sig på Storgatsbacken, i  Prostskogen osv. En icke värnamobo får säkerligen inte samma upplevelse.

Än har jag bara hunnit till sidan 79, men jag gillar stilen och karaktärerna. Jag blir lite påmind om hur en annan deckarförfattare - Sue Grafton - skriver.

Om författaren tänker göra en deckarserie, så har jag tips på miljöer där hemska saker skulle kunna utspela sig om man har god fantasi. Tjuv- och polisjakt i spännande miljö, lik i flishög, fall från hög höjd... Hade jag förmågan skulle jag skriva själv, men jag nöjer mig med att blogga.

Kan en Valborgsmässoafton bli mer perfekt än årets? Härligt vårväder, precis det rätta läget mellan handskar och inte handskar. Man knölar ned något varmt till händerna i väskan för säkerhets skull. Ett hopfällbart paraply också för man vet ju inte.

På Åbron möts man av ljudet från en blåsorkester. Folk strömmar till bron som är avstängd för trafik. Där står man vid Missionsparken och lyssnar till körsång och vårtal medan skymningen faller. En kanot tar sikte mot brasarrangemanget mitt i Lagan för att tända majbrasan, och så sprakar bålet upp och speglar sig i vattenytan.

Det blir inte riktigt mörkt, utan en sådan där vårskymning som man knappt trodde skulle komma när man stretade på i mörkret och kylan i vintras.

Folk flanerar på bron, stannar och pratar med vänner och bekanta, köper en grillad korv, går in på Pelikanen och fikar. Man vill inte riktigt gå hem efter fyrverkeriet.

Man kan bara hålla med om IK-Forms information: Våren är här!

Är du sugen på att ha ett eget postkontor hemma? Då har du chansen att skaffa ett hos Erikshjälpen i Värnamo. Det är inredningen från Posten i Lanna som skänkts till second hand-varuhuset.

Postkontoret har inte varit i bruk de senaste åren, men dessförinnan flitigt besökt av lannabor. Det sköttes under många år av ägaren till livsmedelsaffären vägg i vägg. Många in- och utbetalningar har passerat luckan, paket har vägts och taxerats från Lanna till hela världen och försändelser av alla slag har lämnats ut.

Nu är delar av inredningen till salu, men jag tänker inte lägga något bud. Dels för att det inte skulle få plats hemma hos mig och dels för att sex år i just detta postkontor får vara nog för min del.

Fast glaspartierna är väldigt snygga...

Emma och Dianna är två flickor som jag träffade när de med sina kurskamrater från estetiska programmet på Finnvedens Gymnasium besökte Galleri Hörle Slott.

De berättade då att de som projektarbete skulle göra en utställning med sina egna konstverk.

Den pågår nu i Missionskyrkan och är värd att se! De duktiga och kreativa tjejerna jobbar med olika tekniker som glas, målning, teckning och musik.

När jag kom dit blev de intervjuade och fotograferade av Värnamo Nyheter.









Utställningen pågår nästa vecka måndag - torsdag.

Vi kommer säkert att få se mer av dessa konstnärer i framtiden!

Rydgatan, denna paradgata i stan!

Eller så ville man bara visa hur modernt man byggt med ett helt område flerfamiljshus.

Jag rotade i en låda och hittade några gamla vykort med motiv från Värnamo.

Är det någon som minns att övergångsställena förr var målade med gula streck?

På Heilingshuset finns en hel rad med neonskyltar. I dag finns det ett fåtal kvar i stan, bl a NT-gardiners skylt. Hoppas den får sitta kvar, trots att företaget flyttat sin verksamhet till annan lokal!

Vår! Åtminstone för-vår. Det sopas, klipps träd, tittas på krokusar och tas ut cyklar för fullt.

Min hoj, som är i farten året om i alla väder, behöver vårrustas efter slask och grus. Sen blir det fler rundor som inte bara är fram och tillbaka till jobbet.

Det är säkert massor som har hänt i stan under den gråa vintern. Flera nya hus har stuckit upp som svampar ur jorden. Snart kan vi handla på kooperativa och Hornbrinks är tilbaka till sina rötter, fast i ny rabatt.

Nej, det duger inte att låta er läsa om en kväll på Harrys, dag ut och dag in. Händer det inget annat på min gata i stan? Jodå, gatan sträcker ju sig ända till Hörle, och där händer det grejer!



Kamerorna rasslade, fotoblixtarna lyste upp rummet och pennor raspade mot små anteckningsblock när Galleri Hörle Slott hade pressvisning för sin nya utställning.



Utställaren heter Birgitte Söndergaard och är inte bara en uppskattad konstnär utan också en välkänd skådespelerska och programledare i tv.

Det är härliga, färgrika målningar som konstnären själv kan berätta om, ifall man är där på vernissagen.

Nästa utställning på Galleri Hörle Slott är med Åsa Palmaer Skoglund, som har sina rötter i Värnamo. Då är det mars månad och snön kanske är borta. Det bådade gott för det idag - det var skönt att stå mot slottsväggen och känna solen värma och höra takdroppet.

Det verkar som om det blir vår i år igen.

Går man ut på AW, som de säger i storstäderna - det betyder After Work och är en form att avspänt umgås med jobbarkompisarna direkt efter jobbet innan man går hem - finns det flera ställen att välja på i Värnamo. Som traditionen säger för dessa restaurangbesök är det ofta en buffé som serveras som varmrätt. Det brukar vara till ett bra pris man kan plocka till sig av både kallskuret och varma rätter, som korvar, kyckling, fläskfilé, sallad och ostar. Vi valde Harrys i fredags och klev in i lokalen halv sju.

Man har också att välja på Lilla Krogen (ja jag vet, de har bytt namn, vem säger Rose Garden?) - alltid fullt med folk, men som stamgäst kan man stuket och behöver variation. En promenad ner till Chaplin är ok, men idag var vi inte sugna på pizza. Stadt Bord & Bar var helt folktomt och Olympia har inte byggt om färdigt. Stigs bistro var inte heller något som lockade, utan lite mer ombonad miljö. Så det blev som sagt Harrys.

Ni som har varit där känner till lokaliteterna. Först kommer man till restaurangdelen, det är där man hamnar om man bokar bord. Lite lugnare, lite tystare. När dessa platser är slut kommer man närmare och närmare bardisken och det är inget fel i det. Jag gillar att sitta uppklättrad på en barstol med liv och rörelse omkring. Men nu var det lite mer än så, för ett jobbgäng hade blivit placerat vid två långbord längst bort till vänster, där som det tidigare var ett par trappsteg ner. Vad roligt de hade! Prat och tal och skål och hög stämning. Mycket trevlig, men ack så högljutt. Det berodde inte enbart på själva sällskapet utan på att Harrys inte har den minsta tanke på akustiken. Av naturliga skäl så blir det hög ljudvolym på ett sånt ställe, det hör till. Det har jag inget emot. Men när det är långt ifrån fullt i restaurangen/puben så borde man kunna föra ett samtal med dem som sitter vid samma bord. Det var nästan omöjligt.

Det borde gå att göra något åt saken. Ljuddämpande skivor i taket t ex. Det fungerar ju så, att man följer efter och ökar sin egen röststyrka och så sitter alla där och skriker till varandra till slut.

Så där satt vi och hojtade om jobbet, om barnbarn, om greklandsresor och konst. Den ende som det var till fördel för var nog den man som kände ett starkt kontaktbehov och således var tvungen att stå riktigt nära och tala in i örat på mitt bordssällskap. Därmed framgick det tydligt att han missat det årliga julbadet och tänkte skjuta på det till nästa jul.

Med tinnitusen sjungande i öronen konstaterade vi i alla fall efteråt att maten och miljön var helt utmärkt.

Nästa söndag, den 22:e, är sista dagen för utställningen Zoom på Vandalorum. Italiensk design, med möbler och inredningsartiklar som i alla fall jag har ett stort begär till.



Någon har kanske en gammal skrivmaskin av märket Olivetti i gömmorna?



Läs mer om utställningen på Vandalorums hemsida.

I det här gråa och blöta vädret kan det pigga upp att tänka på en fin sommardag. En kompis och jag åkte till hembygdsparken i Åsenhöga och åt våfflor en dag i juli. Ett uppskattat initiativ att ha sommarcafé! Det var öppet i stugorna, så jag passade på att se den intressanta utställningen om utvandringen från gnosjöbygden till Amerika.



En massa fina föremål finns bevarade. Det är bra att se dem i ett förklarat sammanhang, och inte bara som chica inredningsdetaljer på inredningsbloggar och -magasin.






Jag såg nyss en gammal rostig M-skylt som stod inne i en bloggares kök. Hoppas att den här skylten får stå kvar och visa vägen ett bra tag till:



Men om jag fick bilden med småflickorna skulle jag inte tacka nej!

Vet ni att man kan åka tåg till Louisiana i Danmark över dagen från Värnamo? Jag åkte en lördagförmiddag och hann med både att se på konst och äta lunch och vara hemma igen vid åtta.



I september var det på nytt utställning med V.art i Knäppfabriken.



Folk plockade litervis med kantareller. Jag fick lycklig ta del av överflödet.



Innan det var dags att dra sig inomhus hade Christine och Stefan Bennedal öppet hus i Blå Huset i Alandsryd.




Det blev en hel del innemys under hösten.



Snön har lyst med sin frånvaro större delen av den här vintern. Det innebär att det går att cykla obehindrat på gc-vägarna. Det är jag glad för!



Med hjälp av en liten pepparkaksgubbe önskar Värnamobloggen Gott Nytt År!