Värnamobloggen

Vet ni att man kan åka tåg till Louisiana i Danmark över dagen från Värnamo? Jag åkte en lördagförmiddag och hann med både att se på konst och äta lunch och vara hemma igen vid åtta.



I september var det på nytt utställning med V.art i Knäppfabriken.



Folk plockade litervis med kantareller. Jag fick lycklig ta del av överflödet.



Innan det var dags att dra sig inomhus hade Christine och Stefan Bennedal öppet hus i Blå Huset i Alandsryd.




Det blev en hel del innemys under hösten.



Snön har lyst med sin frånvaro större delen av den här vintern. Det innebär att det går att cykla obehindrat på gc-vägarna. Det är jag glad för!



Med hjälp av en liten pepparkaksgubbe önskar Värnamobloggen Gott Nytt År!

Året började kallt och med mycket snö. Jag var i Halland och misslyckades med raketuppskjutningen på grund av blåsten. Däremot gick det bättre med nyårsdagens tipspromenad där jag vann 40 kronor.



Snöhögarna växte och växte.



Jag var på kurs i Stockholm och badade utomhus i en pool.



Framåt vårkanten började Vandalorum bli klart och jag var på ett par förhandsvisningar.



Det måste väl vara den största händelsen i Värnamo under 2011, att Vandalorum stod klart?



Samma kväll hade Armadillo Blues release-spelning för sin senaste platta på Industribaren.



Som om den aldrig hade funnits försvann snön, det blev cykelvänligt och vattnet porlade i vårbäcken.



Innan man visste ordet av var det sommar och semester!



I Sporthallen invigdes Tina Eskilssons utsmyckning.

Stackars stackars alla som bor vid en grusväg. Eller måste ta sig fram på grusvägar emellanåt. De går nämligen inte att skotta. Det fick jag veta idag av Värnamo kommun.

Jag cyklar och går till jobbet (och överallt annars inom stan) året om i alla väder. Det är bara att klä sig och kämpa på. Fast på vintern är det ibland inte så lätt att bita ihop och streta på. En sträcka som jag cyklar två gånger om dagen brukar kännas bortglömd när det gäller snöskottning, så jag skickade ett mail till ansvarig på kommunen och påpekade att den där biten gc-väg verkar bli bortglömd efter varje snöfall. Men så är det inte alls, fick jag veta.

Eftersom sträckan inte är asfalterad, så går den inte att skotta. Jo, möjligen om marken är hårdfrusen under snön. Det är den inte nu, sa han. Det var vänligt att ringa upp mig och förklara saken och jag får finna mig i att pulsa vidare.

På vägen hem i kväll tänkte jag på alla byvägar där de stackars byborna pulsar fram utan att se var vägen går och på alla bilar som förstås kör fast. För det går ju inte att ploga grusvägar.

Men nu börjar det bli mildare och snön smälter väl bort till jul. Då kan alla stackars landsbygdsbor äntligen ta sig in till stan igen.

För att öka på julstämningen finns det två bra alternativ idag: Blå Huset i Alandsryd och julmarknaden i Apladalen.

Christine och Stefan Bennedal har traditionsenligt öppet i sitt konstnärshus de två första adventshelgerna. En detalj av den fantastiska julkrubban ser man här ovan och i småbilderna nedan (klicka på dem för att förstora).




De serverar kaffe, glögg och lussekatter och bjuder på en härlig stämning i huset. Varje detalj är genomtänkt och konstverken är fascinerande.

Fortfarande inte en snöflinga på marken. Bara lite is att skrapa bort från bilrutorna ibland. Hur länge ska vi klara oss? En och annan längtar säkert efter lite vitpudrad mark. Jag gör det inte. Det var mer än tillräckligt förra vintern.

På söndag är det julmarknad i Apladalen. Ett snötäcke ökar julstämningen, det gör inte den lera som man trampat upp nere vid skomakarhuset. Men det bryr vi oss inte om utan knatar runt bland hemstöpta ljus och skinklotterier.

Bilden är från Knäppfabriken i höstas.