Mitt blandband 3

Stand By Me - Ben E King
 
 

Blues i Herrestad

 
Herrestadsjön låg stilla och sommarkylan började krypa in genom den öppna dörren. Men vi höll värmen tack vare Black Cat Bone som spelade blues på Herrestads Café i går kväll.
 
Den här kyliga sommaren lockar inte ut folk på utflykter, men den här kvällen tittade solen fram och lokalen var fullsatt.
 
Bandets medlemmar kommer från Smålandsstenar/Skeppshults-trakten och var väldigt bra!
 
Några motorcyklister hade också gett sig ut:
 
 
 

Blues i kyrkan



En mer ovanlig loge hade bandet Armadillo Blues när de spelade i söndags. Framträdandet skedde i Bredaryds kyrka och var avslutning på Bredaryds marknad. De tre bandmedlemmarna spelar oftare i små mörka lokaler än i kyrkorum, men de var lika bra för det.



Tack för den upplevelsen!

Gatumusikanter i Värnamo



Jag tror att jag fortfarande känner av sviter efter den jobbiga vintern. Det vill inte riktigt gå in att det blev vår och att det nu är sommar. Visserligen har vinterskorna, -jackorna och broddarna åkt ut från hallen, men det går trögt att fatta att vi redan är inne i juli. På statusuppdateringarna på Facebook är det fullt med hurtiga utrop om grillning, altaner, festivaler och resor. Jag har inte ens fått ut en blomma på balkongen.

Klirret och skratten från uteserveringarna är ett trevligt sommarljud, liksom levande musik på avstånd. Så jag cyklade närmare och blev sittande att lyssna på några av gatumusikanterna som finns i stan hela sommaren. Ett väldigt trevligt arrangemang som omväxling till högtalarmusiken på Storgatsbacken som kan bli enerverande.

Dessa ungdomar var jätteduktiga och skapar en fin stämning i sommarvärnamo.


Jubileumskonsert i Värnamo

Man sitter i Arken i Värnamo, i stora salen som är full med åhörare. Jag vet inte hur många som ryms i lokalen, men den är fylld till sista plats. Programmet börjar med Värnamo Storband och förväntningarna dallrar i luften.



Föräldrar till nuvarande och tidigare elever, elever som gick i musikskolan på 1970-talet, lärare, anhöriga och allmänt musikintresserade värnamobor har samlats på lördagkvällen för att tillsammans fira 40 år med musik. Ja, inte bara musik, dans är en stor del av Kulturskolan, vilket vi blev varse under kvällen. Vi fick se både solodans och grupper.

Efter inledningen av konferenciererna sattes nivån av Evelina Nilsson med band.





Och sen kom Andreas Westberg och sjöng Bellman:



Värnamo Symfoniorkester leddes av Greger Bogren, den förste musikläraren i den nu 40-åriga musikskolan.

Se, det var en riktig festkväll, det!

Jazz på Gästis

Det är väl inte längre någon som säger att det inte finns något att göra i Värnamo? Den här helgen har det varit musik och fotboll - något för flera smakriktningar.

Jag valde musik både fredag och lördag och började med Peter Knudsen Trio på Gästgevaregården.



Man fick inte bara jazzmusik, utan även mat och dryck. Arrangemanget stod föreningens Musikens Vänner för, och jag hoppas att de fortsätter med musikkvällar av det här slaget!



I nästa inlägg får vi tjuvlyssna lite till hur det lät när Kulturskolan och Värnamo Musiksällskap firade 40 år!

Musik i Värnamobloggen

Här är lite pausmusik, medan jag försöker lösa mina datorproblem!




Värnamorevyn med Sven Slättengren



"En kul tur" hette årets Värnamorevy. Sven Slättengren avslutade sin 27:e revy i lördags kväll med att ge oss ett hopp om att det blir nya föreställningar nästa år igen.



Fyra tjejer dansade, sjöng och agerade väldigt rutinerat och proffsigt. Likaså de tre männen, och de flesta nummer kändes lyckade och tog hem sina poänger.

Jag hade önskat fler lokala inslag - saknade till exempel Pär Persson-striden - och hade velat ha lite mer skruvade inslag om Gummifabriken och Vandalorum.



Det är så tacksamt med lokalt förankrade nummer. Folk skrattar som mest när det skojas om Dannäs, Hånger, Kulltorp osv, för att inte tala om skämten "under bältet".

Det var en fullsatt salong på den sista föreställningen, och det har varit välbesatt på alla andra också. Bara att gratulera!

Blues på Harrys i Värnamo

Värnamo Blues & Rockförening tar ibland över Harrys i Värnamo och så blir det fullt ös med bluesband och fullt med folk en hel lördagskväll.

Så var fallet den här lördagen, och kvällen började med Highway Blues:



Därefter Jim´s Combo, ett band med "några av de mest meriterade bluesmusikerna i Sverige", som föreningen presenterar dem på sin hemsida.




Det var trångt, gung så att örnen nästan vajade i vinden. Hade man inte fastnat i den utspillda ölen på golvet kunde man svepts med. Men Värnamobloggen stod stadigt efter 12 kycklingvingar och risotto.

Det blir en trevlig stämning på blueskvällarna. De flesta kommer dit för att lyssna till musiken och träffa folk med samma intresse. Publiken är blandad, man känner sig hemma som 20-åring såväl som över 50 år; det är musiken som förenar.

Lite senare övergår det dock till vanligt Harrys-stuk, när föreningen slutat sälja entrébiljetter framåt natten. Men inte mindre hög och trevlig stämning för det!

Vill man ha det lite lugnare finns Andys bar med sittplatser som har utsikt över Storgatsbacken.





Konsert i Gislaved

Det låg en doft av kåda och sågspån över konstertsalen i Gislaved. Första föreställningen av "Musik i julbrådskan" med Gislaveds Kammarkör och Gislaveds Storband var vikt för Sydveds skogsägare. Jag hade förmånen att få göra sällskap med massavedsleverantörer i lördags till en konsert som gav julstämning.

Nej, den där skogsdoften fanns inte, utan var förstås ersatt med ädlare aromer.

Från scenen fick vi också njuta av solister och en engagerad dirigent.


Proffs i parken



Värnamobloggen har ont i halsen idag. Det var jag som satt i mitten, ganska långt fram och sjöng högst. Ibland tror jag att jag till och med överröstade Sten Nilsson. I alla fall hängde jag med i "Jag vill vara din, Margareta".

Det började med att jag var ute på en cykeltur och svängde in i Folkets Park. Skulle kolla om fontänen var på. Det var den. Det hördes musik från scenen och vilka fick jag se där och ställa in ljudet, om inte Sten & Stanley - dvs Sten och Ebbe Nilsson, Ebbes son Alexander och Ebbes synth med både trumpeter och kör.



Jag bestämde mig för att stanna kvar, för det skulle bli allsång med Sven Slättengren och så dessa gamla erfarna dansbandsmusiker som komplement. De är på turné sponsrade av en veckotidning.

Efter en timma var lokalen nästan fullsatt och när evenemanget började var det som när Lill-Babs sjöng i parken på 1960-talet; folk stod i gångarna och alla sjöng med.

Efteråt kunde man köpa deras cd-skiva med allsånger och få autografer.



Sten Nilsson berättade att de spelat här i Folkets Park förut. Jag var där.


Lördag i april



Lördagen som gick var solig och varm. Man lättade på kläderna och gick i bara koftan. I trädgårdarna skurades grillarna, man laddade upp med kol och korv. Penséer planterades i krukor och balkonglådor. På stan spelade Catooga Band.

Värnamobo i Stockholm



Minst en gång om dagen i flera veckors tid har radions P3 spelat "Stockholmssången" med Simon Norrsveden. "Han är en riktig P3-kille" sa någon i ett program där man gissade på hur det ska gå för nya låtar - flipp eller flopp. Den här låten var en klar flipp.

Visserligen sjunger han lite pojkigt, texten har konstig ordföljd här och där, men låten är bra!

Och så tänker jag på att det är Värnamo som är småstaden han sjunger om, och att han kanske rentav längtar till Dannäs.


Nu går vi på bio!

Jag har sett och sport att det har tillkommit en del nya läsare. Välkomna hit!

I morfars-inlägget och i en del andra visar jag ibland småbilder. De går att klicka på för att förstora!

Nyss kunde vi läsa i Värnamo Nyheter att biograf Metropol har ekonomiska problem. Så gå på bio! Visserligen är det en gammal salong och stolar som kunde vara bättre - men det är charmen med vår biograf. Det är den enda vi har här i Värnamo. Vad händer om den lägger ner? Var skulle det bli en ny - och när?

I kväll på Bio Kontrast visas "En förlorad värld" med bl a Emma Thompson. Engelsk adel, kärlek, vackra kläder, tidigt 1930-tal, överdådiga miljöer. Läs mer i SvD:s recension.



I taket lyser stjärnorna

Johanna Thydells bok "I taket lyser stjärnorna" är en storsäljare och läses inte bara av tonårstjejer. Själv tycker jag den är väldigt bra, och mycket känslosam när hon skildrar en tonårsflickas kamp med att leva sitt liv - samtidigt som hon lever livet som dotter till sin cancersjuka mamma. Johanna Thydell är uppvuxen i Värnamo.

Nu är filmen klar - den har premiär 31 januari. Jag kan inte se att den visas i Värnamo på premiärdagen, men förhoppningsvis har jag letat för dåligt efter annonser.

Men Värnamobloggen har redan sett den, i går på filmfestivalen i Göteborg. Det var en fullsatt salong på biografen Roy på Avenyn.



Ursäkta bildens dåliga kvalitet, men blixten slog i spegeln som affischen var uppsatt på.

Värnamobloggen recenserar inte filmer - det gör andra mycket bättre - men jag vill tala om att den är mycket sevärd. Den är inte inspelad i Värnamo (det skulle man ju ha märkt!). Jag rekommenderar alla att se den!

Nyårsrevy i Värnamo

Nu är det dags vär Värnamorevyn i Folkets Hus. Jag hade möjlighet att se premiären i en fullsatt salong på nyårsafton.



Det är en lokalrevy i traditionell Sven Slättengrensanda med lite gammalt, lite nytt, lite under bältet, lite lokalt och duktiga sångare och aktörer. En särskild eloge till orkestern! Har man inte sett gitarrspelaren, han där till höger, i andra sammanhang?




Mörkt i Värnamo

Ursäkta mitt återhållsamma bloggande de senaste dagarna. Jag har haft lite annat att göra (besöka dotter, se på tv, gå på krogen och sånt). Dessutom är det mörkt ute på min fritid, så det blir inga fina bilder. Men snart är det helg!

Nu i juletider vill jag uppmärksamma att Carola inte bara sjunger julsånger:



Visst är hon ett ljus i mörkret!

Bio i Värnamo

Bio Kontrast i Värnamo visar på måndag filmen "Maggie vaknar på balkongen". Den såg jag på Filmfestivalen i Göteborg i februari och kan verkligen rekommendera den. Det är en dokumentärfilm, om Maggie, som bor i Malmö, är massaj och kom från Kenya till Sverige för 10 år sedan. Med en filmkamera har hon dokumenterat sitt liv, som misshandlad av sin svenske exmake, elev på komvux, duvbekämpare på sin balkong och som ensam i svenska samhället. Man grät och skrattade om vartannat - och skämdes över bilden av svenskundervisningen.

För att se vilka filmer som visas i Värnamo kan man titta på den här sidan.


I woke up this morning in Värnamo

Han såg chockad ut, Matti Norlin, där han satt på scenkanten och hade sålt slut på sina cd-skivor. Scenen var tillfälligt uppbyggd i biblioteket i Värnamo, i kulturhuset Cupolen. Platsen för spelningen var precis där scenen var förr, när vi var och dansade på Folkan till alla tänkbara dansband på 1970-talet. Nu är lokalerna ombyggda sedan många år till i huvudsak ett fint bibliotek. Där arrangerar kulturförvaltningen i samarbete med Smålands musik och teater, Musikens vänner och Medborgarskolan en musikcaféserie. För dagen var scenen alltså inne i biblioteket och den ena gråhåriga tanten och farbrodern efter den andra satte sig för att lyssna på "en av landets intressantaste tolkare av den tidiga bluesen", som det står i hans presentation. Och som han spelade!

Kanske att han var lite tveksam i början; lokalen, publiken, antalet, söndagseftermiddag i småstad. Men han lyste upp mer och mer för han fick direkt respons - vi blev helt fascinerade av hans musikalitet, sången och framför allt gitarrspelet. Var det ett helt bluesband på scenen? Nej, det var Matti Norlin och en enda gitarr och en stamplåda. Så suveränt bra!

Det blev kö till skivförsäljningen efteråt och han fick med sig beställningar hem. Kanske hade han inte väntat sig långa applåder, extranummer och ovationer.



Här är hans hemsida!

Värnamobloggen har varit bortrest

Men nu är jag hemma igen. Nytt inlägg kommer vilken dag som helst. Lyssna till lite pausmusik under tiden!



Armadillo Blues i Café Herrestad!

Tidigare inlägg
RSS 2.0