Blomning

 
Fina blommande träd kan man nu se på Flanaden.
 
 
Vid sjukhusets cafeteria blommar magnolian:
 
 
 
 

Tur tre gånger

Jag hade sån tur! I november förra året bokade jag biljett till en konsert i Berlin. Max Raabe, som kanske är okänd för många men som är en tysk världsartist skulle på turné med Palastorchester och ge föreställningar i bl a Berlin. Eftersom jag alltid vill till Berlin och ville se artisten live, så bokade jag - med lite förhöjd puls - biljett. Föreställningen skulle ske i Admiralspalast på Friedrichstrasse i centrala stan. En ganska dyr biljett, långt fram på balkong. Once in a lifetime, liksom. Vem vill sitta långt bort bakom en pelare då?
 
  
Vintern gick, och det var så skönt att ha detta att se fram emot. Under tiden utreddes några av mina krämpor av sjukvården och det fattades beslut om operation. Kallelsen dröjde, men jag ringde inte och skyndade på, för jag ville inte riskera att det skulle krocka med Berlinresan.
 
I slutet av februari fick jag kallelsen till operation som skulle ske 5 mars. Vilken tur! Resan var nämligen bokad 28/2 - 2/3, med konserten 1 mars. Jag skulle vara frisk och rörlig i Berlin.
 
När jag åkte hade man börjat tala om en ny influensa som spred sig. Men inga restriktioner hade börjat införas och resor och folksamlingar var tillåtet. Precis som vanligt.
 
Att sitta på mitt vanliga hotell, i "mitt" rum, med fönstret öppet mot berlinluften och koltrastens sång på taket, det var ljuvligt. Byta om till finklänningen och kolla spårvagnstiderna och så hitta platsen i lokalen, byta några ord med bänkgrannen och se ridån gå upp. Jag var där!
 
 
Sen blev det mera tur, för det var inte heller några restriktioner i sjukvården, utan jag blev opererad som planerat, hemskickad till vila och konvalescens. Ingen större skillnad mot mitt vanliga pensionärsliv.
 
Innan allt detta hade jag planerat för en konstutställning. Lagt ner mycket tid och arbete för att det skulle bli bra, varit ute i god tid med förberedelserna. Så ändrades alla förutsättningar, och hur skulle vi nu göra? Efter mycket funderingar och överläggningar med konstnären och styrelsen beslutade vi att genomföra utställningen, med några reservationer. Det blev så bra! Enhel del besökare och bra försäljning, alla var nöjda.
 
Sen gick ridån ner och allt ställdes in, inga roligheter längre, inga resor att planera, inget folk att träffa.
 

Konst vid Osudden

Jag vill tacka geniet/street art-konstnären som förgyller promenaden till Osudden med sina konstverk!
 
 
Det här är verkligen något jag gillar. Ett initiativ från någon som vill vara anonym och som har fått en lysande idé. Jag skulle gärna vila veta vem det är för att få visa min uppskattning. Men det hör ju till den här typen av konstnärlig utsmyckning att man är diskret med sin identitet.
 
 
Se fler bilder på Värnamobloggen på Instagram och Facebook.
 
 

 
 

Bygget är färdigt

 
 
Nu är det färdigbyggt, inflyttat och uppsnyggat omkring byggarbetsplatsen i kvarteret Duvan.

Gatan mellan Lagmansgatan och Storgatan som varit avstängd lång tid var i dag öppen.
 
Snart kommer vi att ha glömt när det såg ut så här:
 
 
 
 
Det är inget att sörja över, förfallet var långt gånget.
 
Av det ståtliga trädet på baksidan finns nu bara stubben kvar, och på Pingskyrkans plats finns det inga minnen kvar av körsång och predikningar.
 
 
 
 
 

Dagens kran

Under en tid åkte jag buss dagligen över Store Mosse. För att fördriva tiden brukade jag ta en bild på mossen och lägga upp på några sociala medier med beteckningen #dagensmosse.
 
 
Innan dess var mitt resenöje #dagensbusskur och kunde se ut så här (från busskuren vid järnvägsstationen en kall januarimorgon):
 
 
När den tiden var till ända ville jag fortsätta med de lite ointressanta bildserierna, och vad som nu fotograferas i min närhet kallar jag #dagenskran.
 
Kranen i fråga är inte en vattenkran och inte heller den som sitter mitt i ansiktet, utan byggkranen i kvarteret Duvan i Värnamo. Där är byggnationen i full gång efter rivningen.
 
Här är några av bilderna ur serien #dagenskran:
 
 
 
 
 
 
Det är i sann Min gata i stan-anda: lite foton som gör stadspromenaden roligare.
 

Nu är hela rasket rivet!

 
Under vårmånaderna jämnades kvarteret Duvan med marken. Jag kunde följa delar av arbetet från min arbetsplats och kände skakningarna i marken och hörde väggar rasa. Här gapar Pingstkyrkans fönster tomma, men enligt uppgift har de fina glasen tagits tillvara.
 
 
Jag har många bilder från rivningen, och det är jag inte ensam om. Arbetet väckte stort intresse och dagligen stod det folk och tittade och fotograferade.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och så var det borta, alltihop och snart har vi glömt vad som en gång fanns där. Tur att vi har föreningen Gamla Wernamo, som har bilder på hur det såg ut från början...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu ska hela rasket rivas...

 
 
Kvarteret Duvan i Värnamo har ett tag varit en skönhetsfläck i stan. Många nostalgiska blickar har riktats mot byggnaderna som mot gatan har innehållit restaurang, frisör, pingstkyrka mm. Folk pratar om Mjölkbaren och andra företag som har huserat här. "Det rivs för mycket i Värnamo", säger en del. Det kan vara så, men riktigt skruttiga byggnader är inget att spara på för eftervärlden.
 
 
Jag passade på att gå runt där i dag i ett regngrått väder.
 
 
 
Vissa delar kan kanske kallas "förfall i skönhet", men de är få.
 
 
Som den blå mosaiken t ex...
 
 
... de färgade glasrutorna och lamporna över entrén till f d Pingstkyrkan...
 
 
 
och baksidan ur en lite ovanlig vinkel.
 
 
 
 
Men kan någon sakna den här trista bakgården?
 
 
Strax är det ingen som kommer ihåg var Värnamo-Tidningens redaktion fanns.
 
Röjningsarbetet har börjat i dag och nu kommer det att gå snabbt tills vi inte minns hur det egentligen såg ut "mittemot Sohlbergs". Nån som minns var Sohlbergs låg? Hur gamla Hornbrinkshuset såg ut? Blå Boden?
 
Det vore önskvärt med butiker och näringsställen i markplan, men det verkar inte vara planerat för det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tillbaka

 
 
 Glasskiosken vid Lagan är tillbaka, snart är även våren det och minsann har inte Värnamobloggen tittat fram från vintermörkret!
 

Ny glasskiosk i Värnamo

 
Plötsligt bara fanns den där. Som om den alltid stått där vid Åbron med den bästa glasskioskplaceringen i stan.
 
Man kan köpa sig en strut och sitta på grässlänten mot Lagan, gå över till Åbroparken eller slå sig ned under ett parasoll och titta på folk som ilar över bron.
 
Försäljningen bör ha gått lysande för Tre Liljors Glassbar den här första sommaren!
 
 

Tingshuset i Värnamo

 
Innan personalen från Barn- och utbildningsförvaltningen började flytta in i Tingshuset fick jag möjlighet att se mig om i de tomma lokalerna i huset som är byggt 1905.
 
 
Själva tingslokalen är inte iordningställd ännu. Det kommer att bli en lokal som inte enbart är till för kommunal verksamhet, utan kommer att kunna hyras för till exempel föreningsmöten. Men först ska golvet bli klart:
 
 
 
Kontorsrummen är inte så stora, men ljusa med högt i tak och med fin utsikt över Kyrktorget eller kyrkogården.
 
Jag kunde inte låta bli att (med tillåtelse) kika in både i källare och vind. En gammal byggnads kanske mest intressanta utrymmen.
 
 
Klicka på bilderna nedan så blir de större.
 
 

Nytt i Sporthallen!

 
Hur såg de gamla skåpen ut? Det glömmer vi! I stället gläder vi oss åt de här nya i sobert grått och vitt. Det handlar om omklädningsrummen i Sporthallen som fått en rejäl uppfräschning. Borta är de gamla förvaringsmodulerna där man var tvungen att ha med ett eget hänglås att fippla med och med att hålla ordning på en liten nyckel när man var i simbassängen.
 
Jo, några skåp med den gamla typen av låsanordning finns kvar, men nyheten är att man låser vissa skåp via ett armband.
 
 
Man håller bandet mot markeringen på dörren och vips så är det låst.
 
Nästa gång jag kommer dit är säkert hårtorkarna uppsatta. Att de saknades i dag gjorde inte så mycket eftersom det var plusgrader ute och håret torkade till medan jag tog en liten konstrunda i foajén.
 
 
 
Tina Eskilsson är konstnären som står för de fina utsmyckningarna i simhallen, men vilka som ligger bakom dessa verk kunde jag inte läsa mig till.
 
 
 

Mystiskt verk i skogen mellan Värnamo och Hörle

 
Susar man fram i hög fart genom skogen mellan Värnamo och Hörle hinner man kanske inte se det. Men på cykel upptäcker man en hel del längs med vägen. Ett stycke in från vägen ser man detta på vänster sida. Vad är det? Ett fångstredskap? Ett konstverk? Ett stort handarbete som blåst ut genom fönstret från tåget mot Jönköping?
 
 
 
 
 

Värnamodagarna - succé i år igen!

 
 
Med dessa två bilder vill jag illustrera succéarrangemanget Värnamodagarna. Bilder på folk som sjunger med, tävlar, hoppar, äter och i övrigt njuter av denna lyckade folkfest kan man se i lokalmedia.
 
För mig är stadsfestivalen avspärrat centrum så det är omöjligt att cykla där (men vad gör det de här få dagarna), folk som äter och äter - indiskt, älgkebab, churros, munkar och en hel massa annat. Kön till indiska vagnen har varit lång hela dagarna och kvällarna. Vi är helt klart svältfödda på annan utemat än asiatiskt och pizza. Jag har klämt i mig en och annan wokad älg, friterad smet doppad i grädde och sylt och nanbröd. Det enda jag blivit besviken på var den bleka och sladdriga pannkakan som kallades crêpes - men så är inte Värnamo heller Paris.
 
Kvällsevenemangen har jag hoppat över - men det har inte andra. Fullt med folk i tälten som bjuder på musik. Gick förbi den stora filmduken som skulle visa utomhusbio. Ett kul initiativ som jag hoppas kommer igen. Blir det film i en genre som passar mig ska jag gå dit. Nu visades en fantasyfilm och det är väl troligare att den drog till sig fler tittare än det som lockar mig.
 
Folk kommer till festivalen från när och fjärran. Kompisgäng passar på att stråla samman just den här helgen, familjer tar med barnen för en massa aktiviteter och dryck i lustiga förpackningar. Man får sitta på Flanaden och dricka starköl i plastglas. Langosarna är lika tungt friterade som vanligt. Alla är glada och vädret är fint. Kan det bli bättre än så?
 
 
 
 

Värnamobo visar konst i Göteborg

 
Jonas Brodin, Värnamokillen som flyttade till Göteborg, gick på konstskola där och just nu ställer ut på ett galleri i samma stad. Galleriet ligger i stadsdelen Eriksberg, nära älven och de fina promenadstråken vid vattnet. Ett bra läge med andra ord - området är fullt av nybyggda bostadshus, kontor och restauranger.
 
 
 
 
Jonas visar ett tiotal målningar av vardagliga föremål i ett sammanhang som gör dem spännande på ett nytt sätt. (Mina bilder kan inte riktigt ge dem inte rättvisa.)
 
Regnet öste ner och i stället för en promenad utmed Göta älv åkte vi till det stora möbelvaruhuset. Det var några fler som hade tänkt samma sak, milt sagt.
 
 
 

Värnamokonstnär ställer ut i Göteborg

 
Jonas Brodin från Värnamo, som har ställt ut på Galleri Hörle Slott och gått på konstskola i Göteborg ska ställa ut sin konst på ett galleri i Göteborg.
 
Det är vernissage i morgon och ni kommer att få se lite bilder därifrån här på bloggen efter helgen.
 
Galleriet heter Amive & Sicat med adress Monsungatan 57 (vid Eriksberg på Hisingen, nära älven).
 
Jag ser fram emot att få se utställningen!
 
 
 
 

Om

Min profilbild

På min gata i stan/Värnamobloggen

Väder Värnamo

RSS 2.0