Hantverksgillets målningar

Jag förstår mig inte på texten på målningarna från Hantverksillet i Värnamo som nu är uppsatta i Gummifabriken.
 
Målningarn är gjorda av Brocke Blückert och har förvarats i många år av Historiska sällskapet Gamla Wernamo. Nu har de fått en plats i närheten av Blickfånget i Gummifabriken.
 
Högst upp på varje bild löper en text, t ex "Gör det lilla du kan", vars innebörd inte är så svår att förstå. Men tittar man noga står det "Vän. Gör det lilla du kan." Ordet vän verkar vara det sista ordet i en annan mening.
 
 
 
Värre är det på de andra: "Berg. Låt ditt" och "Tak uppå. Mans ord" liksom flera andra. Deviserna stämmer inte med bilderna som föreställer olika hantverkare.
 
 
 
Är det kanske så, att det är en text som ska läsas sammanhängande? Att målningarna ska hängas på ett annat sätt så att texten kan läsas löpande? Jag vill veta.
 

Värnamobadet

 
 
Man kollar väderappen redan i början veckan. Ska det bli väder på söndag - badväder? Sista helgen som Värnamobadet är öppet för säsongen och jag ser fram emot årets sista utomhusbad. Något att bära med sig under åtta månader av höstrusk och vinterkyla.
 
25-gradigt rent vatten, omklädningsrum med dusch (och låsbara skåp), ingen sand att få med sig hem utan gräs och tegel kring bassängen. Och som grädde på moset - bastun. Är det väder så kan det också sitta fint med kaffe och glass från kiosken, det intas gärna på en stol - man slipper krångla sig ned på marken.
 
I år har jag inte badat där så mycket som en del andra år, men slutet av säsongen har varit ljuvlig med gott om plats i bassängen när man ju inte vill trängas. Det gör inget om luften är sval och det regnar - badet är ljuvligt och bastun värmer upp en inför cykelturen hem igen.
 
 
 
Men det krävs lite förberedelser när det är september, 13 grader och småruggigt väder. För säkerhets skull kollar jag Facebook-sidan för att försäkra mig om att jag inte har fattat fel utan det är öppet den här sista helgen, och jodå.
 
 
 
 
En halv dags egenövertalning med väderkoll och hurra! - det ska bli en stunds uppehåll i regnandet framåt eftermiddagen! Packa väskan, klä sig väl, cykla två kilometer med tre uppförsbackar och äntligen uppe på slät mark och Värnamobadet i sikte! Och sen besvikelsen när jag kommer till entrén:
 
 
 
 
 
Tanken snuddar ett ögonblick vid bultsax, såg och klättring när jag ser att poolen inte är övertäckt och ångan stiger från det varma vattnet.
 
 
 
 
 
Men det är bara att svälja besvikelsen och irritationen och cykla hem igen och tänka på nästa sommar.
 
 
 Representant från Värnamo Simsällskap säger att på deras hemsida finns uppgift om att sista öppetdagen var i går. Jag är tacksam för att föreningen gör det möjligt för Värnamobadet att finnas kvar. Men man kanske ska ha samma information på alla sociala medier?
 

Pinnapå nr 4 - Åbron och Färgarens ö

 
Man tar sig över Lagan via Åbron titt som tätt och tänker inte på att här var ett vadställe för att ta sig över vattnet fram till nån gång på 1600-talet då det byggdes en bro. Att Stolfabriken som syns på bilden och där skylten står inte nämns behöver man inte bry sig om - det är bara att vända sig om och läsa skyltarna på husväggen där information finns.
 
 
 
 

Pinnapå nr 11

Mitt förra inlägg har väckt en del uppmärksamhet och jag vill göra ett förtydligande.
 
Jag tycker att projektet med en stadshistorisk vandring är jättebra, snyggt med de blå stolarna och intressant för både invånare och besökare att få veta mer om omgivningarna. Men nu är jag som jag är och vill gärna ta fram redigeringspennan i vilken text det vara må. Inte för att jag är någon textmästare, utan för att ett och annat skaver i mina ögon.
 
Jag skulle vilja redigera texten i nr 11 till i stället detta:
 
"Lasarettsområdet
Där bron över Lagan går i dag fanns en populär badplats i början av 1900-talet. Inte vid Enehagens sida, där var det för djupt, utan på sidan där lasarettet låg. Här var det grunt och säkert för hela familjen att bada.
Värnamo lasarett invigdes 1923. Från samma år är det tidigare epidemisjukhuset, Vallgatan 1. Fasaden är i ockrabrun spritputs med slätputsade hörnkedjor och ett brutet tak med fönsterkupor.
När det nya sjukhuset invigdes 1976 flyttades den huvudsakliga verksamheten dit, medan långvård och rehabilitering fanns kvar till mitten av 1990-talet. Huvudbyggnaden revs år 1980.
"Hoppet" kallades tjänstebostaden för sjuksköterskor. Byggnaden ligger vid Lagastigen och uppfördes 1951, vilket framgår av det mönstermurade årtalet på den gula tegelfasaden.
"Kärleken" byggdes 1952. Där fanns tjänstebostäder för övrig personal och syns närmast bron vid Lagastigen.
Även "Tron" fanns och innehöll lägenheter för läkare. Huset är beläget på Lagastigen 16.
"Överläkarvillan" beboddes i många år av kirurgöverläkare Helge Hellsten. Längst bort i området vid åns krökning finns denna villa."
 
 
 
 
 

Pinnapå - stadsvandring i Värnamo till Tron, Hoppet och Kärleken

"Pinnapå" är en stadsvandring i Värnamo där skyltarna sitter på en typ av stol som påminner om inte bara stolstillverkartraditionen i Värnamo utan också i sin kulör för tankarna till John Kandells stol Camilla:
 
 
 
 
Jag stannade till på Lagastigen för att läsa om tjänstebostäderna som hörde till Värnamo sjukhus eftersom de ligger mig lite särskilt varmt om hjärtat. Tyvärr stämmer inte informationen helt.
 
Under mer än 10 år arbetade jag på Värnamo sjukhus med förmedling av bl a just dessa bostäder. Tidigare fanns även rum för anställda i anknytning till vårdavdelningar på lasarettet, men efter flytten till nya sjukhuset togs de bort och lasarettet revs.
 
 
I tre byggnader fanns det tjänstebostäder; Tron, Hoppet och Kärleken som de kallades i folkmun. De egentliga benämningarna var Läkarbostadshuset, Sjuksköterskebostadshuset och Sjukvårdsbiträdeshuset.
 
Tron nämns inte i informationen. Det är tegelbyggnaden med adress Lagastigen 16, nära där skylten står, och innehöll större lägenheter som hyrdes ut till läkare. Hoppet var inte lasarettets mottagning, utan möblerade lite större rum till sjuksköterskor. Där fanns åtta rum per två våningsplan med gemensam toalett och dusch. I Kärleken fanns 18 rum per plan med gemensamma toaletter i korridoren och bad/dusch i källarvåningen.
 
 
Hoppet
 
 
Kärleken
 
I både Hoppet och Kärleken fanns gemensamma utrymmen på varje våningsplan som kök och matrum. I källarvåningen fanns en samlingssal som kunde användas vid större sammankomster - inte bara av de boende utan också av andra anställda på sjukhuset.
 
Det är säkert många sjukhusanställda som fortfarande minns bädsofforna i de små rummen i Kärleken och den hiskeliga tapeten i källarlokalen i Hoppet!
 

Utflykt till Lantcafé Verkstan

Kör till Dannäs, fortsätt söderut till Gavlö, rulla ett par hundra meter till och du ser skylten:
 
 
 
I Kårabo har innehavaren ställt i ordning en lillstuga som varit verkstad till inte bara kafé, utan också en utställning med inredning från en gammal telefonstation och massor med saker som folk i min ålder känner igen från barndom och uppväxt.
 
         
 
Klicka på bilderna för att se stolens gamla Televerket-emblem och dörren till telefonhytten (som i dag är toalett).
 
Handbroderade dukar, fina gamla porslinskoppar och inte minst gott kaffe med hembakat bröd gör det värt att göra en utflykt!
 
Öppettider hittar man på Facebook.
 
 
 

Ny inredningsbutik i Värnamo

På Facebook dök det upp information om en ny inredningsbutik. Jag blev nyfiken och cyklade dit. I Bananenhuset trodde jag med tanke på adressen Malmövägen 4, men det är i huset intill, också ägt av it-företaget Netic.
 
 
Butiken heter "Inred med Wärme" och anspelar på innehavarens namn. Det är det inrett med olika miljöer som matsal och sovrum, så man får se detaljerna i hemmiljö.
 
 
 
 
 
 
Här kan man läsa merom butiken:
 
 
 
 
 
 
 

Midsommarafton i Värnamo

Det är midsommarafton. Det är riskgrupp. Det är önskan om att göra nåt. Något midsommaraktigt. Det blir fika i Apladalen.Soligt och varmt, bord i skuggan vid Kaffestugan.
 
Men någon bild på midsommarstång blir det inte, för det fanns ingen. På gräsytan framför scenen brukar finnas en ståtlig stång, inburen och rest av av folkdanslaget till spelmansmusik. Att själva firandet var inställt visste jag, men att vår fina park och samlingsplats för oss som inte kan och vill ta sig till andra platser inte hade rest symbolen för årets största firande, det hade jag inte trott.
 
Jag förstår att folkdanslaget inte ville åta sig det uppdraget - om det nu var så - men någon parkansvarig kunde väl kommit på idén? Det var som om att det inte skulle stå någon julgran på torget bara för att dansen var inställd (vi får väl se framåt advent...).
 
Därför blir det ingen bild på midsommarstång, men jag visar en våffla med sylt och grädde.
 
 
Den och kaffet smakade bra och sällskapet var trevligt, men det var på håret att jag gick miste om fikat också. Nu kommer vi till nästa klagovisa.
 
Kaffestugan i Apladalen har öppet till kl 17. Alla dagar nu i sommar, inga undantag, ingen avvikande skyltning på plats heller. Kl 15.30 beställer jag kaffe och våffla i luckan och får ett tvekande svar. "Nja, vi håller på att stänga nu... det har varit så lite folk i dag så vi tänkte stänga tidigare." Ett sådant påstående får det att brinna till i huvudet på mig, men jag behärskar mig. Servitrisen kollar med köket och jo, ok, vi kan bli serverade. Då. Jag som jobbat med service i så många år, bl a haft butik. Hur skulle det sett ut om jag stängt tidigare för att det inte varit så många kunder en dag?
 
Jag hade tänkt fika i lugn och ro och fortsätta med en glass till påtåren. Men det frestade inte längre när servitriserna jäktade runt bland borden och plockade bort blommorna, frågade flera gånger om de "fick ta disken" innan vi druckit ur kaffekopparna.
 
Sen stängde de och folk som kom en halvtimme före aviserad stängningstid fick vända om, snuvade på fika och glass.
 
 
Jag älskar Apladalen och att Kaffestugan finns. Det är en fantastiskt fin tillgång för värnamobor och besökare. Men somliga bör skärpa sig.
 
 
 

Ny entré till Apladalen

Det har varit bestämt sedan 1996 att det ska bli en ny entré till Apladalen. Nu verkar det vara nåt på gång.
 
 
Jag vet inte om det är den här gångstigen som går rakt upp i en stolpe som ska användas...
 
 
utan tror att vägen ska ledas via en uppförsbacke till närmare Marknadsstugan.
 
 
 
Jag som gillar att se lite gammalt och förfallet i stadsmiljöer hoppas att de här uthusen ska få vara kvar.
 
 

Blomning

 
Fina blommande träd kan man nu se på Flanaden.
 
 
Vid sjukhusets cafeteria blommar magnolian:
 
 
 
 

Tur tre gånger

Jag hade sån tur! I november förra året bokade jag biljett till en konsert i Berlin. Max Raabe, som kanske är okänd för många men som är en tysk världsartist skulle på turné med Palastorchester och ge föreställningar i bl a Berlin. Eftersom jag alltid vill till Berlin och ville se artisten live, så bokade jag - med lite förhöjd puls - biljett. Föreställningen skulle ske i Admiralspalast på Friedrichstrasse i centrala stan. En ganska dyr biljett, långt fram på balkong. Once in a lifetime, liksom. Vem vill sitta långt bort bakom en pelare då?
 
  
Vintern gick, och det var så skönt att ha detta att se fram emot. Under tiden utreddes några av mina krämpor av sjukvården och det fattades beslut om operation. Kallelsen dröjde, men jag ringde inte och skyndade på, för jag ville inte riskera att det skulle krocka med Berlinresan.
 
I slutet av februari fick jag kallelsen till operation som skulle ske 5 mars. Vilken tur! Resan var nämligen bokad 28/2 - 2/3, med konserten 1 mars. Jag skulle vara frisk och rörlig i Berlin.
 
När jag åkte hade man börjat tala om en ny influensa som spred sig. Men inga restriktioner hade börjat införas och resor och folksamlingar var tillåtet. Precis som vanligt.
 
Att sitta på mitt vanliga hotell, i "mitt" rum, med fönstret öppet mot berlinluften och koltrastens sång på taket, det var ljuvligt. Byta om till finklänningen och kolla spårvagnstiderna och så hitta platsen i lokalen, byta några ord med bänkgrannen och se ridån gå upp. Jag var där!
 
 
Sen blev det mera tur, för det var inte heller några restriktioner i sjukvården, utan jag blev opererad som planerat, hemskickad till vila och konvalescens. Ingen större skillnad mot mitt vanliga pensionärsliv.
 
Innan allt detta hade jag planerat för en konstutställning. Lagt ner mycket tid och arbete för att det skulle bli bra, varit ute i god tid med förberedelserna. Så ändrades alla förutsättningar, och hur skulle vi nu göra? Efter mycket funderingar och överläggningar med konstnären och styrelsen beslutade vi att genomföra utställningen, med några reservationer. Det blev så bra! Enhel del besökare och bra försäljning, alla var nöjda.
 
Sen gick ridån ner och allt ställdes in, inga roligheter längre, inga resor att planera, inget folk att träffa.
 

Konst vid Osudden

Jag vill tacka geniet/street art-konstnären som förgyller promenaden till Osudden med sina konstverk!
 
 
Det här är verkligen något jag gillar. Ett initiativ från någon som vill vara anonym och som har fått en lysande idé. Jag skulle gärna vila veta vem det är för att få visa min uppskattning. Men det hör ju till den här typen av konstnärlig utsmyckning att man är diskret med sin identitet.
 
 
Se fler bilder på Värnamobloggen på Instagram och Facebook.
 
 

 
 

Bygget är färdigt

 
 
Nu är det färdigbyggt, inflyttat och uppsnyggat omkring byggarbetsplatsen i kvarteret Duvan.

Gatan mellan Lagmansgatan och Storgatan som varit avstängd lång tid var i dag öppen.
 
Snart kommer vi att ha glömt när det såg ut så här:
 
 
 
 
Det är inget att sörja över, förfallet var långt gånget.
 
Av det ståtliga trädet på baksidan finns nu bara stubben kvar, och på Pingskyrkans plats finns det inga minnen kvar av körsång och predikningar.
 
 
 
 
 

Dagens kran

Under en tid åkte jag buss dagligen över Store Mosse. För att fördriva tiden brukade jag ta en bild på mossen och lägga upp på några sociala medier med beteckningen #dagensmosse.
 
 
Innan dess var mitt resenöje #dagensbusskur och kunde se ut så här (från busskuren vid järnvägsstationen en kall januarimorgon):
 
 
När den tiden var till ända ville jag fortsätta med de lite ointressanta bildserierna, och vad som nu fotograferas i min närhet kallar jag #dagenskran.
 
Kranen i fråga är inte en vattenkran och inte heller den som sitter mitt i ansiktet, utan byggkranen i kvarteret Duvan i Värnamo. Där är byggnationen i full gång efter rivningen.
 
Här är några av bilderna ur serien #dagenskran:
 
 
 
 
 
 
Det är i sann Min gata i stan-anda: lite foton som gör stadspromenaden roligare.
 

Nu är hela rasket rivet!

 
Under vårmånaderna jämnades kvarteret Duvan med marken. Jag kunde följa delar av arbetet från min arbetsplats och kände skakningarna i marken och hörde väggar rasa. Här gapar Pingstkyrkans fönster tomma, men enligt uppgift har de fina glasen tagits tillvara.
 
 
Jag har många bilder från rivningen, och det är jag inte ensam om. Arbetet väckte stort intresse och dagligen stod det folk och tittade och fotograferade.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och så var det borta, alltihop och snart har vi glömt vad som en gång fanns där. Tur att vi har föreningen Gamla Wernamo, som har bilder på hur det såg ut från början...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu ska hela rasket rivas...

 
 
Kvarteret Duvan i Värnamo har ett tag varit en skönhetsfläck i stan. Många nostalgiska blickar har riktats mot byggnaderna som mot gatan har innehållit restaurang, frisör, pingstkyrka mm. Folk pratar om Mjölkbaren och andra företag som har huserat här. "Det rivs för mycket i Värnamo", säger en del. Det kan vara så, men riktigt skruttiga byggnader är inget att spara på för eftervärlden.
 
 
Jag passade på att gå runt där i dag i ett regngrått väder.
 
 
 
Vissa delar kan kanske kallas "förfall i skönhet", men de är få.
 
 
Som den blå mosaiken t ex...
 
 
... de färgade glasrutorna och lamporna över entrén till f d Pingstkyrkan...
 
 
 
och baksidan ur en lite ovanlig vinkel.
 
 
 
 
Men kan någon sakna den här trista bakgården?
 
 
Strax är det ingen som kommer ihåg var Värnamo-Tidningens redaktion fanns.
 
Röjningsarbetet har börjat i dag och nu kommer det att gå snabbt tills vi inte minns hur det egentligen såg ut "mittemot Sohlbergs". Nån som minns var Sohlbergs låg? Hur gamla Hornbrinkshuset såg ut? Blå Boden?
 
Det vore önskvärt med butiker och näringsställen i markplan, men det verkar inte vara planerat för det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tillbaka

 
 
 Glasskiosken vid Lagan är tillbaka, snart är även våren det och minsann har inte Värnamobloggen tittat fram från vintermörkret!
 

Ny glasskiosk i Värnamo

 
Plötsligt bara fanns den där. Som om den alltid stått där vid Åbron med den bästa glasskioskplaceringen i stan.
 
Man kan köpa sig en strut och sitta på grässlänten mot Lagan, gå över till Åbroparken eller slå sig ned under ett parasoll och titta på folk som ilar över bron.
 
Försäljningen bör ha gått lysande för Tre Liljors Glassbar den här första sommaren!
 
 

Tingshuset i Värnamo

 
Innan personalen från Barn- och utbildningsförvaltningen började flytta in i Tingshuset fick jag möjlighet att se mig om i de tomma lokalerna i huset som är byggt 1905.
 
 
Själva tingslokalen är inte iordningställd ännu. Det kommer att bli en lokal som inte enbart är till för kommunal verksamhet, utan kommer att kunna hyras för till exempel föreningsmöten. Men först ska golvet bli klart:
 
 
 
Kontorsrummen är inte så stora, men ljusa med högt i tak och med fin utsikt över Kyrktorget eller kyrkogården.
 
Jag kunde inte låta bli att (med tillåtelse) kika in både i källare och vind. En gammal byggnads kanske mest intressanta utrymmen.
 
 
Klicka på bilderna nedan så blir de större.
 
 

Nytt i Sporthallen!

 
Hur såg de gamla skåpen ut? Det glömmer vi! I stället gläder vi oss åt de här nya i sobert grått och vitt. Det handlar om omklädningsrummen i Sporthallen som fått en rejäl uppfräschning. Borta är de gamla förvaringsmodulerna där man var tvungen att ha med ett eget hänglås att fippla med och med att hålla ordning på en liten nyckel när man var i simbassängen.
 
Jo, några skåp med den gamla typen av låsanordning finns kvar, men nyheten är att man låser vissa skåp via ett armband.
 
 
Man håller bandet mot markeringen på dörren och vips så är det låst.
 
Nästa gång jag kommer dit är säkert hårtorkarna uppsatta. Att de saknades i dag gjorde inte så mycket eftersom det var plusgrader ute och håret torkade till medan jag tog en liten konstrunda i foajén.
 
 
 
Tina Eskilsson är konstnären som står för de fina utsmyckningarna i simhallen, men vilka som ligger bakom dessa verk kunde jag inte läsa mig till.
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0