Dagens kran
Under en tid åkte jag buss dagligen över Store Mosse. För att fördriva tiden brukade jag ta en bild på mossen och lägga upp på några sociala medier med beteckningen #dagensmosse.
Innan dess var mitt resenöje #dagensbusskur och kunde se ut så här (från busskuren vid järnvägsstationen en kall januarimorgon):
När den tiden var till ända ville jag fortsätta med de lite ointressanta bildserierna, och vad som nu fotograferas i min närhet kallar jag #dagenskran.
Kranen i fråga är inte en vattenkran och inte heller den som sitter mitt i ansiktet, utan byggkranen i kvarteret Duvan i Värnamo. Där är byggnationen i full gång efter rivningen.
Här är några av bilderna ur serien #dagenskran:
Det är i sann Min gata i stan-anda: lite foton som gör stadspromenaden roligare.
Nu är hela rasket rivet!
Under vårmånaderna jämnades kvarteret Duvan med marken. Jag kunde följa delar av arbetet från min arbetsplats och kände skakningarna i marken och hörde väggar rasa. Här gapar Pingstkyrkans fönster tomma, men enligt uppgift har de fina glasen tagits tillvara.
Jag har många bilder från rivningen, och det är jag inte ensam om. Arbetet väckte stort intresse och dagligen stod det folk och tittade och fotograferade.
Och så var det borta, alltihop och snart har vi glömt vad som en gång fanns där. Tur att vi har föreningen Gamla Wernamo, som har bilder på hur det såg ut från början...
Nu ska hela rasket rivas...
Kvarteret Duvan i Värnamo har ett tag varit en skönhetsfläck i stan. Många nostalgiska blickar har riktats mot byggnaderna som mot gatan har innehållit restaurang, frisör, pingstkyrka mm. Folk pratar om Mjölkbaren och andra företag som har huserat här. "Det rivs för mycket i Värnamo", säger en del. Det kan vara så, men riktigt skruttiga byggnader är inget att spara på för eftervärlden.
Jag passade på att gå runt där i dag i ett regngrått väder.
Vissa delar kan kanske kallas "förfall i skönhet", men de är få.
Som den blå mosaiken t ex...
... de färgade glasrutorna och lamporna över entrén till f d Pingstkyrkan...
och baksidan ur en lite ovanlig vinkel.
Men kan någon sakna den här trista bakgården?
Strax är det ingen som kommer ihåg var Värnamo-Tidningens redaktion fanns.
Röjningsarbetet har börjat i dag och nu kommer det att gå snabbt tills vi inte minns hur det egentligen såg ut "mittemot Sohlbergs". Nån som minns var Sohlbergs låg? Hur gamla Hornbrinkshuset såg ut? Blå Boden?
Det vore önskvärt med butiker och näringsställen i markplan, men det verkar inte vara planerat för det.
Tillbaka
Glasskiosken vid Lagan är tillbaka, snart är även våren det och minsann har inte Värnamobloggen tittat fram från vintermörkret!
Ny glasskiosk i Värnamo
Plötsligt bara fanns den där. Som om den alltid stått där vid Åbron med den bästa glasskioskplaceringen i stan.
Man kan köpa sig en strut och sitta på grässlänten mot Lagan, gå över till Åbroparken eller slå sig ned under ett parasoll och titta på folk som ilar över bron.
Försäljningen bör ha gått lysande för Tre Liljors Glassbar den här första sommaren!
Tingshuset i Värnamo
Innan personalen från Barn- och utbildningsförvaltningen började flytta in i Tingshuset fick jag möjlighet att se mig om i de tomma lokalerna i huset som är byggt 1905.
Själva tingslokalen är inte iordningställd ännu. Det kommer att bli en lokal som inte enbart är till för kommunal verksamhet, utan kommer att kunna hyras för till exempel föreningsmöten. Men först ska golvet bli klart:
Nytt i Sporthallen!
Hur såg de gamla skåpen ut? Det glömmer vi! I stället gläder vi oss åt de här nya i sobert grått och vitt. Det handlar om omklädningsrummen i Sporthallen som fått en rejäl uppfräschning. Borta är de gamla förvaringsmodulerna där man var tvungen att ha med ett eget hänglås att fippla med och med att hålla ordning på en liten nyckel när man var i simbassängen.
Jo, några skåp med den gamla typen av låsanordning finns kvar, men nyheten är att man låser vissa skåp via ett armband.
Man håller bandet mot markeringen på dörren och vips så är det låst.
Nästa gång jag kommer dit är säkert hårtorkarna uppsatta. Att de saknades i dag gjorde inte så mycket eftersom det var plusgrader ute och håret torkade till medan jag tog en liten konstrunda i foajén.
Tina Eskilsson är konstnären som står för de fina utsmyckningarna i simhallen, men vilka som ligger bakom dessa verk kunde jag inte läsa mig till.
Mystiskt verk i skogen mellan Värnamo och Hörle
Susar man fram i hög fart genom skogen mellan Värnamo och Hörle hinner man kanske inte se det. Men på cykel upptäcker man en hel del längs med vägen. Ett stycke in från vägen ser man detta på vänster sida. Vad är det? Ett fångstredskap? Ett konstverk? Ett stort handarbete som blåst ut genom fönstret från tåget mot Jönköping?
Värnamodagarna - succé i år igen!
Med dessa två bilder vill jag illustrera succéarrangemanget Värnamodagarna. Bilder på folk som sjunger med, tävlar, hoppar, äter och i övrigt njuter av denna lyckade folkfest kan man se i lokalmedia.
För mig är stadsfestivalen avspärrat centrum så det är omöjligt att cykla där (men vad gör det de här få dagarna), folk som äter och äter - indiskt, älgkebab, churros, munkar och en hel massa annat. Kön till indiska vagnen har varit lång hela dagarna och kvällarna. Vi är helt klart svältfödda på annan utemat än asiatiskt och pizza. Jag har klämt i mig en och annan wokad älg, friterad smet doppad i grädde och sylt och nanbröd. Det enda jag blivit besviken på var den bleka och sladdriga pannkakan som kallades crêpes - men så är inte Värnamo heller Paris.
Kvällsevenemangen har jag hoppat över - men det har inte andra. Fullt med folk i tälten som bjuder på musik. Gick förbi den stora filmduken som skulle visa utomhusbio. Ett kul initiativ som jag hoppas kommer igen. Blir det film i en genre som passar mig ska jag gå dit. Nu visades en fantasyfilm och det är väl troligare att den drog till sig fler tittare än det som lockar mig.
Folk kommer till festivalen från när och fjärran. Kompisgäng passar på att stråla samman just den här helgen, familjer tar med barnen för en massa aktiviteter och dryck i lustiga förpackningar. Man får sitta på Flanaden och dricka starköl i plastglas. Langosarna är lika tungt friterade som vanligt. Alla är glada och vädret är fint. Kan det bli bättre än så?
Värnamobo visar konst i Göteborg
Jonas Brodin, Värnamokillen som flyttade till Göteborg, gick på konstskola där och just nu ställer ut på ett galleri i samma stad. Galleriet ligger i stadsdelen Eriksberg, nära älven och de fina promenadstråken vid vattnet. Ett bra läge med andra ord - området är fullt av nybyggda bostadshus, kontor och restauranger.
Jonas visar ett tiotal målningar av vardagliga föremål i ett sammanhang som gör dem spännande på ett nytt sätt. (Mina bilder kan inte riktigt ge dem inte rättvisa.)
Regnet öste ner och i stället för en promenad utmed Göta älv åkte vi till det stora möbelvaruhuset. Det var några fler som hade tänkt samma sak, milt sagt.
Värnamokonstnär ställer ut i Göteborg
Jonas Brodin från Värnamo, som har ställt ut på Galleri Hörle Slott och gått på konstskola i Göteborg ska ställa ut sin konst på ett galleri i Göteborg.
Det är vernissage i morgon och ni kommer att få se lite bilder därifrån här på bloggen efter helgen.
Galleriet heter Amive & Sicat med adress Monsungatan 57 (vid Eriksberg på Hisingen, nära älven).
Jag ser fram emot att få se utställningen!
Det blev vår i Apladalen
På hösten ligger eklöven som en fuktig rödbrun matta i Apladalen. I april har marken skiftat kulör från vinterns vita snötäcke till den mer behagliga vitsippsbeklädnaden.
På Kröcklebäckens kanter lyser kabbelekan upp tillvaron för en som längtat efter våren i fem månader. Djuren släpps ut och stugorna väntar på att öppnas för utställningar.
Innan man vet ordet av har även liljekonvaljerna blommat över och grönskan står så tät i Apladalen att skylten knappast syns för dem som passerar via järnvägen.
Dagens Apladal
Välkommen till den något försummade Värnamobloggen! Jag vågar inte ge några löften om att inläggen blir mer frekventa, men det är inte omöjligt - det finns en hel del att skriva om och visa bilder på i Värnamo.
Ett tag har jag roat mig på Facebook med att lägga upp bilder med benämningen "Dagens Apladal". Några av dem visar jag här nedan, som en påminnelse om att efter höst och vinter kommer våren. Jag har förmånen att bo nära vår fina park och passerar den dagligen och följer årstidernas skiftningar där.
Klicka på bilderna för att göra dem större.
Från november med brunröda eklöv som marktäckare, änder som har morgonsamling på en fallen trädstam, Mor Kajsas stuga i regn, utskottad Aplarinksis och julstämning i stugorna till en bister vinter med mera mörker och snö.
Det var mörkt både på väg till och från jobbet, Lagan frös till och högen med utskottad is blev större och större. Men så blev det mars, som det ju blir varje år, och barn började söka sig till lekplatsen igen.
En månad kvar!
Håll ut! Den här bilden är tagen i mars förra året. Om en månad är februari slut och vi har kanske snöfritt. Det har varit en tung vinter, inte bara på grund av snön. Men det kommer att vara som bortblåst (eller -smält) om ett tag och cykeln kommer att rulla lätt på nysopade gator.
Kallt och vackert i Apladalen
När kylan tränger in genom märg och ben, efter att ha passerat både husvägg och yllefilt, så är det i alla fall en liten tröst att vägen till jobbet kan vara så här vacker en januarimorgon.
En eftermiddag i Landeryd
Det brukar gå utmärkt att ta Krösatåget till Halmstad från Värnamo. Resan tar en och en halv timme och är lite småtråkig. Man passerar orter som Smålandsstenar, Kinnared och Oskarsström, men den här januarilördagen kom tåget inte fram till Halmstad på avtalad tid på grund av ett godståg fastnat i en växel i Torup. Därför fick jag och ett 15-tal andra passagerare kliva av i Landeryd och fortsätta färden med ersättningsbuss.
Cirka en timme skulle väntetiden bli, men den visade sig bli två timmar, så det blev tid ett ta en promenad i samhället.
Nedlagd butik och öde järnvägsstation (sånär som på oss väntande och en tågpersonal som fick oväntat besök).
Tre timmar försenad var jag framme i Halmstad.
Tacksam för att det var en solig vinterdag och inte en dag i juli när jag tänkt bada i havet.
Felanmälan i Värnamo
Tekniska kontoret på Värnamo kommun har introducerat en väldigt bra tjänst för kommunens invånare. Har du retat dig på att en gc-väg ständigt är dåligt skottad, att en gatlykta slocknat, att det ligger krossat glas i en tunnel, det är klotter på scenen i Apladalen, ja, faror och fel i vår omgivning som du tycker ska åtgärdas. Knyt inte näven i fickan eller skriv insändare till tidningen. Sitt inte i telefonkö när du egentligen inte har tid till det.
Nu kan du göra en felanmälan via din dator eller mobiltelefon!
På kommunens hemsida finns till vänster på startsidan en länk som heter Felanmälan. Klickar man där kommer man till ett formulär att fylla i. Meddelandet skickas vidare för hantering av ansvarig för det arbetsområde man har angett. Så får man en bekräftelse via mejl eller sms att ens felanmälan har gått fram.
Har man en s k smartphone kan man installera en app som heter "Felanmälan Värnamo" och som fungerar likadant som via hemsidan.
Väldigt fiffigt och uppskattat har man märkt på förvaltningen. Givetvis kan man fortfarande ringa till kontoret, precis som förut.
När detta var min dagliga väg till jobbet för ett år sedan ringde jag och klagade på skottningen och fick prata med en trevlig man som förklarade rutinerna för mig. Sen blev det töväder. Det löser många snörelaterade problem.
Julmarknad i Apladalen
Julmarknaden i Apladalen andra advent är det mest stämningsfulla, mysiga och Madickenjulliknande man kan tänka sig.
Alla små stugor och bodar är öppna, i flera brinner brasor i öppna spisar, det är ljus och marschaller överallt och en magisk stämning i hela parken.
Jag går alltid dit efter mörkrets inbrott för att jag gillar att se de där flämtande ljusen i dragiga stugor. Det är lagom att köpa några lotter i ett stånd, titta på hemstickade handledsvärme i ett annat och beundra hantverkares kreativitet i ett tredje innan man tar ett kliv över en hög tröskel till en stuga med eld som man kan vända ryggen till ett tag.
Per och Kersti står i ladan och spanar ut i mörkret och drömmer om den vårdag då de får komma ut, nymålade och fräscha.
I Mor Kajsas stuga var det försäljning, inte av sockertoppar och rökt fläsk, men av lotter med chans att vinna en påse lussekatter.
Sen var det bara att vandra hem och provsmaka det nybakta tunnbrödet och värma på glöggen.
Julmarknad i Apladalen
Julmarknaden i Apladalen andra advent är det mest stämningsfulla, mysiga och Madickenjulliknande man kan tänka sig.
Alla små stugor och bodar är öppna, i flera brinner brasor i öppna spisar, det är ljus och marschaller överallt och en magisk stämning i hela parken.
Jag går alltid dit efter mörkrets inbrott för att jag gillar att se de där flämtande ljusen i dragiga stugor. Det är lagom att köpa några lotter i ett stånd, titta på hemstickade handledsvärme i ett annat och beundra hantverkares kreativitet i ett tredje innan man tar ett kliv över en hög tröskel till en stuga med eld som man kan vända ryggen till ett tag.
Per och Kersti står i ladan och spanar ut i mörkret och drömmer om den vårdag då de får komma ut, nymålade och fräscha.
I Mor Kajsas stuga var det försäljning, inte av sockertoppar och rökt fläsk, men av lotter med chans att vinna en påse lussekatter.
Sen var det bara att vandra hem och provsmaka det nybakta tunnbrödet och värma på glöggen.
Julskyltsöndag i Värnamo
I år var lottstånden och scenen placerade på Flanaden. Det funkade bra, med en öppen eld att värma händerna över, korvförsäljning, glögg och så ett fint program från scenen. Sång och musik som många lyssnade till och kanske applåderade lite extra för att få upp värmen.
Jag gav upp efter en kvart - elva minusgrader ute gjorde sig bättre inne på biografen med en påse heta schweizermandlar i fickan.
