Musik i Åminne

På Masugnens dag i Åminne kunde man inte bara titta in i museet. Det var aktiviteter hela dagen. Jag koncentrerade mig på musiken. Först spelade en grupp som för dagen hette Brukssvänget, sju unga musiker med förankring i bygden och olika högre musikstudieinstitut.



Soul, jazz, funk spelade de med Evelina Nilsson som sångerska och frontfigur. Med den rösten och utstrålningen kommer hon att gå långt, liksom de andra i bandet som spelade med skicklighet och glädje. Inte illa att kunna sitta i en lada i Åminne och gratis få höra musik av den klassen!

En grupp som jag varit nyfiken på är Värnamo Visgrupp, sedan jag såg att de skulle uppträda en gång i våras med visor av Elisabeth Hermodsson. Tyvärr missade jag det framförandet, men nu när de också var med på Masugnens dag sjöng de några av hennes Disa Nilsson-visor, förutom Cornelis Wreesvijk, Mikael Wiehe bl a. Där blev jag också positivt överraskad - särskilt av en av medlemmarna som hade en härlig sångröst.






Värnamodagarna i sikte

I augusti börjar byfestivalerna. Hångerdagen, Kärdafestivalen och Bredaryds marknad till exempel. Värnamo har ju sina marknader och andra festligheter, men nu kommer "Värnamodagarna" för första gången. Det här är ingen nyhetsblogg eller evenemangsblogg, så jag ska inte göra mer än att länka till arrangörens hemsida.

Jag ser fram emot att köpa en älgkebab till lunch någon av dagarna!

Som en parentes kan jag säga att jag erbjuder mig att korrekturläsa texter till hemsidor för en billig penning. Ni kommer i och med det vara garanterat fria från särskrivningar, och bara det är värt en hel del! Jag kommer att sätta skiljetecken där skiljetecken ska sättas liksom versaler på sina rätta platser.

Tillbaka till Värnamodagarna: jag har bokat bord redan på Harrys för att lyssna till detta band:


Bluesbandet Armadillo!

Här spelar de på Café Herrestad.

Allsång i Folkets Park

Det var ju inte Skansen, precis. Men det hade jag inte väntat mig, Sven Slättengren är inte Anders Lundin heller. Han brukar vara en klämmig typ, Sven, men hela allsången var lite tam, tycker jag. Jag hade förväntat mig mer tjo och tjim, kroka arm och rulladirulla, Sven bland publiken med mikrofonen och en bra gästartist. Det var kanske det religiösa inslaget som stillade stämningen? Ett gäng karlar med frikyrkoanknytning var kvällens gäster. De sjöng läsarsånger enstämmigt och hade med sina starka röster kunnat få till fin stämsång om de hade velat. Den yngste av de 20 hade ett par solon och han hade också ambitionen att göra något mer av de gamla kända sångerna. Där fanns en soul-vilja som jag hoppas släpps fram mer med tiden.



Efter lite mer allsång blev det dans på dansbanan till storband. Tapio Weiström sjöng och var var alla värnamobor? Hur ofta får vi lyssna på musik av den klassen? Några stycken dansade och andra gjorde mig sällskap som panelhöna. Det har jag ju varit förr på den dansbanan. Men också buggat loss rejält, haft en och annan flirt och kindat i otaliga foxtrots. Det var tider det, kring början av 1970-talet!



Nu är Folkets Park passé, men heder åt de som jobbar med att få till ett och annat evenemang, och inte minst serveringen. Smörgåsar som dignade av räkor, bakverk för 10 kr som skulle kostat det dubbla på konditorierna. Om du inte är intresserad av det som sker på scenen - passa på att fika i alla fall!


Livemusik

Gästis (rättare sagt Gästgivargården) - som kallar uteserveringen Lounge and Terrass - har börjat med en ny giv i sommar: livemusik en gång i veckan. I kväll var den kände sångaren Nick Borgen där och underhöll oss med sång och gitarr.



Det var hög stämning, alla sjöng med i låtar som Satisfaction, melodifestivallåtar och förstås We are all the winners.

Det blir inga bilder på maten eller från Gästis; det gör de så mycket bättre själva på deras väldigt fina hemsida.

Nyare inlägg
RSS 2.0