Värnamobloggen

Värnamobloggen samlar sig för en årskrönika och önskar alla ett Gott Nytt År!

Det var ju utlovat en tur inne i Blå Huset! Här inne händer det saker hela tiden. Ibland är det utställningar, ofta med ett bestämt tema, som t ex "Röd", när all konst som visades gick i rött; kurser och evenemang.

Nu var det julmarknad med soppa, kaffe, glögg och hembakat.



Christines tavlor kunde man beundra, liksom den Provencalska julkrubban.



Nu är vi framme vid dan före dan före dopparedan.

God Jul, alla läsare av Värnamobloggen!

Det skiljer som natt och dag. Ena dagen är det oskottat, slirigt, moddigt och ett elände att ta sig fram på cykelbanorna.

I morse var det en fröjd att cykla. Fem minusgrader, välskottat (inte bara bortföst utan skottat ned till vägbanan) och sandat.

Vi som inte sitter på fyra hjul i 20-gradig värme på vintern uppskattar detta!

Det känns som om det var bättre förr. I alla fall var det annat förr. Jag var också bättre förr. Kunde masa mig ut i tid på julskyltningen t ex. Men var folk inte ute på kvällen då - när nu förr var - och tittade i skyltfönster?



Det var inte precis nån trängsel på gatorna vid halv åtta på kvällen.

Så mycket att titta på var det inte i en del fönster.



Att sätta upp ett massproducerat foto i fönstret kallar jag inte julskyltning.



Kom & Se hade skyltat i ett fönster på fint traditionellt sätt med tomtar och riktig mossa. Ett sånt fönster som både barn och vuxna tycker det är roligt att titta i och som skapar julstämning!



Det glittrade av ljus i fönster och på hus - utom på Stadshotellet. Jovisst fanns det ljusstakar i fönstren, men vart har lamporna som ett jättedraperi på gaveln tagit vägen?



Aha, de hade hamnat på kranen på Hornbrinkstomten!



Eftersom jag var sent ute slösade jag inte bort en krona på lotterier på Kyrktorget. Alla höll på att packa ner sina stånd.

Men då, förr, gick man inte på stan på kvällen då?

Lampan på bilden är en av de som tillverkades på EWÅ Värnamo Armaturfabrik på 1950-talet och senare.

Jag efterlyser mer information om EWÅ för att hjälpa min bloggvän Femtiotalsjakten, som skrivit så fint om Värnamo vid tidigare tillfällen. Klicka på länkarna och se hur intressant vår stad är för folk ända borta i Stockholm!

Min lampa har fint sällskap av min glasögonsamling. De blå hade äldsta syrran på 1960-talet, de röda hittade jag i en särskild lanthandel och de runda är min farmors. Hon hade säkerligen samma under större delen av 1900-talet.

Så kära läsekrets, allt om EWÅ är av intresse!

Plötsligt en kväll i juli hörs det ett susande i luften och en luftballong far fram från Rörstorpshållet mot Apladalen.

 

På 1960-talet fanns tidningen "Tonårston" som gavs ut av företaget Värnamo Konfektion med direktör Karl-Gustaf Danås i spetsen.

För att få veta lite mer om klädtillverkaren sökte jag på internet efter information. Jag fick bl a veta, att Östen Warnerbring 1962 spelat in en reklamlåt för Värnamo Konfektion och - hör och häpna - baksidan på singeln var en låt med Beatles, "I Found A New Baby". Vad skulle man inte ge för den skivan idag?

Mycket mer vet jag inte om klädtillverkaren, mer än att lokalerna fanns på Jönköpingsvägen och att de gav ut den tidning som jag hade turen att hitta på en loppis. Kanske läsekretsen av denna blogg har upplysningar?

Tidningen är riktad till ungdomliga läsare och innehåller reklam från företag som Gyllene Gripen (skor) och Club 33 (charterresor).

Dessutom kan man läsa i mitt nr 1 från 1963 modereportage från Paris, restips samt en brevlåda, där en "Birgitta" svarar på frågor från läsekretsen.

Till denna brevlåda återkommer jag i ett annat inlägg!

 

 

Se så snyggt klädd man kan vara på teparty, med kläder från Värnamo Konfektion!

Jag tycker om att turista i min egen stad. Ingen överraskning för den som läser Värnamobloggen, kanske sen starten. Gå gärna tillbaka och läs äldre inlägg (se lista till höger!).

Därför gick jag in på turistbyrån häromdagen för att få ny inspiration. Jag köpte en cykelkarta där det finns turer lagom långa för min dåliga kondition och även för de spänstigare som kan dra iväg på Rusken runt, 86 km.



Glatt och trevligt blir man bemött av dem som vet allt vad en turist behöver veta om Värnamo.

Man ser så tydligt på stan vilka som är turister. På kvällen strosar de utmed Storgatan och Storgatsbacken hand i hand, ofta med ett par barn i cowboy-hattar och leksakspistoler i följe. Det talas utrikiska på Harrys uteservering och man får visa vägen till närmsta pizzeria.



Turistbyrån finns i Stadshuset och är inte bara för besökare i Värnamo, utan där kan man hitta t ex fina presentartiklar.



Ett litet modellbygge av en Bruno Mathsson-stol kommer jag att köpa snart till mig själv!

Det kan vara intressant att googla på sitt eget namn och se vad internet har för upplysningar om en. Lite förvånande är det att se sig själv som både skolassistent i Hultsfred och formgivare vid Laholm keramik.

I dagens Värnamo Nyheter firades min pappa på 18-årsdagen. Lite sent, eftersom det inträffade 1935.



Och inte bodde han i Anderstorp.

Visst hajar man till när man ser ett bekant namn, men som tillhör någon helt annan?

Värnamobloggen gjorde som så många andra - bänkade sig med goda vänner vid tv:n och tittade på prinsessbröllopet.

Det var prinskorv, lammstek, prinsessomelett på ärten, prästost, prinsessbakelser och rosa champagne.



I morgon är det en helt vanlig söndag och då kommer en ny bildgåta!

Har jag missat något? Här finns en lokal centralt i Värnamo med restaurangkök, serveringsdel med plats för - jag vet inte exakt, men säkert 100 sittande personer. Det finns en öppen spis (tänk en regnvåt höstkväll...), utanför finns  sittplatser för nästan lika många på båda sidor av huset. Man kan ha dörrar öppna i sommarkvällen. Det finns inga grannar precis inpå som kan bli störda. Välinrett med toaletter, garderob, handikappanpassning.




Visst låter det som en idealisk lokal för en blueskväll, visafton, ett jazzband, stråkkvartett, teaterföreställning, temakvällar av olika slag?

När är de där kvällarna? Varför används inte Apladalsstugan på det sättet - eller är det jag som inte har uppmärksammat verksamheten?




I Herrestad drivs det utmärkta kaféet sommartid av ägaren som även arrangerar musikkvällar. Vem vill överföra det konceptet till Värnamo, mitt i stan på bästa läge med gott om parkeringsplatser och i naturskönt läge?



Nu är det så att jag inte vet någonting om hur och av vem driften sköts, inte heller om ägandeförhållanden och avtal och möjligheter.

Jag vill bara sitta i en fullsatt Apladalsstuga och lyssna på blues med Armadillo.



Eller har jag missat något; flygeln används kanske inte enbart vid begravningskaffe och köravslutning?

De stora stenblocken utmed Storgatan kom till sin rätta användning i lördags när det var karnevalsdagen.

Folk satt i solen och åt glass medan de väntade på att karnevalståget skulle dyka upp borta vid Hemköp.



Men först samlades arrangörerna och lade upp strategin utanför Tingshuset.



Alla i karnevalsekipagen kändes inte utklädda - trots att de var det. Munkkåpor på präster lyfter man inte på ögonbrynen för.



Lite mer otippat var det att se en känd hotelldirektör med tagelskjortan på.



Mellan sambadansare, gycklare och eldslukare kom ett helt Smurf-sällskap. De vann välförtjänt tävlingen om bästa karnevalsekipage.



Sötast i tåget var själva karnevalsdrottningen Bolibompa-Nina förstås!

Här på Bruno Mathssons Plats var det full rulle i helgen. Karneval med öltält, glada människor, Smurfar och munkar. Munkar i flera bemärkelser.

Hade arbetarna som reparerade något på hotell Scandics tak varit kvar, hade de kunnat se ner på hela härligheten.



Bilder kommer - jag har bara inte hämtat mig än från upplevelsen av att äta langos och dricka öl utomhus.

Hur är det nu den där låten går - "My baby drove up in a brand new Cadillac... " - och det var inte bara den bilmodellen man kunde beskåda vid Åminne Bruk i kväll. På hela bruksområdet stod bilarna kofångare mot kofångare och navkapsel mot navkapsel.



Föreningen Åminne Bruk hade ordnat en motorträff och hade lyckats pricka in den första sommardagen med sol och klarblå himmel som speglade sig i Vidösterns vatten.



Entusiasterna kunde gå runt och beundra varandras fordon, kika in i kupén och under motorhuven.



Det var inte enbart gamla raggarbilar, det fanns bilar av äldre modell liksom helt nya, motorcyklar och veteranmopeder.





Medan solen började göra långa skuggor kunde vi äta våfflor och lyssna till bandet Buckersfield och drömma om en bil där kromen blixtrar i dess nos.

Plötsligt kunde jag låta vantarna stanna hemma på morgonen efter åtta månaders daglig användning.

På stan hade Lilla Krogen gjort klar uteserveringen.

I kväll är balkongdörren öppen och det luktar nyklippt gräs.

I stället för att ta sovmorgon en torsdagshelgdag kan man stiga upp kl 05.45 för att komma i tid till morgongudstjänst i Maramö missionshus. Gökotta, kallas det, men den fågeln vågade sig inte ut i regnet. Det gjorde däremot hela Maramö by med omgivningar, som fyllde missionshuset klockan åtta på morgonen.



För flera är det en tradition att gå på gudstjänst i det lilla missionshuset på Kristi Himmelsfärds Dag. Några har varit där mer än tio år i rad! Prästen predikade, kören sjöng och det var en fin stämning.



Medlemmar ur byalagat pryder lokalen med blommor, brygger kaffe och ser till att alla får ostfralla och sockerkaka efter gudstjänsten.

Resten av dagen kan man vila middag hur länge som helst.

Jag upptäckte idag att Folkets Park i Värnamo har en hemsida. Inte nog med det, de finns på Facebook också! Och så förekommer folkparken här på Värnamobloggen ibland. Klicka även här och här!

På långt håll hördes sången från sångkvartetten från Örebro, som Missionskyrkan hade anlitat för Valborgsmässoafton. Det har blivit tradition i Värnamo att just de arrangerar valborgsmässofirandet i Missionsparken med kör, inbjudna artister och vårtalare.



Klockan åtta på kvällen när evenemanget startade, var det fortfarande ljust och på flotten i Lagan syntes det som efter mörkrets inbrott skulle bli en valborgsmässoeld.

En hel massa människor trotsade regnskurarna och köpte grillad korv på den avstängda Åbron. När det blev alltför blött gick jag in på Café Pelikanen och drack kaffe. De hade öppet ända till klockan 23, vilket uppskattades av gästerna. Trevligt att kunna sitta och fika i stan en kväll och det är mycket folk ute. Nöjd var säkert själve Åke Kaka, som tittade in på kaféet och kollade läget.

Efter kommundirektör Mats Hoppes vårtal och de traditionella vårsångerna av kören kunde man stå på bron och se hur brasan brann.