Värnamobloggen

Äntligen har jag börjat läsa Thomas Lundhs senast bok, detektivromanen "Stilla flyter död i Lagan". Jag vet inte hur andra läser den, men jag ser värnamomiljöerna tydligt framför mig när han beskriver hur personerna rör sig på Storgatsbacken, i  Prostskogen osv. En icke värnamobo får säkerligen inte samma upplevelse.

Än har jag bara hunnit till sidan 79, men jag gillar stilen och karaktärerna. Jag blir lite påmind om hur en annan deckarförfattare - Sue Grafton - skriver.

Om författaren tänker göra en deckarserie, så har jag tips på miljöer där hemska saker skulle kunna utspela sig om man har god fantasi. Tjuv- och polisjakt i spännande miljö, lik i flishög, fall från hög höjd... Hade jag förmågan skulle jag skriva själv, men jag nöjer mig med att blogga.

Kan en Valborgsmässoafton bli mer perfekt än årets? Härligt vårväder, precis det rätta läget mellan handskar och inte handskar. Man knölar ned något varmt till händerna i väskan för säkerhets skull. Ett hopfällbart paraply också för man vet ju inte.

På Åbron möts man av ljudet från en blåsorkester. Folk strömmar till bron som är avstängd för trafik. Där står man vid Missionsparken och lyssnar till körsång och vårtal medan skymningen faller. En kanot tar sikte mot brasarrangemanget mitt i Lagan för att tända majbrasan, och så sprakar bålet upp och speglar sig i vattenytan.

Det blir inte riktigt mörkt, utan en sådan där vårskymning som man knappt trodde skulle komma när man stretade på i mörkret och kylan i vintras.

Folk flanerar på bron, stannar och pratar med vänner och bekanta, köper en grillad korv, går in på Pelikanen och fikar. Man vill inte riktigt gå hem efter fyrverkeriet.

Man kan bara hålla med om IK-Forms information: Våren är här!

Är du sugen på att ha ett eget postkontor hemma? Då har du chansen att skaffa ett hos Erikshjälpen i Värnamo. Det är inredningen från Posten i Lanna som skänkts till second hand-varuhuset.

Postkontoret har inte varit i bruk de senaste åren, men dessförinnan flitigt besökt av lannabor. Det sköttes under många år av ägaren till livsmedelsaffären vägg i vägg. Många in- och utbetalningar har passerat luckan, paket har vägts och taxerats från Lanna till hela världen och försändelser av alla slag har lämnats ut.

Nu är delar av inredningen till salu, men jag tänker inte lägga något bud. Dels för att det inte skulle få plats hemma hos mig och dels för att sex år i just detta postkontor får vara nog för min del.

Fast glaspartierna är väldigt snygga...

Rydgatan, denna paradgata i stan!

Eller så ville man bara visa hur modernt man byggt med ett helt område flerfamiljshus.

Jag rotade i en låda och hittade några gamla vykort med motiv från Värnamo.

Är det någon som minns att övergångsställena förr var målade med gula streck?

På Heilingshuset finns en hel rad med neonskyltar. I dag finns det ett fåtal kvar i stan, bl a NT-gardiners skylt. Hoppas den får sitta kvar, trots att företaget flyttat sin verksamhet till annan lokal!

Vår! Åtminstone för-vår. Det sopas, klipps träd, tittas på krokusar och tas ut cyklar för fullt.

Min hoj, som är i farten året om i alla väder, behöver vårrustas efter slask och grus. Sen blir det fler rundor som inte bara är fram och tillbaka till jobbet.

Det är säkert massor som har hänt i stan under den gråa vintern. Flera nya hus har stuckit upp som svampar ur jorden. Snart kan vi handla på kooperativa och Hornbrinks är tilbaka till sina rötter, fast i ny rabatt.

I det här gråa och blöta vädret kan det pigga upp att tänka på en fin sommardag. En kompis och jag åkte till hembygdsparken i Åsenhöga och åt våfflor en dag i juli. Ett uppskattat initiativ att ha sommarcafé! Det var öppet i stugorna, så jag passade på att se den intressanta utställningen om utvandringen från gnosjöbygden till Amerika.



En massa fina föremål finns bevarade. Det är bra att se dem i ett förklarat sammanhang, och inte bara som chica inredningsdetaljer på inredningsbloggar och -magasin.






Jag såg nyss en gammal rostig M-skylt som stod inne i en bloggares kök. Hoppas att den här skylten får stå kvar och visa vägen ett bra tag till:



Men om jag fick bilden med småflickorna skulle jag inte tacka nej!

Vet ni att man kan åka tåg till Louisiana i Danmark över dagen från Värnamo? Jag åkte en lördagförmiddag och hann med både att se på konst och äta lunch och vara hemma igen vid åtta.



I september var det på nytt utställning med V.art i Knäppfabriken.



Folk plockade litervis med kantareller. Jag fick lycklig ta del av överflödet.



Innan det var dags att dra sig inomhus hade Christine och Stefan Bennedal öppet hus i Blå Huset i Alandsryd.




Det blev en hel del innemys under hösten.



Snön har lyst med sin frånvaro större delen av den här vintern. Det innebär att det går att cykla obehindrat på gc-vägarna. Det är jag glad för!



Med hjälp av en liten pepparkaksgubbe önskar Värnamobloggen Gott Nytt År!

Året började kallt och med mycket snö. Jag var i Halland och misslyckades med raketuppskjutningen på grund av blåsten. Däremot gick det bättre med nyårsdagens tipspromenad där jag vann 40 kronor.



Snöhögarna växte och växte.



Jag var på kurs i Stockholm och badade utomhus i en pool.



Framåt vårkanten började Vandalorum bli klart och jag var på ett par förhandsvisningar.



Det måste väl vara den största händelsen i Värnamo under 2011, att Vandalorum stod klart?



Samma kväll hade Armadillo Blues release-spelning för sin senaste platta på Industribaren.



Som om den aldrig hade funnits försvann snön, det blev cykelvänligt och vattnet porlade i vårbäcken.



Innan man visste ordet av var det sommar och semester!



I Sporthallen invigdes Tina Eskilssons utsmyckning.

För att öka på julstämningen finns det två bra alternativ idag: Blå Huset i Alandsryd och julmarknaden i Apladalen.

Christine och Stefan Bennedal har traditionsenligt öppet i sitt konstnärshus de två första adventshelgerna. En detalj av den fantastiska julkrubban ser man här ovan och i småbilderna nedan (klicka på dem för att förstora).




De serverar kaffe, glögg och lussekatter och bjuder på en härlig stämning i huset. Varje detalj är genomtänkt och konstverken är fascinerande.

Fortfarande inte en snöflinga på marken. Bara lite is att skrapa bort från bilrutorna ibland. Hur länge ska vi klara oss? En och annan längtar säkert efter lite vitpudrad mark. Jag gör det inte. Det var mer än tillräckligt förra vintern.

På söndag är det julmarknad i Apladalen. Ett snötäcke ökar julstämningen, det gör inte den lera som man trampat upp nere vid skomakarhuset. Men det bryr vi oss inte om utan knatar runt bland hemstöpta ljus och skinklotterier.

Bilden är från Knäppfabriken i höstas.

Det var inte frestande att gå ut i blåsten i söndags och titta på julskyltningen så jag struntade i det. I lördags blev det i alla fall en runda på stan. Julförsäljningen är i full gång. Hos I tid och rum, inredningsbutiken bakom Hemköp, hämtade jag en jättefin lykta som jag vunnit på butikens Facebook-lotteri.

Sen gick jag till Julmarknaden i Arken.



Fina saker kunde man vinna, om man handlade för 50 kr.



Man kunde köpa hembakat kaffebröd och sen ta sig en tallrik risgrynsgröt i matsalen.
Men jag hoppade över det och hyrde ett par filmer på Hemmakväll. De hade julpynt i min smak:

Kära barnbarn!

När din farmor var ung var Advent inte som idag. Jo, första dagen på kyrkoåret förstås, och man sjöng Hosianna då också. Advent och jul är högtider med religiösa inslag, förstår du. Det märkte man mer av förr. Julen började när julen börjar, t ex. Till första Advent hade man tagit fram ljusstaken i gulmetall och lagt i den preparerade vitmossan, stuckit i de små flugsvamparna och så tände man det första ljuset på söndagsförmiddagen. Redan då åt din farmor frukost långt frampå förmiddagen om söndagarna.

I ett fönster stod elljusstaken och i ett annat hängde stjärnan. Allt sattes fram på lördagseftermiddagen. Några var igång redan på fredagseftermiddagen, men det var mest pensionärer med dåligt tålamod som inte kunde hålla sig.

De här tre föremålen var inköpta för flera år sedan, om de inte rent av var fådda från föräldrahemmet. Så småningom skulle det tillkomma fler elljusstakar, på grund av att antalet fönster ökade i bostaden tack vare flyttar, men det var inte säkert att de nya var likadana som den gamla. Försteljusstaken fick vara kvar, för det var inget fel på den. På den tiden behövde inte allt matcha och man kastade inte det som fungerade. Inte heller köpte man nya grejer varje år bara för att det fanns nya modeller - nej samma modeller fanns år ut och år in.

En röd julros köpte din farmor också. Den skulle ändå bara klara sig fram till jul, så det var ingen idé att slösa med fler än så.

Så gick söndagarna, första, andra och tredje Advent. Man eldade på de där fyra ljusen och ibland kunde det finnas ett adventsljus i en annan stake. Det ljuset brukade få hetseldas emellanåt för att man skulle komma ner till rätt datum.

Under den här tiden förberedde man för julen. Tog någon vecka före fram juldukarna och tvättade och strök. Julstädade så nära julen som möjligt så det skulle vara extra fint när det var dags att julpynta. Man julpyntade nämligen inte förrän precis innan jul! Därför var det en alldeles särskild känsla när det började bli klart, man hängde upp en julgardin och tog in granen den 23:e.

Så blev det äntligen julafton! Den ska jag berätta om en annan gång. Juldagen var den lugna dagen efter allt stök med mat och julklappar, och sen följde en hel rad med härliga juldagar. Det var ingen som var trött på julen redan på Annandagen! Varför skulle man vara det - efter bara tre dagar?

Här är en annan Hosianna:

När det blir dags för oss att kunna se gatuvyer från Värnamo, kommer man att kunna se mig stå och fånglo på kamerabilen vid Mosslegatan.

Stigs konditori är inte som förr. För mig är "förr" t ex 1968 när jag gick på realskolan och fikade på Stigs ett par gånger i veckan, minst. Först kom man in i försäljningsdelen med disken där man kunde peka på godsakerna man ville ha till kaffet. Det fanns en sorts kaffe, som hette just kaffe. Det gick att få mjölk eller grädde att hälla i.

Sen gick men genom en svängdörr in i kafédelens första rum som hade fönster mot gatan. Satte man sig i det inre rummet kunde man se ut över Sundinshuset och Lagan.

Kafébesökarna var folk som fikade. Några pensionerade herrar som sammanstrålade till eftermiddagskaffet. Bredarydsbor som var i stan och handlade. Och alla andra - inte minst vi som gick i skolan och hängde där med en kopp kaffe och en sockerbulle om man kunde slå på stort.

Så är det inte idag.

Det var många år som kafékulturen var just den som jag beskrivit ovan. Kaffe med bröd, kanske en ägg- och sillmacka. Tanter som satt med sjalen och mössan på. Påste. Napoleonbakelse.

Gästerna idag är till stor del män i 42-årsåldern. Ja, nu generaliserar jag. De kan vara både 37 och 53. De hänger på ståborden med en flaska öl framför sig, är välstädade och har trevligt. De har inte mössa på sig men väl sjal. En sån där långrandig halsduk som man viker dubbel om halsen och stoppar i ändarna i öglan.

Ok, det är en blandning av en massa olika människor. Men dock en annan gästprofil än tidigare. Det beror förstås på att man numera utöver olika kaffe/mjölkblandningar kan köpa öl och vin. Och så kan man lyssna på musik!

En hel matservis, lampskärmar...



... ett roligt trädgårdsdjur...



... eller en handväska till halva priset? I vanlig ordning fanns det massor av varor att välja på på marknaden den här Friveckolördagen. Jag föll dock bara för frestelsen att ta en fika på Pelikanen. Och vilken tur jag hade - där var det levande musik!



Nowhere Man spelade och jag blev sittande på kaféet i säkert en timma.

Förra året var jag på besök i Malmö den här marknadsdagen.

Året dessförinnan hade jag glömt vad jag gjorde - tur att jag har bloggen att kolla i!

Hallå alla badare i Värnamobadet! Såhär ser nyckeln ut till skåpen i damernas omklädningsrum. Lämna tillbaka dem! Jag vet inte hur det är på herrsidan, men i damernas omklädningsrum är det omöjligt att få ett högt skåp för alla nycklar är borta.

Flera gånger har jag bett om att få ett högt skåp. Jag vill kunna hänga in mina kläder snyggt och har ofta någon väska och grejer som också ska få plats. Då är de halvhöga skåpen inte så bekväma. Men hela den här sommaren har jag fått veta att högskåpen "var slut". Tills en badvakt på slutet talade om att det saknas nycklar. Folk glömmer helt enkelt att lämna in dem. 16 högskåpsnycklar är bara borta.

Lämna tillbaka dem, så de slipper bli tvungna att byta ut låsen nästa år.

Kaplansbostade vid Prostsjön (på prostgårdstomten) har fått en uppfräschning och är ett vackert blickfång när man går prostsjörundan.

Annat var det för ett par år sedan, då såg den ut så här: