Så gick det till när farmor var ung
Kära barnbarn!
När din farmor var ung var Advent inte som idag. Jo, första dagen på kyrkoåret förstås, och man sjöng Hosianna då också. Advent och jul är högtider med religiösa inslag, förstår du. Det märkte man mer av förr. Julen började när julen börjar, t ex. Till första Advent hade man tagit fram ljusstaken i gulmetall och lagt i den preparerade vitmossan, stuckit i de små flugsvamparna och så tände man det första ljuset på söndagsförmiddagen. Redan då åt din farmor frukost långt frampå förmiddagen om söndagarna.
I ett fönster stod elljusstaken och i ett annat hängde stjärnan. Allt sattes fram på lördagseftermiddagen. Några var igång redan på fredagseftermiddagen, men det var mest pensionärer med dåligt tålamod som inte kunde hålla sig.
De här tre föremålen var inköpta för flera år sedan, om de inte rent av var fådda från föräldrahemmet. Så småningom skulle det tillkomma fler elljusstakar, på grund av att antalet fönster ökade i bostaden tack vare flyttar, men det var inte säkert att de nya var likadana som den gamla. Försteljusstaken fick vara kvar, för det var inget fel på den. På den tiden behövde inte allt matcha och man kastade inte det som fungerade. Inte heller köpte man nya grejer varje år bara för att det fanns nya modeller - nej samma modeller fanns år ut och år in.
En röd julros köpte din farmor också. Den skulle ändå bara klara sig fram till jul, så det var ingen idé att slösa med fler än så.
Så gick söndagarna, första, andra och tredje Advent. Man eldade på de där fyra ljusen och ibland kunde det finnas ett adventsljus i en annan stake. Det ljuset brukade få hetseldas emellanåt för att man skulle komma ner till rätt datum.
Under den här tiden förberedde man för julen. Tog någon vecka före fram juldukarna och tvättade och strök. Julstädade så nära julen som möjligt så det skulle vara extra fint när det var dags att julpynta. Man julpyntade nämligen inte förrän precis innan jul! Därför var det en alldeles särskild känsla när det började bli klart, man hängde upp en julgardin och tog in granen den 23:e.
Så blev det äntligen julafton! Den ska jag berätta om en annan gång. Juldagen var den lugna dagen efter allt stök med mat och julklappar, och sen följde en hel rad med härliga juldagar. Det var ingen som var trött på julen redan på Annandagen! Varför skulle man vara det - efter bara tre dagar?
Här är en annan Hosianna:
När din farmor var ung var Advent inte som idag. Jo, första dagen på kyrkoåret förstås, och man sjöng Hosianna då också. Advent och jul är högtider med religiösa inslag, förstår du. Det märkte man mer av förr. Julen började när julen börjar, t ex. Till första Advent hade man tagit fram ljusstaken i gulmetall och lagt i den preparerade vitmossan, stuckit i de små flugsvamparna och så tände man det första ljuset på söndagsförmiddagen. Redan då åt din farmor frukost långt frampå förmiddagen om söndagarna.
I ett fönster stod elljusstaken och i ett annat hängde stjärnan. Allt sattes fram på lördagseftermiddagen. Några var igång redan på fredagseftermiddagen, men det var mest pensionärer med dåligt tålamod som inte kunde hålla sig.
De här tre föremålen var inköpta för flera år sedan, om de inte rent av var fådda från föräldrahemmet. Så småningom skulle det tillkomma fler elljusstakar, på grund av att antalet fönster ökade i bostaden tack vare flyttar, men det var inte säkert att de nya var likadana som den gamla. Försteljusstaken fick vara kvar, för det var inget fel på den. På den tiden behövde inte allt matcha och man kastade inte det som fungerade. Inte heller köpte man nya grejer varje år bara för att det fanns nya modeller - nej samma modeller fanns år ut och år in.
En röd julros köpte din farmor också. Den skulle ändå bara klara sig fram till jul, så det var ingen idé att slösa med fler än så.
Så gick söndagarna, första, andra och tredje Advent. Man eldade på de där fyra ljusen och ibland kunde det finnas ett adventsljus i en annan stake. Det ljuset brukade få hetseldas emellanåt för att man skulle komma ner till rätt datum.
Under den här tiden förberedde man för julen. Tog någon vecka före fram juldukarna och tvättade och strök. Julstädade så nära julen som möjligt så det skulle vara extra fint när det var dags att julpynta. Man julpyntade nämligen inte förrän precis innan jul! Därför var det en alldeles särskild känsla när det började bli klart, man hängde upp en julgardin och tog in granen den 23:e.
Så blev det äntligen julafton! Den ska jag berätta om en annan gång. Juldagen var den lugna dagen efter allt stök med mat och julklappar, och sen följde en hel rad med härliga juldagar. Det var ingen som var trött på julen redan på Annandagen! Varför skulle man vara det - efter bara tre dagar?
Här är en annan Hosianna:
Kommentarer
Trackback
