Fika på Pelikanen



Stigs konditori är inte som förr. För mig är "förr" t ex 1968 när jag gick på realskolan och fikade på Stigs ett par gånger i veckan, minst. Först kom man in i försäljningsdelen med disken där man kunde peka på godsakerna man ville ha till kaffet. Det fanns en sorts kaffe, som hette just kaffe. Det gick att få mjölk eller grädde att hälla i.

Sen gick men genom en svängdörr in i kafédelens första rum som hade fönster mot gatan. Satte man sig i det inre rummet kunde man se ut över Sundinshuset och Lagan.

Kafébesökarna var folk som fikade. Några pensionerade herrar som sammanstrålade till eftermiddagskaffet. Bredarydsbor som var i stan och handlade. Och alla andra - inte minst vi som gick i skolan och hängde där med en kopp kaffe och en sockerbulle om man kunde slå på stort.

Så är det inte idag.

Det var många år som kafékulturen var just den som jag beskrivit ovan. Kaffe med bröd, kanske en ägg- och sillmacka. Tanter som satt med sjalen och mössan på. Påste. Napoleonbakelse.

Gästerna idag är till stor del män i 42-årsåldern. Ja, nu generaliserar jag. De kan vara både 37 och 53. De hänger på ståborden med en flaska öl framför sig, är välstädade och har trevligt. De har inte mössa på sig men väl sjal. En sån där långrandig halsduk som man viker dubbel om halsen och stoppar i ändarna i öglan.

Ok, det är en blandning av en massa olika människor. Men dock en annan gästprofil än tidigare. Det beror förstås på att man numera utöver olika kaffe/mjölkblandningar kan köpa öl och vin. Och så kan man lyssna på musik!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0