Fredag på Harrys

Går man ut på AW, som de säger i storstäderna - det betyder After Work och är en form att avspänt umgås med jobbarkompisarna direkt efter jobbet innan man går hem - finns det flera ställen att välja på i Värnamo. Som traditionen säger för dessa restaurangbesök är det ofta en buffé som serveras som varmrätt. Det brukar vara till ett bra pris man kan plocka till sig av både kallskuret och varma rätter, som korvar, kyckling, fläskfilé, sallad och ostar. Vi valde Harrys i fredags och klev in i lokalen halv sju.

Man har också att välja på Lilla Krogen (ja jag vet, de har bytt namn, vem säger Rose Garden?) - alltid fullt med folk, men som stamgäst kan man stuket och behöver variation. En promenad ner till Chaplin är ok, men idag var vi inte sugna på pizza. Stadt Bord & Bar var helt folktomt och Olympia har inte byggt om färdigt. Stigs bistro var inte heller något som lockade, utan lite mer ombonad miljö. Så det blev som sagt Harrys.

Ni som har varit där känner till lokaliteterna. Först kommer man till restaurangdelen, det är där man hamnar om man bokar bord. Lite lugnare, lite tystare. När dessa platser är slut kommer man närmare och närmare bardisken och det är inget fel i det. Jag gillar att sitta uppklättrad på en barstol med liv och rörelse omkring. Men nu var det lite mer än så, för ett jobbgäng hade blivit placerat vid två långbord längst bort till vänster, där som det tidigare var ett par trappsteg ner. Vad roligt de hade! Prat och tal och skål och hög stämning. Mycket trevlig, men ack så högljutt. Det berodde inte enbart på själva sällskapet utan på att Harrys inte har den minsta tanke på akustiken. Av naturliga skäl så blir det hög ljudvolym på ett sånt ställe, det hör till. Det har jag inget emot. Men när det är långt ifrån fullt i restaurangen/puben så borde man kunna föra ett samtal med dem som sitter vid samma bord. Det var nästan omöjligt.

Det borde gå att göra något åt saken. Ljuddämpande skivor i taket t ex. Det fungerar ju så, att man följer efter och ökar sin egen röststyrka och så sitter alla där och skriker till varandra till slut.

Så där satt vi och hojtade om jobbet, om barnbarn, om greklandsresor och konst. Den ende som det var till fördel för var nog den man som kände ett starkt kontaktbehov och således var tvungen att stå riktigt nära och tala in i örat på mitt bordssällskap. Därmed framgick det tydligt att han missat det årliga julbadet och tänkte skjuta på det till nästa jul.

Med tinnitusen sjungande i öronen konstaterade vi i alla fall efteråt att maten och miljön var helt utmärkt.

Lunch på Vandalorum



Jag valde salladen: sallad med rödbetor, serranoskinka, ost och brödtärningar. Den serverades på ett skålliknande fat som vippade om man inte prickade in mitten. Gott om rödbetor, lagom mycket skinka, lite mer ost hade jag uppskattat, liksom en sås till - kanske en ostvariant eller med pepparrot. Gott var det, och mättande.


Till rätten serverades sallad, bröd och dricka.



Matsällskapet valde kålpuddingen, som serverades traditionellt med potatis och lingonsylt. Han var helt nöjd med anrättningen.



Dessert med finess, kallades bakverket till kaffet på maten. Det var en större munsbit citronmarängpaj som blev pricken över i:t på denna delikata lunch.

Priset låg högre än på lunchrestaurangerna i stan, men jag tror inte att restaurang Syltan har för avsikt att konkurrera med dem. Jag har lunchat på många museer och priset är ofta lite högre än vad man är van vid. Kålpuddingen kostade 99 kr och salladen 129 kr. En soppa fanns också som alternativ.

Om man dock ska tänka sig att värnamoborna ska åka ut till denna fina miljö på lunchen, så tror jag att ett enhetspris för repektive lunchrätt är modellen. Det kändes inte helt ok att betala så mycket mer för en sallad.


Sten Stures



En grillad med mos, räksallad, piffikrydda och en äppelmer. Det var mitt favoritmål från korvkiosken förr.

Den här gången blev det en ostburgare och det är inte heller så dumt en småkylig kväll i Värnamo.

Tack Sten Stures för att ni har kvar den fina gamla skylten!


Fika på Arabusta



Vi satt länge och fikade på Arabusta i torsdags eftermiddag. Cappuccino, grillad macka med sallad, och chokladpraliner till efterrätt.



Gummistolen NON från Källemo är snygg och passar i den i övrigt trendiga miljön bland kaffemaskiner och pastasallader.



Det är roligt att Arabusta finns i Värnamo. Det behövs som komplement till de traditionella fiken och lunchrestaurangerna! Stället är inte enbart ett mat- och kaffeställe; det är även en delikatessbutik där man kan köpa italienska specialiteter som pasta, biscotti, ostar och charkuterier.



Lunch på Mejjan

I Värnamo vimlar det av lunchrestauranger. Man kan välja på allt mellan mikrougnsvärmd mat i second hand-miljö till högklassisk husmanskost på vita dukar.

Det senaste tillskottet i restaurangfloran är Mejjan. I gamla mejeriet, där som det varit nöjesställe i flera omgångar, finns nu ett prydligt luncmatställe.



Hur det är med kvällsnöjet och utskänkningstillståndet vet jag inget om. Men lunchrestaurangen har efter ett par besök blivit en favorit.



Inredningen - som till stor del känns igen från tidigare Mejeriet - är fräsch och man kan välja mellan att sitta nära buffébordet eller mera avskilt.

Varje dag serveras en soppa som förrätt, tillsammans med en salladsbuffé. Varmrätten får man serverad vid bordet och härom dagen fanns det fläskytterfilé och lax som alternativ tillsammans med en pastarätt. Dessutom finns alltid bakad potatis med räkröra att välja på.



Soppan var en sparris- och majssoppa, krämig och god. Till varmrätt valde jag fläskytterfilén, som serverades med sås och stekt potatis.



Såsen var tack och lov inte den tjocka gräddsås, som serveras på många lunchställen, utan en lätt och ändå fyllig skysås. Köttet var mört och välkryddat. Enligt bordssällskapet höll även fisken hög klass.



Till maten serverades äppeljuice i kanna och stilla vatten i en snygg flaska, vilket stod på alla bord.

Priset för denna utmärkta lunch var 79 kr. För det fick man även trevlig servering.






Värnamobloggens semleprovning nr 5



På själva fettisdagen begicks den sista semleprovningen för i år. Det blev semlor från Bernts konditori i Gnosjö. Den här dagen levererade de till Gits Café på sjukhuset bl a. I Värnamo Nyheter kunde man läsa att bageriet gjorde 7 000 semlor den dagen!

Berntssemlan har sedan länge varit en favorit. Den kom inte på skam vid den här provningen heller. Bullen är lagom fast och matig och med mycket kardemumma. Det är rikligt med grädde som smakar som grädde ska smaka. Mandelmassan är lagom lös och den hembakade känslan förstärks av att det finns bitar av mandel (eller nötter) i massan.

Efter en semla vill man ha en till!



Det blir högsta betyg - fem semlelock av fem möjliga!


Värnamobloggens semleprovning nr 4

Du kan tänka dig att äta en eller ett par semlor per säsong. Det är inget favoritbakverk, men för traditionens skull så kan det bli en semla på fettisdagen.

I så fall duger en City Gross-semla utmärkt.



Fyra stycken för 29,95 är ett pris som är svårt att motstå. Ca 7,50 kr per styck, jämfört med andra som tar upp till 21 kr.



Men för en semleälskare är det inget alternativ. Bullen smakar som de där släta bullarna man köper i mataffären i 8-pack. Grädden ger en margarinaktig eftersmak och mandelmassan är alldeles för söt.



Betyget blir bara två semlelock av fem möjliga, priset till trots.


Värnamobloggens semleprovning nr 3



En Stigs-semla känner man igen. Bullen är lätt, mandelmassan är söt och grädden är luftig. Smaken är bra, man blir inte proppmätt av den, men inte heller riktigt tillfredsställd. Mandelmassan är lite för söt, bullen är för lätt och grädden är alltför luftig. Dock är den en helt ok standardsemla och får fyra poäng av fem möjliga.



Är det någon mer än jag som minns semlorna från Nilssons bageri? Det var min favoritsemla förr. Jag hade lyckan att bo nära bageriet på Storgatan under några år och handlade gärna bröd där.

Semleprovning nr 2

Semleprovningen går vidare och har nu kommit till Café Herrestads bakverk. Den var förra årets favorit, men blev tyvärr en besvikelse.



Det var för lite grädde i förhållande till bullens storlek. Mandelmassan hade en skarp smak och bullen var stabbig.



Något har hänt sedan förra året, dock får semlan en trea i betyg, tack vare sin hembakade känsla.


Semmeltider i Värnamo

Årets första semla ska jag försöka glömma. Både när det gäller värdering av lunchställen och konditorier, så vill jag ge stället en andra chans. Därför nämner jag inte gärna var jag har fått en matbesvikelse; det kan vara en tillfällig miss eller bara att jag sovit dåligt.

Premiärfettisdagsbullen köpte jag med mig hem i måndags; det var tidigt på eftermiddagen och det fanns bara två stycken i disken. God åtgång, tänkte jag, försäkrade mig om att de var dagens och fick den i en papperspåse. Till bakverk som ska transporteras är det lämpligt med en kanister, dvs en papperspåse med stadig botten, men de kanske var slut. Så semlan var lite tillplattad, men det gjorde inte så mycket. Det som var en större besvikelse var att grädden var sur, och jag fick för första gången i mitt liv kasta en semla, efter två bett.

Annat var det i fredags på Café Snipen!



21 kr kostade en jättesemla med riktig vispgrädde i sånt övermått att det rann över. En riktig vetebulle, inte något torrt och luftigt som man kan råka ut för ibland. Mandelmassan var söt och hade god mandelsmak, locket var fint pudrat med florsocker.

Betyget blir fem semlelock av fem möjliga!





Sushisuccé!



Utan tvekan kan jag säga att det kommer att bli succé för det nya matstället Sushi Bar Halleluja i Värnamo. I kväll när personalen har kommit hem, efter en lång dag på Storgatsbacken 4, kan de känna tillfredsställelse med första öppetdagen.

När jag kom dit klockan halv sju i kväll var några rätter slut. 6-7 personer stod hela tiden i kö vid disken. Väntetiden på beställningarna var en timma. Medan jag väntade på mina fem Nigiri och fem Maki hade jag gott om tid att se mig om i lokalen.



Fräsch och fin inredning, högt i tak, en rymlig känsla trots att lokalen inte är särskilt stor. Baren har plats för säkert 30 gäster, som får sitta på barstolar som var riktigt bekväma. I fonden finns en tapet med motiv från en bambuskog. På andra väggar finns bilder som för tankarna till Asien och Japan. Lokalen är inte överlastad med dekorationer, utan har en japansk enkelhet.



Personalen var glad och trevlig och erbjöd beställare en kopp kaffe under väntetiden.



Det viktigaste är dock maten. Jag har ätit en hel del sushi förut. Lagat själv och tillsammans med japaner. Köpt på etablerade restauranger. Med den erfarenheten kan jag säga att man kan ropa flera "Halleluja" när man äter från den här menyn.



Bitarna var lagom stora och allt var välsmakande. Priset för mina 10 bitar var 95 kr och är helt acceptabelt. Jag hade tänkt spara några till i morgon, men plötsligt så var det inget kvar på tallriken.





Årets julbord



Värnamobloggen har redan varit ute på lokal och ätit julbord. I år, liksom förra året, blev det besök i PO:s Lada.

God mat, trevlig stämning och bra underhållning. Årets sittningar är fullbokade - det är kanske bäst att boka nästa års julbord redan nu?



Som tidigare var det jättegod mat. Inget överdåd med 20 sorters sill, utan precis lagom av alla rätter man kan önska sig på ett julbord.



Den mysiga inredningen gör sitt till. Vill man inte skaka loss till musiken i baren, kan man smälta maten i soffan med en kopp kaffe.





Värnamobloggen på Harrys

Vi blev sugna på en kopp kaffe i fredags kväll. Vart går man då i Värnamo, klockan 12 på natten? Finns det något näringsställe öppet? Jovisst, Harrys!



Där ska man först stå i kö för att komma in. Bli hindrad av stadiga vakter. Nej, entrévärd heter det numera. Inte ens Värnamobloggen får företräde.

Det är stenhård ålderskontroll - jag klarade den med råge. När man väl kommit innanför dörren ska man betala inträde på 60 kr och stå i kö för att hänga av sig ytterkläderna, vilket kostar 20 kr.

Vad kaffet kostade har jag ingen aning om; jag hade turen att bli bjuden av en gentleman. Jordnötterna smakade jag inte av. Man kan inte veta var fingrarna som varit före en i skålen har varit. Om man säger så.



Det här hamnade under kategorin "Mat i Värnamo". En irish coffee är inte mycket till mat, så jag får återkomma med matrecension.


Sushi i Värnamo



På väg till järnvägsstationen tvärnitade jag med cykeln när jag svängt om hörnet till vänster efter Storgatsbacken. Ska det bli en sushi-bar i Värnamo? Det ser lovande ut för den som tycker om den japanska kokkonsten.



Det fanns ingen skylt om när det blir öppning. Meddela mig gärna om du vet mer!



Det kommer att bli fint att kunna beställa och ta med hem till fredagsmyset!

Matlusten på Värnamo sjukhus



För många år sedan jobbade jag på Värnamo sjukhus. Varje dag åt vi i den fina matsalen. Den var avsedd enbart för anställda. Alla hade sina vanor och satte sig vid samma bord som alltid. Läkarna vid de runda borden vid fönstret. Administrationen till höger, psykkliniken i mitten vid långbord, osv.

Sedan länge är matsalen öppen för allmänheten, och jag har ingen aning om var de "bestämda" platserna finns idag. Bland sjukhuspersonal sitter folk från allehanda företag i arbetskläder och pensionärer som piggar upp tillvaron med en utelunch.



57 kr kostar en lunch. Då har man tre rätter att välja mellan, fräsch sallad, kokta grönsaker, bröd, kaffe och måltidsdryck.

Värnamobloggens betyg: En fyra, på en femgradig skala.

Chaplin i Värnamo

På senaste tiden har jag ätit egenlagad mat på lunchrasten. Men ibland blir jag medlockad ut på stan av hungriga arbetskamrater. Senaste turen gick till Pizzeria Chaplin, känd som Värnamos första pizzeria. Nej, det var inte riktigt sant. Värnamos första pizzabagare! Sivan Tomic startade sin rörelse i Stadshuset och kallade den Napoli. Ett passande namn för en pizzeria! Restaurangen som finns där idag har kvar namnet, men är nu en lunchrestaurang.



Numera är Chaplin ett begrepp i Värnamo med sin spännande byggnad och inredning, samt Chaplin-inslagen naturligtvis.



Hela tiden byggs det om och till. Besöker man restaurangen i oktober ser den inte likadan ut som den gjorde i maj.



Menyn är dock densamma. Den här gången valde jag en pizza med fläskfilé och champinjoner. Den sedvanliga pizzasalladen och kolsyrat vatten på flaska till blev 80 kr att betala. Kaffe på maten ingick i priset.


Äta asiatiskt i Värnamo



Ett nytt inslag på Kyrktorget är den ambulerande matvagnen "Asian Grill". Framför Bror Marklunds skulpturgrupp "Mäster Olof" står dagligen parkerad detta fordon som innehåller en lunchservering med mat för avhämtning.



Vi provade dagens rätt härom dagen. Det gjorde även kommunaltjänstemän och andra hungriga, som köade för t ex wokad kyckling, grönsaker och ris.

Det smakade bra och kan säkert bli ett alternativ till de andra lunchrestaurangerna. Men 70 kr för att ta med sig maten i lådor till jobbet och dricka kranvatten till - det var inte särskilt billigt. Matställen där man får likvärdig mat med dricka och sittplats inomhus kostar 80 kr på många ställen.

Mat en söndag i Värnamo

Står man på Storgatsbacken en söndagkväll och tänker sig en fika, något att dricka eller en bit mat kan man slås av tanken att någon epidemi brutit ut i Värnamo och alla matställen har fått stänga.



Café 18 är igenbommat.



Harrys är stängt.



Inte en rörelse på Bord & Bar.



Inte en fika på Flanaden heller.



Men Lilla Krogen finns ju, tack och lov!

Gratis mat



Kunder hos Sohlbergs och Ahlsells hade möjlighet att få hamburgare med dricka till lunch i onsdags och torsdags. Det tackade vi förstås inte nej till på mitt jobb. Det var teknikmässa i Värnamo hos många företag. Montrar och demonstrationer av allehanda maskiner och verktyg. Värnamobloggen noterade en stark mansdominans bland skruvar och muttrar.

Lunch i Värnamo



Att gå ut och äta lunch i Värnamo kan kosta upp till 80 kr. Då ingår för det mesta salladsbuffé, dricka, bröd och kaffe. Ska man hävda sig som lunchrestaurang måste man servera bra husmanskost till vettigt pris. 80 kr är i mesta laget, men någon gång då och då är det ok för mig att betala det. För att variera den medhavda matsäcken - som ofta består av gårdagens matrester värmda i micron - åker mina jobbarkompisar och jag ibland ut på stan för att äta. Det finns ett ganska stort utbud av serveringar i stan. Allt ifrån "korvkiosk med bord under tak" till "representationslunch med kostym och slips".

I dag var vi på Barollo - den restaurangen som ligger i hörnet vid Kyrktorget. Ett ställe med anor - länge fanns här kinarestaurangen Fu Rong och riktigt långt tillbaka i tiden hette stället Per & Kersti. Dagens inriktning är italienskt - man har en italieninspirerad meny samt pizza. Tyvärr kan man inte läsa lunchmenyn på deras hemsida. I dag kunde man välja mellan fjärilskotlett och pasta med sås för 79 kr. Alternativet pizza fanns också, dock med det förbehållet att dricka inte ingick. Således kostade min lunch 97 kr. Jag var riktigt sugen på pizza och valde en sort med tomatsås, mozzarellaost, parmaskinka, ruccolasallad och kronärtskockshjärta.

Före lunchrätten blev vi serverade varsitt fat med salladskål, rödlök och tomat. Ingen salladsbuffé, alltså, men helt ok. Vi var två som valde pizzan och den tredje tog pastarätten. Han var helt nöjd med sitt val, men vi med pizzorna fick stödäta frukt hela eftermiddagen. Jag gillar tunn botten på pizza, men det ska vara en fyllning som mättar. Den här hade bara en skymt av tomatsås, mozzarellan var en halv näve och att man kunde skiva parmaskinka så tunnt hade jag ingen aning om. Det tog sin stund att äta i alla fall, tack vare att bottnen var så seg att det inte gick att skära. Eller så var det slöa knivar. Eftersmaken var  "vatten och bröd".

Ett par kvällar har jag ätit där från menyn, och det var både gott och prisvärt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0