Första advent i Värnamo
Det var inte frestande att gå ut i blåsten i söndags och titta på julskyltningen så jag struntade i det. I lördags blev det i alla fall en runda på stan. Julförsäljningen är i full gång. Hos I tid och rum, inredningsbutiken bakom Hemköp, hämtade jag en jättefin lykta som jag vunnit på butikens Facebook-lotteri.
Sen gick jag till Julmarknaden i Arken.
Fina saker kunde man vinna, om man handlade för 50 kr.
Man kunde köpa hembakat kaffebröd och sen ta sig en tallrik risgrynsgröt i matsalen.
Men jag hoppade över det och hyrde ett par filmer på Hemmakväll. De hade julpynt i min smak:
Så gick det till när farmor var ung
Kära barnbarn!
När din farmor var ung var Advent inte som idag. Jo, första dagen på kyrkoåret förstås, och man sjöng Hosianna då också. Advent och jul är högtider med religiösa inslag, förstår du. Det märkte man mer av förr. Julen började när julen börjar, t ex. Till första Advent hade man tagit fram ljusstaken i gulmetall och lagt i den preparerade vitmossan, stuckit i de små flugsvamparna och så tände man det första ljuset på söndagsförmiddagen. Redan då åt din farmor frukost långt frampå förmiddagen om söndagarna.
I ett fönster stod elljusstaken och i ett annat hängde stjärnan. Allt sattes fram på lördagseftermiddagen. Några var igång redan på fredagseftermiddagen, men det var mest pensionärer med dåligt tålamod som inte kunde hålla sig.
De här tre föremålen var inköpta för flera år sedan, om de inte rent av var fådda från föräldrahemmet. Så småningom skulle det tillkomma fler elljusstakar, på grund av att antalet fönster ökade i bostaden tack vare flyttar, men det var inte säkert att de nya var likadana som den gamla. Försteljusstaken fick vara kvar, för det var inget fel på den. På den tiden behövde inte allt matcha och man kastade inte det som fungerade. Inte heller köpte man nya grejer varje år bara för att det fanns nya modeller - nej samma modeller fanns år ut och år in.
En röd julros köpte din farmor också. Den skulle ändå bara klara sig fram till jul, så det var ingen idé att slösa med fler än så.
Så gick söndagarna, första, andra och tredje Advent. Man eldade på de där fyra ljusen och ibland kunde det finnas ett adventsljus i en annan stake. Det ljuset brukade få hetseldas emellanåt för att man skulle komma ner till rätt datum.
Under den här tiden förberedde man för julen. Tog någon vecka före fram juldukarna och tvättade och strök. Julstädade så nära julen som möjligt så det skulle vara extra fint när det var dags att julpynta. Man julpyntade nämligen inte förrän precis innan jul! Därför var det en alldeles särskild känsla när det började bli klart, man hängde upp en julgardin och tog in granen den 23:e.
Så blev det äntligen julafton! Den ska jag berätta om en annan gång. Juldagen var den lugna dagen efter allt stök med mat och julklappar, och sen följde en hel rad med härliga juldagar. Det var ingen som var trött på julen redan på Annandagen! Varför skulle man vara det - efter bara tre dagar?
Här är en annan Hosianna:
När din farmor var ung var Advent inte som idag. Jo, första dagen på kyrkoåret förstås, och man sjöng Hosianna då också. Advent och jul är högtider med religiösa inslag, förstår du. Det märkte man mer av förr. Julen började när julen börjar, t ex. Till första Advent hade man tagit fram ljusstaken i gulmetall och lagt i den preparerade vitmossan, stuckit i de små flugsvamparna och så tände man det första ljuset på söndagsförmiddagen. Redan då åt din farmor frukost långt frampå förmiddagen om söndagarna.
I ett fönster stod elljusstaken och i ett annat hängde stjärnan. Allt sattes fram på lördagseftermiddagen. Några var igång redan på fredagseftermiddagen, men det var mest pensionärer med dåligt tålamod som inte kunde hålla sig.
De här tre föremålen var inköpta för flera år sedan, om de inte rent av var fådda från föräldrahemmet. Så småningom skulle det tillkomma fler elljusstakar, på grund av att antalet fönster ökade i bostaden tack vare flyttar, men det var inte säkert att de nya var likadana som den gamla. Försteljusstaken fick vara kvar, för det var inget fel på den. På den tiden behövde inte allt matcha och man kastade inte det som fungerade. Inte heller köpte man nya grejer varje år bara för att det fanns nya modeller - nej samma modeller fanns år ut och år in.
En röd julros köpte din farmor också. Den skulle ändå bara klara sig fram till jul, så det var ingen idé att slösa med fler än så.
Så gick söndagarna, första, andra och tredje Advent. Man eldade på de där fyra ljusen och ibland kunde det finnas ett adventsljus i en annan stake. Det ljuset brukade få hetseldas emellanåt för att man skulle komma ner till rätt datum.
Under den här tiden förberedde man för julen. Tog någon vecka före fram juldukarna och tvättade och strök. Julstädade så nära julen som möjligt så det skulle vara extra fint när det var dags att julpynta. Man julpyntade nämligen inte förrän precis innan jul! Därför var det en alldeles särskild känsla när det började bli klart, man hängde upp en julgardin och tog in granen den 23:e.
Så blev det äntligen julafton! Den ska jag berätta om en annan gång. Juldagen var den lugna dagen efter allt stök med mat och julklappar, och sen följde en hel rad med härliga juldagar. Det var ingen som var trött på julen redan på Annandagen! Varför skulle man vara det - efter bara tre dagar?
Här är en annan Hosianna:
Ett skitinlägg
Tack hästen, du fyrbenta springare, som på din väg från Sörsjö Ridcenter och tillbaka igen spred din dynga just under en gatlyktas sken!
Vad mycket lättare det blev att undvika att trampa i det träck, utspritt i många knytnävsstora klumpar, som du avlämnade på GC-vägen mellan tunneln under 27:an och Ahlsells, tack vare din förmåga att lätta dig just där vägen är upplyst.
Hade du gjort som många gånger tidigare (lämnat högar på mer oupplysta delar av vägsträckan) skulle jag än en gång fått cykeldäcken insmorda i din före detta havreblandning från matsmältningsorganet.
Nu när jag kom gående var det lätt att skutta mellan högarna och fortsätta promenaden utan att få med stallukt hem.
Jag lånar gärna ut en spade, om ryttaren på din rygg skulle få för sig att göra som hundägarna: ta hand om det som husdjuret lämnar - även vid sidan av vägen.
Vad mycket lättare det blev att undvika att trampa i det träck, utspritt i många knytnävsstora klumpar, som du avlämnade på GC-vägen mellan tunneln under 27:an och Ahlsells, tack vare din förmåga att lätta dig just där vägen är upplyst.
Hade du gjort som många gånger tidigare (lämnat högar på mer oupplysta delar av vägsträckan) skulle jag än en gång fått cykeldäcken insmorda i din före detta havreblandning från matsmältningsorganet.
Nu när jag kom gående var det lätt att skutta mellan högarna och fortsätta promenaden utan att få med stallukt hem.
Jag lånar gärna ut en spade, om ryttaren på din rygg skulle få för sig att göra som hundägarna: ta hand om det som husdjuret lämnar - även vid sidan av vägen.
Klassisk konst på Galleri Hörle Slott
Nick Alm heter konstnären som just nu ställer ut på Galleri Hörle Slott. Passa på nu i helgen att se utställningen - det är målningar i klassisk stil och verkligen sevärda.
Googlebilen var här
När det blir dags för oss att kunna se gatuvyer från Värnamo, kommer man att kunna se mig stå och fånglo på kamerabilen vid Mosslegatan.
Cykla i Värnamo
Det finns säkert en god tanke. Någon har tyckt att det är så här det ska se ut och fungera på övergångsställena i Värnamo. Om jag har förstått det rätt, så finns det en mening att anpassa övergångsställena för människor med olika handikapp. Det är väldigt bra. Att staden är lättframkomlig för alla är viktigt och säkerheten ska stå i centrum.
Men det fungerar inte så bra för cyklister. Att köra på en hög stenkant med framhjulet är varken bra för cykeln eller balansen. Här ser det ju fint ut, men det är inte alltid så lätt att pricka just den där smala öppningen utan stenkant. Ofta möter man en annan cyklist eller några fotgängare och det är frågan i bråkdelen av en sekund om vem som ska ta mittläget.
Ett lurigt ställe är när man kommer nedför Västbovägen och ska ner i tunneln under järnvägen. Det gäller att tvärbromsa och svänga och hålla tummarna samtidigt och vara glad om man slipper mötande.
Varför inte ta bort stenkanten helt och hållet och bara ha en tvärgående räfflad yta?
Fika på Pelikanen
Stigs konditori är inte som förr. För mig är "förr" t ex 1968 när jag gick på realskolan och fikade på Stigs ett par gånger i veckan, minst. Först kom man in i försäljningsdelen med disken där man kunde peka på godsakerna man ville ha till kaffet. Det fanns en sorts kaffe, som hette just kaffe. Det gick att få mjölk eller grädde att hälla i.
Sen gick men genom en svängdörr in i kafédelens första rum som hade fönster mot gatan. Satte man sig i det inre rummet kunde man se ut över Sundinshuset och Lagan.
Kafébesökarna var folk som fikade. Några pensionerade herrar som sammanstrålade till eftermiddagskaffet. Bredarydsbor som var i stan och handlade. Och alla andra - inte minst vi som gick i skolan och hängde där med en kopp kaffe och en sockerbulle om man kunde slå på stort.
Så är det inte idag.
Det var många år som kafékulturen var just den som jag beskrivit ovan. Kaffe med bröd, kanske en ägg- och sillmacka. Tanter som satt med sjalen och mössan på. Påste. Napoleonbakelse.
Gästerna idag är till stor del män i 42-årsåldern. Ja, nu generaliserar jag. De kan vara både 37 och 53. De hänger på ståborden med en flaska öl framför sig, är välstädade och har trevligt. De har inte mössa på sig men väl sjal. En sån där långrandig halsduk som man viker dubbel om halsen och stoppar i ändarna i öglan.
Ok, det är en blandning av en massa olika människor. Men dock en annan gästprofil än tidigare. Det beror förstås på att man numera utöver olika kaffe/mjölkblandningar kan köpa öl och vin. Och så kan man lyssna på musik!
