Värnamobloggen

Årets föreställningar med Värnamorevyn går mot sitt slut för den här omgången. Som vanligt har det varit mycket folk som har bänkat sig i Cupolen för att se vad Sven Slättengren har hittat på den här gången.

Var den bra då? Ja, den var inte dålig. Alla artister och musiker var duktiga och gjorde ett proffsigt framförande. Särskilt gillade jag de tre showande tjejerna som syns i videoklippet här under. Det är Emma Kuivalainen som är frontartist här. De andra flickorna gjorde också bra ifrån sig, men jag lade mest märke till Emma, som växer som artist för varje år. Synd att hon inte var med i fler sketcher - hon är bra på att agera också.



De nummer där Slättengren var med var bäst. På en nyårsrevy i Värnamo ska det vara bred småländska och det saknade jag hos de andra. Jag saknade också en gnista mellan skådespelarna - kanske var de bara trötta såhär i slutet?

Men allra mest saknade jag de lokala inslagen. Det räcker inte med att säga "Kulltorp" för att man ska skratta igenkännande. Var var valet? Politikerna? Containervalstugan? Cykelvägsskyltarna som visar fel? Hornbrinksgropen? Elupproret? Vandalorum? Värnamos 90-årsdag? Minkarna? Tekniska kontoret? Nättidningarna?

Det är väl inte så lätt att skriva ihop revynummer, men kan Norra Skolan så...

I alla fall var det trevlig underhållning och inte minst en fin trerätters middag dessförinnan!

Det är inte lätt att upptäcka något intressant i Värnamo när man på sina promenader måste titta ner i backen för att se var på isen man ska sätta sina fötter. Men idag lyfte jag blicken och fick se det här:



Rakt in i snöväggen! Nästan i alla fall. Här ligger mycket av den snö som skottats bort från trottoarer och parkeringsplatser.

Vart ska snömassorna ta vägen när det blir töväder?



Kommer den här lilla bäckfåran intill att räcka till?

Spännande fortsättning i mars!

"Änglalyft 80 F" heter det här kviltade konstverket gjort av Diane Ahnstedt från Värnamo. "Åh, en uggla!" sa en herre som stod lite för nära först, men log förtjust när han tagit ett steg tillbaka och läst titeln.

På Galleri Hörle Slott är det utställning med verk av de egna medlemmarna. Akvareller, textiler, oljemålningar, skulpturer, träsnideri - allt finns att beskåda helt gratis på lördag och söndag.



Här har Jörgen Kvick målat "Bonde söker fru". Hoppas att han hittar henne där på åkern i kringelikrokvägarna!

Jag ska inte tillbringa hela helgen där, utan se en föreställning av Värnamorevyn. Någon av läsarna som har sett den? Vad tyckte ni?

Men vad är det med Värnamobloggen? Inte ett vettigt inlägg på evigheter! Är hon helt insnöad, eller har det spårat ur?

Nej, nu får det bli en skärpning! Bara det inte vore så kallt/så mycket snö/ösregn/halka eller helt enkelt annat viktigt i livet som jobb och privatliv som tar tid från bloggandet, så skulle det bli fler inlägg. Så nu förbereder jag lite bilder från Galleri Hörle Slott, som har utställning med verk av 33 medlemmar i föreningen. 61 konstverk finns att titta på, allt från akvareller till skulpturer! Vad kan man annars hitta på en regnig söndag i januari?

Det är skönt att kunna titta på bilder från sommar och sol när vägarna är glaserade av underkylt regn och man undrar om det ska behövas dubbla vantar i morgon.

Först var det en räcka av lata semesterdagar som följdes av en vecka på Sardinien. En bättre semester kan jag inte tänka mig.



Som tur var kom jag hem till Värnamodagarna och älgkebaben - det hade varit tråkigt att missa!

Efter de festligheterna börjar det märkas att kvällarna är mörkare och trots fina dagar i september blir det tydligt att fem månaders snöpulsande rusar emot en med stormsteg.



Tomaterna gjorde sitt bästa att mogna på balkongen, men fick till slut komma in i värmen och mogna färdigt på fönsterbrädan.

En kväll i juni när solen speglade sig i Vidöstern gled dollargrinen in på Åminne Bruk. Motorburen ungdom kallades de för 40 år sedan och var lite farliga med sina amerikanska bilar, skinnvästar och Brylcreme. I dag känns de mer beskedliga, men motorintresset finns kvar hos de grånade gentlemännen.



Sen var det sommar och musikcafé i Apladalen, taklagsfest på Vandalorum, prinsessbröllop och så satt man där på balkongen igen under parasollet och hörde isbitarna klirra i saften.

Härliga april! Gräset börjar spira, vitsipporna slår ut och den siste tänder vi eldar och sjunger vårsånger! Det är tiden då vi snabbt glömmer umbärandena på oskottade cykelbanor och utan att man vet ordet av har varit ute en hel dag utan vantar.



I maj blev det utflykter, till Rusarebo i överflödet av vitsippor och fågelsång, konstresa till Borås och gökottegudstjänst i Maramö, eller bara en cykeltur till Apladalen för en fika.



Vid sjukhuset stod magnolian i blom och vid Kröcklebäcken blommade kabbelekan.

Januari 2010 började som i år med mycket snö, semlor och Värnamorevyn.



Det var inte lättare att cykla då än det är nu och det känns evighetslångt till april varje år kring trettonhelgen när isvindarna sveper runt knuten och låsen fryser.

Februari handlade bara om snö och åter snö. Medan jag stack iväg till England några dagar passade det på att vara det värsta snöfallet i mannaminne här i trakten.



Det brydde jag mig inte om inne på en pub i Oxford med en tallrik kött och sås, yorkshirepudding, stekt potatis, potatismos, sönderkokta grönsaker och öl.




Äntligen blev det mars och snösmältning!



Vid övergången till april började vi bli oroliga för om det skulle bli nödvändigt med en röjning i källarförrådet för att rädda barnens gamla leksaker undan en översvämning.

Värnamobloggen samlar sig för en årskrönika och önskar alla ett Gott Nytt År!