Värnamobloggen

Maria Leifland (c) avslutade sin tid som kommunalråd i Värnamo med mottagning i Stadshuset.



Gästerna stod i kö i trappan upp till fullmäktigesalen för att överlämna blommor och presenter. Maria själv strålade i ny frisyr och alla fick en kram.



Den ena vackra blombuketten efter den andra placerades på presentbordet. Jag hoppas att vi får veta så småningom vad paketen innehåller.



Alla fick vi kaffe och tårta. I vimlet syntes, förutom politiker, tjänstemän från kommunen och representanter från företag, även vår landshövding Lars Engqvist.



Tyvärr missade tidningarna honom, men Värnamobloggen är tack och lov alltid på plats!

Bokreastart och fettisdagen på samma dag - kan det bli bättre? Det skulle väl vara om kronprinsessan Victoria förlovade sig också.



Jag har skannat av rean på Arvids bokhandel, Ulfs bokhandel och Åhléns och gick inte tomhänt från någondera av butikerna.



Naturligtvis åt vi semlor på jobbet! Dessa kommer från Café Herrestad. Det trevliga stället som alltid har fullbokat när det är uppträde.

Det blev semlor över till idag - Annandag Fettisdag.

Ett säkert vårtecken är att EPA-traktorerna kommer ut på vägarna! På Storgatan i Värnamo gled en lycklig ägare av det här fordonet fram medan kompisar stod på trottoaren och vinkade i snögloppet.



Man kan undra hur det luktade i förarhytten innan Wunderbaumgranarna kom upp?

På torsdagar, efter Antikrundan, går programmet Antikmagasinet kl 21 på Kunskapskanalen. Programledare är den kunnige Knut Knutsson. Varje program har ett tema och i går var det Märta Måås-Fjetterström. Programmet går i repris, och till dess kan man titta på MMF AB:S hemsida, eller ta en tur till ateljén och utställningen i Båstad. Det är värt ett besök!

Här i Värnamo finns det framstående företaget Kateha, som tillverkar mattor som sedan säljs hos bl a Svenssons i Lammhult och Norrgavel. Jag har haft förmånen att få en privat visning i lokalerna och tänker passa på igen när hela design-Värnamo har öppet på Designers Saturday den 7 mars. Det är ett årligen återkommande evenemang, som jag skrev om förra året.

Just nu pågår en utställning på Galleri Hörle Slott med konstnären Gunilla "Nillan" Holmgren. Hon bor i Åkersberga och ställer ut gobelänger och målningar i tempera. Vilken färgglädje! Flera av målningar lyser i solgult. Gobelängerna är fantastiskt vackra och det ligger månader av arbete bakom var och en. Utställningen är öppen på onsdag kväll samt lördag och söndag.

Det var -11 grader när jag kom hem från bion. John Bauer-eleverna är tidigt ute.



Hantverkslinjerna håller till i Flanaden och man kan se skyltning med olika teman. Det är floristutbildningen och frisörlinjen som jobbar där under sin utbildning.

Sitter jag hemma så kommer jag inte på något att blogga om. Men går jag ut på stan med kameran i fickan rinner idéerna till i en strid ström. I dag kom jag att tänka på min realskoletid när jag gick förbi Apladalsskolan. Den hette en gång i tiden Värnamo Högre Allmäna Läroverk (HAL) och byggnaderna härbärgerade både realskola och gymnasium.



Nu byggs Apladalsskolan om. Så här ser det ut idag sett från baksidan. Det var en vy vi sällan såg när vi gick där i mitten av 1960-talet. Så långt ifrån skolan begav man sig sällan, om det inte gällde smygrökning. Och bort mot Apladalen gick bara de värnamobor som skulle hem och äta på middagsrasten.



Ett par gånger i veckan hade vi gymnastik i Sporthallen. Mest hade vi lektioner i A- och B-byggnaderna, men även i C och D. Vilket släpande det var på den tunga väskan! Inte hade vi skåp då, som eleverna har nu.



I C-byggnaden hade vi matte.



I D-byggnaden hade vi syslöjd, på övervåningen. Det var två lektionssalar där de duktiga satt i det första rummet och fick beröm av slöjdläraren. Eftersom vi var många i klassen fick inte alla rum där utan några fick sitta i det inre rummet där det var mycket mer fniss och prat. Jag lyckades fnissa ihop en bebisklänning i bardotrutigt tyg som jag fortfarande har kvar.

Vi hade heller inte skolbespisning. Inte ens ett rum att sitta i och äta våra medhavda smörgåsar. Eller fanns det någon källarskrubb för de som inte gjorde som vi - gick till Sporthallens cafeteria och köpte ett litet glas gul saft?

Ibland var mackorna inte något vidare. Torrt bröd med ost. Dem kunde man inte komma hem med igen i väskan.




Hade jag lyckats skrapa ihop så mycket pengar att det räckte till en matkupong på Mjölkbaren så var det bra, och då blev änderna i Lagan matade med smörgåsarna.

Jag fick ett tips om att neonskylten skulle ligga vid gamla Apladalens blomsterhandel, men så var inte fallet.



Där är det lika tyst och öde som vanligt. Hur går det med kommunens planer på att göra en ny entré till Apladalen? Skulle den inte påverka de här gamla byggnaderna?



För min del får de gärna vara kvar, jag har ju en förkärlek för bedagade byggnader. Jag fick ett tips om ett dylikt uthus, men det har rivits alldeles nyss - innan jag hann dit med kameran. Man får passa på innan det är uppsnyggat, tillfräschat, rivet och ersatt med något nytt modernt.

Det var så mycket dimma att man inte såg handen framför sig. Ändå gav vi oss ut från jobbet för att äta lunch på Lilla Köket.



Denna lunchrestaurang ligger långt upp på Jönköpingsvägen i Värnamo. Dagens rätt var kalvfärsbiff.



Förra gången vi åt på restaurang på Jönköpingsvägen var det också dimma. Vad betyder det?

Jag sitter och bläddrar bland gamla bokmärken, tittade under Nöjen och hittade detta. Om ett halvår är det dags för Värnamodagarna igen! Måtte älgkebaben vara med...





Sen går vi till Gästis och svalkar oss med ett glas rosévin och lyssnar på livemusik i sommarnatten. Har ni hört att Simon Norrsveden - som spelade där i somras - spelas i radions P3 dagligen? Låten heter "Stockholm".

Men först ska vi ta oss igenom februarikylan.

Filmen i måndags var bra, men inte värd det högsta betyget. En trea på den femgradiga skalan, enligt min åsikt.

Det var Bio Kontrast som visade filmen, och innan visningen börjar brukar de ha en frågetävling. De ställer en fråga på något som anknyter till filmen och den som reser sig upp och säger rätt svar först får ett pris. Det var jag som vann i måndags! En kartong med popcorn och - en biobiljett! Vilket jättebra pris; popcornen är slut och biljetten kommer jag att utnyttja 16 februari, då "Bonjour Sagan" visas. Jag kunde rätt svar tack vare den här bloggen och inlägget jag gjorde om filmen. När jag letade upp bilden passade jag på att läsa lite också. Det kan löna sig att ha en blogg!



Är detta stans sista gamla neonskylt? Den som hade texten "Blommor" och härstammade från gamla Apladalens blomsterhandel, har nu försvunnit från sin senaste plats (innergården bakom Snipen). Vart har den tagit vägen?

Det finns de som är väldigt intresserade av gamla neonskyltar, t ex här på Svenska Neonskyltar.

Nej, det finns fler neonskyltar i stan. Klicka på länken ovan och gå till Värnamo.

Jag har sett och sport att det har tillkommit en del nya läsare. Välkomna hit!

I morfars-inlägget och i en del andra visar jag ibland småbilder. De går att klicka på för att förstora!

Nyss kunde vi läsa i Värnamo Nyheter att biograf Metropol har ekonomiska problem. Så gå på bio! Visserligen är det en gammal salong och stolar som kunde vara bättre - men det är charmen med vår biograf. Det är den enda vi har här i Värnamo. Vad händer om den lägger ner? Var skulle det bli en ny - och när?

I kväll på Bio Kontrast visas "En förlorad värld" med bl a Emma Thompson. Engelsk adel, kärlek, vackra kläder, tidigt 1930-tal, överdådiga miljöer. Läs mer i SvD:s recension.

Än slank det hit och än slank det dit och än slank det om inte i diket så i alla fall på trottoaren. Det hjälpte inte att jag hasade mig fram med små steg på blankisen; som en Bambi slog jag runt mitt emot taxistationen. Nej, jag har ingen bild på det och förhoppningsvis var ingen taxichaufför snabb med kameran. Inga ben brutna och inga stukningar, men jag räknar med några rejäla blåmärken.

Jag hade glädjen att slippa gå eller cykla i lördags och fick åka bil till Erikshjälpen. Begagnade prylar är väl inte det jag behöver som mest, jag borde ha tagit med mig ett par kartonger av vad jag har hemma, men det är roligt att se vad som finns där. Det tyckte inte bara jag och väninnan utan halva Värnamo med omnejd.



De största entusiasterna köar innan öppningsdags för att kunna göra de största fynden. Men vad som är ett fynd för en är det inte för en annan och man kan hitta mycket mer eller mindre nödvändigt när man än kommer dit.



När man inte orkar mer så kan man ta en fika, sitta i hörnan och titta på folk och jämföra inköpen.

Ibland är det inte mycket som behövs för att glädja en cyklist. Fredag morgon var det kämpigt:



Lite svårcyklat på den cykelvägen, vill jag påstå. Men på hemvägen såg det ut så här:



Skottat och farbart! På cykelbanorna i övrigt i Värnamo var det både skottat och sandat, för första gången den här vintern. Men det har ju inte varit så mycket snö förut. Man kan konstatera att vädret inte har förändrats ett dugg under dagen. Dimman låg tät så man såg knappt handen framför sig.

Dimman ligger tät över Värnamo. Snön slaskar och det är långt till nästa lön. Vad passar då, om inte att köpa några filmer billigt och sitta inne i stugvärmen?



Video Hollywood ska slå igen och lokalen går en okänd framtid till mötes. Dock ska inte huset rivas, enligt butiksinnehavaren.

Jag hittade inga femkronorsfilmer som passade mig, men "Mamma Mia" i obruten förpackning för 99 kr och fyra andra för tillsammans 149 kr - bland annat "Varulvskaninen".



Det var rea på glassen också...

I dag ska jag göra ett avsteg från mitt beslut att blogga om Värnamo, Värnamo och endast Värnamo. Det kommer inte att bli någon dagens outfit (mina gamla paltor är inte mycket att skriva om och fotografera); inte heller kommer jag att publicera en bild på Findus ostschnitzel med potatistärningar och bearnaisesås som jag åt till lunch. Nej, jag ska skriva lite om min morfar. Det tror jag den närmaste släkten kommer att uppskatta och förhoppningsvis någon mer. Annars är det bara att spänt vänta på nästa värnamoinlägg!

Vad som fick mig att tänka på min morfar var att jag för en tid sedan fick en fotokopia på honom och hans bröder. Dessa pojkar har jag hört talas om i hela mitt liv; morfar bodde kvar här i trakten, men bröderna gav sig ut i världen. Ända till Stockholm! Det var långt för 100 år sedan.



Fotot är taget år 1906 och morfar, som står till höger, är 25 år. De andra stiliga gentlemännen är 16, 20 och 23 år. I syskonskaran fanns också två äldre systrar.

Hur gick det för bröderna i livet? Jo min morfar blev lantbrukare och kommunalfullmäktigeledamot. Vad som hände de andra tre har författaren Ivar Lo-Johansson skrivit om i sin bok "Pubertet".



Ivar Lo-Johansson är 15 år när han går med i logen Hemmet. Främsta anledningen är att nykterhetslogen har ett bibliotek där endast medlemmar får låna böcker. Den som förestår biblioteket är den reslige mannen till vänster på bilden - min morfars bror. Där får den unge Ivar för första gången läsa bland annat August Strindberg tack vare Allan.

Eftersom IL-J är född 1901 bör detta ha varit 1916. Kvar i Småland finns den fjärde i brödraskaran på bilden, Anders, min morfar. Vid den här tiden har han och hans fru Stina, min mormor, tre döttrar och den fjärde, som är min mamma, föds 1918. Ytterligare två barn får de, den sista får de när de är 44 år. Både Anders och Stina är födda 1881 och är 30 år när de får sitt första barn.

Längre fram i boken får man veta att IL-J funderade på att bli konstmålare och gick i lära hos morfarsbrodern David, han som sitter i mitten på bilden. Dock insåg han att det var författare han skulle bli.

Kan jag koppla ihop detta med Värnamo? Kanske genom att påtala hur viktigt det är med bibliotek, och att vi har ett väldigt fint sådant i Värnamo.

Nu måste jag säga, med tanke på förra inlägget, att jag inte har något emot att Värnamo Nyheter framhåller ungdomar. Snart kommer läsarna att få veta mer om den duktiga och trevliga tjejen som har målat dessa tavlor.



Hon heter Anna Ileby och jag har en stark önskan att snart ha ett verk av henne på min vägg. Snart ska hon ställa ut i hotell Scandic. Håll utkik!