Värnamobloggen

Tidigt i våras när det var en fin dag för en cykeltur tänkte jag bege mig till Alandsryd. Hur tar man sig dit per cykel, nu när Gröndalsleden skär av de gamla vägarna? Jo, det finns två fina broar över vägen, och jag valde den som går mot Borgen.  Svängde förbi friluftsområdet och fortsatte grusvägen uppåt. Och uppåt och uppåt. Tänkte att det går väl någon väg rätt över, så jag kommer till bebodda trakter, men det var bara skog och grusväg. En skön och lätt ansträngande cykeltur, men det var ju till Alandsryd jag skulle. Till slut kom jag upp till toppen, där det finns några boningshus, och grusvägen fortsatte åt helt fel håll. Jag insåg att jag inte skulle komma till mitt tänkta mål på den vägen och såg det som bäst att vända om. I härlig fart med cykeln i lösgruset susade jag nerför backarna, tillbaka till Borgen, svängde höger förbi det nybyggda området och var på rätt väg.

Klicka på bilderna och se vilken fantastisk utsikt det är där uppe! Jag var riktigt glad för att jag tog fel väg.

Dags för veckans bildgåta! Var i Värnamo finns den här byggnaden?

I dag har jag varit på Karlsson, butiken som är nyöppnad i Kärnan, där som EKO fanns förut. De hade ungefär samma sortiment som den tidigare affären hade, bara placerat på andra ställen. Så gick man in där man förut gick ut och ut där man förut gick in. Det kändes bättre och är väl undersökt - alla handlare vet att kunderna ska gå från höger till vänster. Så nu kan man handla duralexglas, engångstallrikar och elkablar utan att åka upp för viadukten. De hade en hel del böcker, visserligen det vanliga varuhusutbudet, men till lågt pris.

Sen gick jag upp till Jysk, och det kändes som om vi nu har tre stora affärer med inredningsdetaljer till lågpris, Citygross, Jysk och Karlsson. Frottéhanddukar, bordstabletter, porslin, förvaringsburkar. Vad ska vi ha allt till? Vart tar allt gammalt vägen?

Jag såg en skylt om "jätteloppis" i Folkets Park i juni. Det är ett hett tips.

Jag behöver hjälp med att tolka Värnamobadets öppettider. De är publicerade på Värnamo kommuns hemsida. Enligt uppgifterna är det under tiderna 13 juni-3 juli och  1-16 augusti öppet på söndagarna kl "10.00-15.00, 18.00-20.00". Det är således stängt kl 15.00 - 18.00. Läser jag rätt? Man kan inte komma dit en söndagseftermiddag kl 14 och tänka sig att stanna där ett par-tre timmar för då blir man utkörd. Hur många kommer till badet kl 18? Vad händer i badet under den stängda tiden, de tre eftermiddagstimmarna? Det är sex söndagar det handlar om. Jag begriper ingenting och hoppas att jag tolkar fel. För det är väl inte Simsällskapet som lägger beslag på bästa söndagseftermiddagstiden?



Skulle någon ansvarig från fritidsnämnden/VSS/Värnamo sjukhus till äventyrs läsa detta, så har jag några önskemål.

• En trappa vid motionssimmet. Det fanns en där förut, men togs bort när det blåa täcket kom. Alla är inte viga nog för att häva sig upp på kanten eller dyka under repet.
• Laga solstolarna. De är väldigt uppskattade, men slitna.
• Sätt upp en hylla i duschrummet där man kan lägga ifrån sig glasögon, ställa flaskan med duschkräm etc.
• Informera bättre om att man badar bastu utan baddräkt
• Torka upp vatten och smuts i omklädningsrummet ett par gånger under dagen.

Vi ses i det blöta!

I helgen som gick var det Mönsterås Bluesfestival. Bandet Armadillo Blues, som har sina pedaler i Bredaryd och som brukar höras i Café Herrestad och på andra håll i Värnamo, tävlade i Scandinavian Blues Contest och kom tvåa. Grattis! Hedrande är också att de vann Publikens val!

Svar på bildgåtan:

Som Bigge trodde, så står statyn i närheten av Trälleborgsskolan. Åk Sveavägen norrut; där hyreshusen tar slut innan radhusen kommer finns en gräsplätt. Där står denna skapelse och lyser guldgul. Det var visst inte så lätt som jag trodde.

Nu tar vi nya tag inför den kommande arbetsveckan!

I hörnet av Köpmansgatan och Luddögatan finns det här välbevarade tegelhuset. Lite nervöst är det om det ska få vara kvar, med tanke på rivningshetsen i stan. Jag har inte hört talas om att det skulle vara i farozonen, men vad vet jag. I bottenvåningen finns frisersalongen Klippateljén, där jag är en nöjd kund. Min frisör berättade att när de renoverade för salongen hittade de tidningar som isolermaterial, och som minne av forna tider har de sparat en tidningsbit.



Året är 1904 och föreningen Gamla Wernamo vet säkert mycket om det här huset och hur Värnamo såg ut då.



Så här ser salongen ut idag - men ser den inramade pappersbiten i mitten av bilden.

Det porlade så vackert på stan i lördags. Det var Karneval och här i centrum i stan var det sång och musik, dans och om inte knivkastning så i alla fall chokladhjul. Det är ju så festligt och kontinentalt att dricka starköl utomhus, så puben hade fått tillstånd att ha utskänkning 25 meter från sin ordinarie uteservering. Lite mer centralt, liksom. Det var en inhängnad med bord och långbänkar där snålblåsten drev in genom gallerväggarna och hang-aroundsen (tonåringarna) kunde beskåda vuxenlivet på nära håll.

Vad händer när man har druckit ett par öl? Jo, naturbehoven trycker på. Vanligtvis går då både män och kvinnor till därför avsedd inrättning, utom när det är utomhusöl. Då står herrarna ogenerat i portar och prång och buskar och är naturliga. Kvinnor drar sig undan eller håller sig helt enkelt. Kanske smiter in på något öppet näringsställe och nyttjar deras faciliteter.



För att koncentrera herrpinkandet till ett ställe, hade den här statyn ställts upp, vilken visade sig inte vara en staty utan en bekvämlighetsinrättning för män. Jag vet inte var de tvättade händerna efteråt och inte heller vad som var ordnat för damer. Men porlade gjorde det. Mitt i centrum i grupper om fyra vid vårt nya konstverk "Pinkholken".

Jag föredrar fontänen Liljans porlande och plaskande, när nu den sätts igång.

Veckans bildgåta ansågs vara så lätt att man inte tyckte det behövdes svar... eller är det tvärtom? Fortsätt att gnugga geniknölarna tills i morgon!

1955 stod Bruno Mathsson-huset i Kosta färdigt för inflyttning; radhuset med fem lägenheter och som kallades Glashuset. Ett passande namn för ett hus byggt av Kosta Glasbruk att hyras ut till anställda, men även passande för huset med sina stora glaspartier. Vi värnamobor känner igen designen från Bruno Mathssons utställningshall på Tånnögatan och huset vid Vidöstern.

På 1980-talet såldes huslängan och förfallet började. Underhållet sköttes inte och det skedde flera ägarbyten. Husen började förfalla och blev utsatta för vandalisering. Under flera år har husen inte ens varit beboeliga, fram till nu, när Lessebo kommun har sett till att de har rustats upp och återställts i ursprungligt skick.

Jag fick möjlighet att vara med på en guidad tur i ett av husen som nu används för visning. Övriga används för konferenser samt stipendieboende.

För den som är intresserad av Bruno Mathssons design och arkitektur är det väl värt ett besök i Kosta och se på det vackra golvet i glasmosaik, ölandskalkstenen, köksinredningen. Känna den speciella atmosfären som finns i ett äkta Bruno Mathsson-hus.

Klicka på bilderna för att göra dem större:



Läs mer om husen här.

Var står det här konstverket?

Nu får vi pigga upp oss lite! O boy!

En positiv blogg, kan man läsa i en kommentar till förra inlägget. Nu ska jag vara negativ.

Jag brukar boka biobiljetter via www.vmo.se och det har fungerat alldeles utmärkt fram till nu. Filmen "Änglar och demoner" har premiär i dag. Det har inte varit möjligt att boka tidigare i veckan; filmtiteln har inte ens funnits att klicka på. I dag verkade det vara möjligt, men efter 45 minuters försök kommer fortfarande texten "Tyvärr, bokning måste ske 2 timme innan föreställningen börjar." Man kan läsa att det finns många platser kvar, men bokning är omöjligt. Filmen börjar om en timma och jag vill inte gå dit i oförättat ärende. Jag hade verkligen tänkt mig att gå på premiären i kväll! Jag misstänker att det är utsålt, men tala då om det!

Det går dock bra att boka plats i morgon och framåt.

"Häng inte på linan!" Det uttrycket får varje år nya badvakter lära sig att ropa ett otal gånger per dag. Linan är avgränsningen mellan lek och motionssim. Vi som vill simma fram och tillbaka utan att få bollar i skallen - eller en hel tolvåring - är tacksamma för att den finns. Vi som uppskattar att ha en simbassäng med tempererat vatten utomhus på sommaren. Visst finns det alternativ; Forshedabadet om man vill ha bassäng, Osudden för långgrunt bad i sjö och ett antal andra badplatser runt omkring stan.

För en sådan som jag, som enbart har cykel som transportmedel är det värt mycket att ha tillgång till Värnamobadet. Vad jag behöver lägga ut är säsongskortet på ca 300 kr och ansträngningen att ta mig till badet. Det är det värt! Fördelarna med anläggningen är många: närheten, stor välklippt gräsmatta, ingen sand, solstolar, kiosk med även kaffe, omklädningsrum, bastu. Men framför allt det tempererade vattnet. Njutningen av att simma i klart och rent vatten även när det är mulet och småkallt. Jag har till och med badat där i regn - då var jag helt ensam i bassängen!

Men nu är det politiker som hänger på linan. Värnamobadet är på fallrepet. Kommunen och landstinget har olika åsikter om finansieringen och Värnamo simsällskap blir drabbat, liksom allmänheten. Allmänheten är vi: boende på Doktorsområdet, billösa, bastubadare, bassängbadare, de som inte klarar av en sjöbotten men vill bada ute ändå, motionssimmare. Föräldrar till simskolesmåttingar som sitter vid poolkanten och solar sig. Föräldrar som samlas vid bord och kaffekorg medan barnen leker i vattnet.

Jag brukar säga att jag bor i en liten lägenhet, men har både jättestor trädgård och pool. Trädgården är Apladalen men poolen, som jag använt i 30 år, behöver rustas upp för en summa som ingen verkar vara beredd att satsa.

Nu gäller det för politikerna i fritidsförvaltningen att visa att det här även rör - utöver simsällskapet - oss badare som nyttjar anläggningen, och se till att Värnamobadet kan drivas vidare.

I Apladalen växer det nu så det knakar. I örtagården har kryddväxterna börjat titta upp och sparrisen skjuter i höjden.



Alla djuren har kommit ut efter vinterförvaringen.



Nya lamm ligger bland vitsippor och fjolårslöv.

I augusti 1959 gick jag för första gången uppför trappan och in genom den gröna dörren. Jag skulle börja i första klass i småskolan i Bredaryd tillsammans med en skara för mig helt främmande barn. Många har jag förlorat kontakten med, medan jag fortfarande har kontakt med vissa. Någon till och med läser den här bloggen!

I dag är det inte längre skollokaler, utan används av konstnärer som har ateljéer i de gamla skolsalarna. En gång om året är det Kulturdagen i Bredaryd och då får man tillfälle att se vad hyresgästerna här arbetar med.

En konstnär som verkade i Bredaryd fram till 1970, då han avled vid 90 års ålder, var Enock Lindén. För bredarydsbor var han igenkänd som mannen med golfbyxor som varje söndag satt på sin speciella plats i kyrkan. Han bodde tillsammans med sin syster på gården Jonsbo, även kallad Högen.



Han målade både i olja och akvarell. Många motiv är hämtade från Annebergssjön. Kulturföreningen hade arrangerat en utställning med ett tjugotal verk av Enock Lindén.





Den undre tavlan är målad 1918 när han bodde i USA.

Och Bredaryd - det är väl nästan Värnamo?

Historiska Sällskapet Gamla Wernamo är en aktiv förening med över 1 000 medlemmar. Jag hade nöjet att besöka deras lokal härom dagen. Vilken skatt av kunskap om Värnamo det finns där! Med skatt menar jag förstås fotona, man ser en del av dem i skyltfönstret och på väggarna när man kikar in från trottoaren på Växjövägen.



Föreningen framställde får några år sedan vykort efter Åke Gustavssons målningar av gamla värnamomiljöer.



Här ser vi en av hans målningar som föreställer slutet av Åbron österut.

Nu är det dags att trotsa regnet och ge sig ut i stan och leta upp dagens bildgåta!



Var finns det här konstverket?

Visar Gästishusen egentligen baksidan emot Storgatan? Så här vacker veranda har ett av husen som nu har fått en ramp på det vi ser som framsida, för att underlätta vid entrén. Från den här sidan är det absolut ett av de vackrare husen i stan.

Som en äkta värnamobo åker jag gärna till västkusten då och då. Den här gången blev det till Varberg.



Kvällen var ljum, havet låg spegelblankt vid Varbergs Kurhotell och det var den 29 april.





På fästningen i fjärran stod Bockstensmannen och hade ingen aning om att han snart skulle bli pålad i en mosse.

Signaturen Rebecca såg att det var tingshuset som var fotograferat i förra veckans bildgåta. Inte tänker man sig att det finns en balkong på det huset!



Det ska bli intressant att följa diskussionerna om hur lokalerna ska användas i fortsättningen. Jag hoppas på att det snart blir en visning, för jag har aldrig varit inne i huset. Det ska jag kanske vara glad för; det är säkert många som har haft tråkiga upplevelser i samband med rättegångar.

Alandsryd har för mig alltid känts som lite utanför stan, på landet, avsides. Nu har byn tagit ett steg framåt och finns i Värnamo lika mycket som Amerikaområdet och Mossle. Det är numera ingen utflykt på landet att cykla till Borgen eller till Ekenhaga handelsträdgård. Över Gröndalsleden har vi fått två fina gång- och cykelbroar; den ena leder närmast till Borgen och den andra till Alandsrydsområdet.



Mellan brofästena mot nordväst har ett nytt bostadsområde börjat byggas.



Området har högt och fint läge med utsikt över Gröndalsområdets nyare del och med friluftsområden som Borgen till granne. Jag kan inte tänka mig ett bättre område att bo på, om man inte drar sig för att ha en bit till centrum och i stället bor som i en egen by - men ändå i stan.

Kunder hos Sohlbergs och Ahlsells hade möjlighet att få hamburgare med dricka till lunch i onsdags och torsdags. Det tackade vi förstås inte nej till på mitt jobb. Det var teknikmässa i Värnamo hos många företag. Montrar och demonstrationer av allehanda maskiner och verktyg. Värnamobloggen noterade en stark mansdominans bland skruvar och muttrar.

Nu är marken i Rusarebo översållad av vitsippor! Passa på att åka dit och njuta av naturen, utsikten och ron de här magiska dagarna när allt slår ut.