Värnamobloggen

I dag startar jag en ny kategori som heter "Bedagade byggnader". Smått förfallna, risiga byggnader kan ha en skönhet i förfallet. Visserligen är man mån om att rusta upp och renovera i Värnamo, men en och annan bedagad skönhet finns att beskåda. Allt måste inte vara perfekt! En sliten gammal dörr kan vara väldigt vacker. Har du något tips? Skriv i så fall en kommentar om vad du tycker ska vara med.



Den gamla handelsträdgården vid Apladalen är ett bra exempel att passa i denna kategori.

Som många andra värnamobor gick jag och de hemvändande vuxna barnen en promenad under juldagarna. Man möter den ena gruppen efter den andra av tre generationer, enstaka joggare som redan är asketiskt magra, unga par som kanske tycker det är skönt att komma ifrån familjelivet vid Aladdinasken en stund.



Ingen snö lyste vit på taken, men istappar stora som lasersvärd från Stjärnornas krig-filmerna hängde från Ryggåsstugans tak.



Kaffestugan var öde; vi hade gärna gått in och värmt oss med kaffe och våfflor - men vem skulle vilja jobba lördag tredjedag jul om man inte måste? Vi sparar det till våren!

Värnamobloggen önskar alla en God Jul!

Jag mötte två kameler på väg till skäddaren. Det var inte säckvävskamelerna som före trettonhelgen är på väg hit:



Detta är krubban utanför kyrkan i Värnamo, där herdarna vaktar sin hjord. Eller om det är stallet i Betlehem - det är det nog, för hit kommer så småningom Josef och den höggravida Maria. Man kan se dem förflytta sig utmed Storgatan med pauser utanför Åhléns, Lilla Krogen och Stigs konditori. På julafton är de framme och på juldagen är Jesusbarnet med. Sen är det dags för De Tre Vise Männen som tillsammans med kamelerna kommer samma väg. Man kan se gruppen under flera dagar och det är ett under lika stort som något annat att kamelerna inte går samma väg som julbocken i Gävle (som fortfarande står kvar) brukar. Nej, det var två riktiga kameler som var på väg till ett julspel som just nu framförs i ett riktigt rejält ösregn på Storgatsbacken.

En äkta bloggare har alltid med sig kameran, så jag erkänner min falskhet och kan inte visa bild på dem. Men alla vet väl hur en kamel ser ut? Två pucklar. I stället cyklade jag vidare hem med mina julstjärnor, som jag just nu smällt i mig efter frukosten.



När det är jul ska man använda finaste pärlemorservisen.

Det var jordbävning i Skåne i går. Bloggaren frk Tjatlund illustrerar verkningarna med ruskiga bilder.

Själv märkte jag ingenting och grannarna trodde säkert att det var mina snarkningar, som vanligt.

Lille Anton var trött efter att ha följt med mamma till Lindex, Kapp-Ahl, MQ, B-Young, Vero Moda och Hemtex. Nu ville han bara hem till Bollibompa och kvällsvällingen i soffan. Men mamma stretade vidare med Anton i vagnen och storasyster Felicia i handen - man måste ju passa på när man har bilen en eftermiddag och är ledig från jobbet. Efter Villervalla så bara brast det: nu hade han fått nog! Tårarna sprutade när han blev tillsagd att sluta snurra med klädställningarna, Felicia gömde sig i ett provrum och all stress bröt ut på mamma. Hon slet ut flickan och en röd sammetsklänning ur provrummet, tryckte ner en nu galltjutande Anton i vagnen, betalade och rusade sen genomsvettig över gatan, bort till bilen på Flanadens parkering.

Antons lilla kropp bågnade på det där ilskna sättet som gör att det är nästan omöjligt att få ur honom ur vagnen, en känga fastnade och rullade ut under bilen utan att mamma märkte det. Äntligen var båda barnen fastspända, Anton med nappen i mun och tårblöta kinder, Felicia med en tablettask i händerna och mamma med pannan mot ratten. Nu var det bara att köra de två milen hem till fiskpinnarna. Vad som hände när mamma upptäckte att Antons känga fattades får vi inte veta.

Ursäkta mitt återhållsamma bloggande de senaste dagarna. Jag har haft lite annat att göra (besöka dotter, se på tv, gå på krogen och sånt). Dessutom är det mörkt ute på min fritid, så det blir inga fina bilder. Men snart är det helg!

Nu i juletider vill jag uppmärksamma att Carola inte bara sjunger julsånger:



Visst är hon ett ljus i mörkret!

I det här gråa vädret behöver vi pigga upp oss med lite sommarbilder.



I Apladalen i början av september. Kanske inte sommar, men det är fortfarande varmt. Bina surrar vid sina kupor.





Hoppas kaninerna och hönsen har det varmt och skönt i någon ladugård, för det har snöat i kväll.

Nu var det ju rätt mörkt, så jag får gå dit en dag i dagsljus. Walk-In blir det för min del. Det handlar om Stigs nya satsning som började byggas i somras. Nu är den klar, bageri-drive-in-butiken. I kväll var det invigning med inbjudna gäster och vi minglade runt och åt snittar, lussekatter och tårta.



Här är lite av vad som bjöds, en favorit är den rosa uppe till höger.



Hit ska jag i fortsättningen kunna susa fram med cykeln, bromsa in och beställa en napoleonbakelse och cykla hem med den i cykelkorgen.

Det blågula bandet kommer inte att vara kvar, för det tror jag att landshövdingen klippte av. Jag missade den delen, men Värnamo Nyheter var där. Kolla i tidningen!