Värnamobloggen

I kväll när jag cyklade genom genom Apladalen började jag nynna på Värnamovisan - eller "I Apladalen i Värnamo". Den där gamla sången som handlar om Petter och Emma - inte Per och Kersti. Men hur är texten egentligen?

Kollade på Värnamo kommuns hemsida och blev inte klok på den texten, inte heller på stavningen.

Så hittade jag texten också på ett annat ställe (Dagens visa) och den kändes betydligt mer genuin.

Någon som vet vilken som är den rätta?

Gardinaffären NT-gardiner har flyttat från Storgatan till Växjövägen. Butiken har även ändrat inriktning och satsar också på andra inredningsdetaljer än enbart textilier. Således har de bytt namn till NT-design och då blev den gamla skylten missvisande, kan man tänka sig.



I dag finns det en annan inredningsbutik vid namn Höstacken i lokalen på Storgatan.

Men vart har den fina gamla neonskylten tagit vägen? Den såg ut så här:



Bilden har jag tagit från bloggen Femtiotalsjakten, som har gjort ett väldigt fint inlägg om Värnamo på sin blogg.

Man får hoppas att någon har tagit väl vara på skylten!

Äntligen har jag börjat läsa Thomas Lundhs senast bok, detektivromanen "Stilla flyter död i Lagan". Jag vet inte hur andra läser den, men jag ser värnamomiljöerna tydligt framför mig när han beskriver hur personerna rör sig på Storgatsbacken, i  Prostskogen osv. En icke värnamobo får säkerligen inte samma upplevelse.

Än har jag bara hunnit till sidan 79, men jag gillar stilen och karaktärerna. Jag blir lite påmind om hur en annan deckarförfattare - Sue Grafton - skriver.

Om författaren tänker göra en deckarserie, så har jag tips på miljöer där hemska saker skulle kunna utspela sig om man har god fantasi. Tjuv- och polisjakt i spännande miljö, lik i flishög, fall från hög höjd... Hade jag förmågan skulle jag skriva själv, men jag nöjer mig med att blogga.

Kan en Valborgsmässoafton bli mer perfekt än årets? Härligt vårväder, precis det rätta läget mellan handskar och inte handskar. Man knölar ned något varmt till händerna i väskan för säkerhets skull. Ett hopfällbart paraply också för man vet ju inte.

På Åbron möts man av ljudet från en blåsorkester. Folk strömmar till bron som är avstängd för trafik. Där står man vid Missionsparken och lyssnar till körsång och vårtal medan skymningen faller. En kanot tar sikte mot brasarrangemanget mitt i Lagan för att tända majbrasan, och så sprakar bålet upp och speglar sig i vattenytan.

Det blir inte riktigt mörkt, utan en sådan där vårskymning som man knappt trodde skulle komma när man stretade på i mörkret och kylan i vintras.

Folk flanerar på bron, stannar och pratar med vänner och bekanta, köper en grillad korv, går in på Pelikanen och fikar. Man vill inte riktigt gå hem efter fyrverkeriet.

Man kan bara hålla med om IK-Forms information: Våren är här!