Värnamobloggen

Man kommer och går mot centralplan när man plötsligt hejdas av ett ståltrådsgaller. Innanför inhägnaden hörs musik och sorl, förföriska dofter av kryddstark mat och nyfriterade munkar letar sig ut genom gallret och där står jag som en fjortis och kommer inte in på festen. Fast det gör jag visst, det är bara att gå runt kvarteret så finns det öppning i stängslet och som fyllda 18 år får jag komma in. De har stängslat in området för att man ska få gå omkring med öl i plastglas utanför tältet. Därför blir ett gäng underåriga vänligt och bestämt utvisade av en trevlig ordningsvakt. Det är ordning och reda på Värnamodagarna. Fattas bara annat, arrangörerna vill få gott omdöme och alla vill ha tillbaka festen nästa år. Nu har jag ju inte frågat de som bor i området - där kan det kanske finnas andra åsikter. En gäst på Designhotellet var nöjd med rummet och utsikten men inte så road av nattunderhållningen utanför. Fast jag tror att de som bor på Flanaden tycker det är ganska kul att sitta på första parkett och kolla. Det tyckte i alla fall jag när jag bodde där 1974 och då var det ändå inga öltält där nere.

Utanför området cirkulerade de som inte uppnått den magiska åldern, grupper hängde med sina cyklar och tuggummin vid Harrys och Trend House. Men vi som var inne satt och trängdes i mattältet med ännu en älgkebab och lyssnade på trubaduren.

Den ende som såg ut att ha tråkigt var den här:



och han hade ändå fått en egen badbassäng! Det var kanske för att han inte skulle hoppa i Liljan.



Undras om han är kvar i kväll? Jag ska ut och kolla om en stund, det känns som dags för ett par munkar!